När hon sa att hon ville ta en paus så trodde jag först inte på det hon sa men sen när hon bara gick därifrån och smällde igen dörren hårt insåg jag att det var allvar. Hon hade rätt i att blir lite arg på mig för att jag inte trodde på henne, men varför skulle Caitlin ljuga om det? 

Dagarna gick och jag fortsatte att SMS:a Sanna varje dag, jag skrev godmorgon, godnatt och även frågade lite vad hon gjorde.. Jag skrev även att jag älskar henne men jag får aldrig något svar tillbaka. Caitlin och jag umgås väldigt mycket, och hon säger nu att hon börjar komma ihåg allt. Det kändes svårt utan att vara med Sanna på ungefär en vecka, det kändes så tomt och jag kände verkligen att jag hade svikit henne. Varje kväll innan jag gick och la mig kollade jag alltid på en bild på mig och henne som jag också alltid har under kudden nu för tiden, jag får iallafall ha en bild kvar av henne. 

Jag uppdaterade min twitter varje dag om hur jag mådde och ärligt talat så blev fansen oroliga. Jag fick väldigt många tweets men svarade inte på en enda. Dem flesta skrev att jag gjorde rätt i att svika Sanna vilket fick mig bara att må dåligare, för dom tyckte att det var rätt att jag umgicks med Caitlin och inte Sanna. Problemet är att fansen inte förstår hur läget ligger till, hur stor min kärlek är för Sanna för den är verkligen enorm. Varför sprang jag inte efter henne för? Fast egentligen så förtjänade jag det , för jag har fått så många chanser. 

Två veckor efter att mitt lov är slut och Caitlin ska hem så fick jag bara känslan av att det nästan var över mellan oss. Jag ville inte tro det för det är hon som gör mig lycklig och ingen annan. Jag saknar av att se hennes söta ansikte när hon sover, jag saknar att bara få hålla om henne och kyssa henne. Jag stod inte ut längre så jag bestämde mig för att gå direkt hem till henne genast! Inte bara för att Caitlin åkt hem och att mitt lov är slut, det är inga anledningar, jag måste bara träffa Sanna!

One Less Lonely Girl - My Worlds Acoustic - LYSSNA SAMTIDIGT! FINT :')

Jag springer det fortaste jag kan hem till henne och hoppas på att hon är hemma. Jag plingar på och ser hur någon kollar i kikhållet men inte öppnar? Varför? Det var säkert Sanna för hon brukar vara ensam hemma på söndagar för hennes mamma jobbar natt. Jag sprang runt huset för att klättra upp till hennes fönster som för det mesta är öppet och nu hade jag tur, det var öppet. Jag hoppade in smidigt och nu var jag i hennes rum och kände hennes parfym som jag gett henne. Jag sprang ner till undervåningen där jag ser Sanna sitta i soffan i pyjamas med gråtfärdiga ögon. Jag kunde inte låta bli att själv börja gråta för det var just då jag insåg att jag gjort henne så ledsen och sårat henne så djupt.. Två veckor!? Fan ta dig Justin, fan ta dig!

Hon reste sig snabbt upp och vi båda sprang och mötte varandras famnar i hallen. Jag kramade henne det hårdaste jag kunde och lyfte upp henne. Jag tog hennes huvud mellan mina händer och torkade bort några tårar vilket jag hoppas nu var glädjetårar. 

- Du är vacker även när du gråter, vet du det? Sa jag och kramade henne ännu en gång.
- Sluta nu.. du får mig bara att gråta mer. Sa Sanna som lutade huvudet mot min axel.

Vi sa inte så mycket utan vi bara stod där och var så glada över att vara tillsammans igen. Den där pausen är det dummaste jag någonsin gjort i livet, varför ta paus ifrån någon som man älskar mer än livet? Utan henne är jag inte livet värt att leva. 

Vi pratade igenom och jag trodde på henne när det gällde det där med Caitlin, för Caitlin var så underlig dom sista dagarna och man märkte att hon mycket väl visste vem jag var.

- Förlåt.. att jag inte trodde på dig, förlåt att jag inte sprang efter dig, förlåt att jag inte ringde dig, förlåt att jag sms:ade för mycket, förlåt att jag.. inte fanns där. Sa jag med gråten i halsen.
- Förlåt att jag inte svarade.. Sa Sanna och kysste mig mjukt.
- Jag älskar dig.
- Jag älskar dig med! Sa Sanna och kramade mig hårt.

Just nu var jag så lycklig och jag kan verkligen inte vänta på att få leva hela livet ut med henne, vi tar dag för dag som den kommer och bara hoppas att ha lyckan på våran sida.

Vi gick upp till hennes rum och la oss i sängen. Innan vi gick och la oss tog vi av oss alla kläder förutom våra underkläder. Innan vi somnade, vilket vi inte ens var i närheten av sa Sanna:

- Jag är inte ens trött, haha!

Innan jag hinner svara att jag känner desamma kysser hon mig passionerat och sätter sig ovanpå mig. Jag känner hur det börjar pirra till och hon är verkligen bra på det hon gör. Jag tog av hennes BH och hon var så otroligt vacker, inte bara hennes fina kropp, utan hela hon, hennes personlighet.. ALLT. Den här gången var så bättre än första gången, vilket det sägs att det alltid är. Jag la armen runt henne och jag känner hennes andetag mot mitt bröst och jag kunde inte låta bli att rysa till. Hon lägger handen på min mage och jag lägger min hand ovanpå hennes. Vi somnade väldigt fort och innan jag somna sa jag:

- Glöm aldrig att du är det bästa som hänt mig och jag vill inte leva utan dig. Jag vet att jag svikit och sårat dig och jag ber förlåt så många gånger som jag bara kan. Du är mitt allt, jag älskar dig.

Jag hörde hur Sanna började med sina småsnarkningar och hon hade säkert inte hört vad jag sa men jag vet att hon redan vet om det.

--------------------------------------------------