Bilder!

Här är två bilder från våran bieberparad vi hade! Den blev så jävla grym och Justin såg den!

               
                
                
        

En tjej sa till mig för några dagar sen, att hon såg mig på den här paraden och hon tycker jag skämde ut mig själv. Men jag brydde mig inte ett piss, för Justin såg det, jag träffade nya underbara människor och jag hade jävligt kul! #ProudBelieber!


One less lonely girl - chapter 116

- Varför har du badbyxor? Ska vi till stranden? Skulle vi inte på ditt såkallade 'äventyr'?
- Hur vet du inte att äventyret är vid stranden? sa jag och la fingret under hennes haka och kysste henne.
- Smart där, jag ska också ta på mig badkläder antar jag?
- Smart där, ja det klart du ska!
- Åh, är så nyfiken! Vill veta nu, nu, nu!
- Du får veta snart om du bara skyndar dig så, sa jag och gav henne en blink innan hon försvann in på toan.





MELODY'S PERSPEKTIV:
- Du kan inte få nog av min mage va?, jag slet bort blicken och mötte Justins fina ansikte.
- Hehe jodå, mummlade jag och log. Han skakade på huvud för sig själv samtidigt som han skrattade.
- Kan inte vara lätt, jag menar, kolla på den! Han kollade ner på sin mage och hade ett brett leede på sina läppar. Jag puttade till Justin i axlen och brast ut i ett skratt.

- Den är hemsk Justin, klart det är lätt!, utbrast jag och han kollade frammåt. Han log snett och fattade sen tag om min hand. Han kollade ner i marken och följde våra steg med blicken.
- Varför ser du så ledsen ut?, undrade jag. Han mötte snabbt min blick och log.
- Nej, men du gillar inte min hemska mage., han släppte min hand och la handen överhans bröstkorg och drog långsamt fingrarna neråt. Jag började skratta.

- Sluta! Jag skojar fattar du väl! Kan vi inte skynda oss? Jag vill komma fram!, jag flinade emot Justin och han suckade glatt. Jag började småspringa frammåt men stannade då när jag inte hörde Justins fotsteg längre. Jag vände mig snabbt om och min blick mötte en skrattandes Justin.

- Fel håll!, ropade han och skakade snabbt på huvudet. Han vinkade till mig och började sen springa åt vänster. Jag suckade och började springa efter.

Efter ett bra tag så kom vi fram till en stor strand. Sanden var alldeles perfekt och vattnet var i en riktig turkos färg. Jag vet inte om det var medvetet, men plötsligt stod jag där med en öppen mun och stirrade ut över det stora havet.

- Mel, kom nu!, Justin flinade och tog tag i min hand. Han drog sen med mig till en stor båt. Den var vit med guldiga kanter. Den var så stor.. Så fin. Justin vände sig sen emot mig och log ett stort leende.

- Den är våran!, sa Justin med ett stolt och vackert flin. Jag visste inte vad jag skulle göra. Skämtar killen med mig? Jag log sen stort och tog ett hårt grepp om Justins mjuka kinder och tryckte hans läppar hårt emot mina. Han la sina armar runt min midja och drog mig intill sig. Han la sig försiktigt ner i den mjuka sanden och jag la mig över honom. Jag kollade ner på honom och log.

- Jag älskar dig, tack Justin. Du hade inte b.., Justin satte ett finger framför munnen och gjorde ett "shh" ljud.
- Det är lungt, jag vet att du är tacksam min lilla bebis! Du behöver inte tacka mer.., han log och jag besvarade hans leende. Jag böjde mig sen ner och kysste han en sista gång innan jag satte mig bredvid honom. Jag ställde mig sen upp och sträckte fram handen.

Justin tog den och jag drog upp honom, kanske lite för hårt, eftersom han flög rakt in i mig. Han började skratta och la sin arm runt mina axlar och vi började gå mot båten.

- Varför är det inga paparazzis här?, mummlade jag mot Justins axel och han ryckte på axlarna.
- Jag vet inte riktigt. Ingen visste ju att jag skulle komma hit.. Dom har inte hittat mig än!, Jag nickade emot Justin.
- Okej, svarade jag snabbt och Justin släppte sen taget om mina axlar. Han hjälpte mig på båten och gick sen på efter mig.

Jag kollade mig omkring och satte mig tillslut på en vit soffa. Det var så vackert här.

- Justin, jag måste få tacka dig, du hade inte behövt detta.., jag pratade snabbt för att Justin inte skulle hinna avbryta mig. Jag log sen och han mötte min blick.
- Jag älskar dig med, svarade han och jag fnös till.
- Vem säger att jag älskar dig?, mummlade jag. Han började skratta.

- Du sa det för 10 minuter sen, men visst älskling. Ska du komma och kolla? Hur man kör?, han blinkade emot mig och jag nickade snabbt.

Jag gick fram till honom och han drog ned mig i hans knä. Han började sen trycka på en massa knappar och jag försökte hänga med - men lyckades absolut inte. Han gasade sen och började köra bakåt, bort från stranden.

- Vart ska vi?, skrek jag till Justin för att överrösta den höga motorn.
- Du får se, svarade han med ett leende. Jag nickade och gick sen bort ifrån hans knä. Jag satte mig i den vita soffan igen och tog upp min iPhone. Jag knäppte en bild på Justin bakifrån och la sen upp den på twitter.

"Chiling with Bieber!" Skrev jag till bilden. Jag log innan jag la ner mobilen i fickan igen.

Efter 40 minuters åkande stannade Justin äntligen båten. Jag sträckte lite på mig samtidigt som jag försiktigt öppnade ögon. Men skräcken spred sig snabbt i kroppen.

- Du skulle bara våga!, utbrast jag. Han flinade och vände snabbt på den stora hinken. Det kalla vattnet mötte snabbt min hud och jag stelna till. Jag brast ut i ett högt skrik.

- JUSTIN!, röt jag och ställde mig snabbt upp. Justin backade bakåt och tillslut kom han till båtkanten. Jag flög på honom och vi åkte tillsammans ner i det varma vattnet. Jag tryckte ner Justins ansikte under vattnet och log. Jag skyndade mig upp på båten igen och kollade se framåt.

Det kändes som mitt hjärta slutat slå. Först nu insåg jag vart vi var. Det var så underbart.

-------------------------------------------------------------------
Det här kapitlet har Ida Linnea Lager skrivit ( adda henne på FB! )
Jag( Alice ) har varit så jävla hemsk mot er läsare! Men nu när skolan börjat är det så mycket som händer, sluta liksom fem! Jag ska bättra mig, jag ska skriva! Jag lovar! Ni är underbara ! Och förlåt igen. förlåt förlåt förlåt


One less lonely girl - chapter 115

Flygresan tog ett långt tag och när vi väl kom fram och ska kliva av flyget håller Melody hårt i min hand.

- Nu går vi av då, sa hon glatt och reste sig från sätet.

När vi gått av vet hon fortfarande inte vart vi är någonstans. Så fort vi kommer in till gaten så går jag framför Melody och jag ser hur hennes min förändras så fort hon läser vart vi är.

- WELCOME TO BAHAMAS!?!??! Skojar du nu Justin? sa hon och läste högt på välkomstskylten bakom mig.



Hon hoppade på mig och kramade om mig hårt.

- Nej jag skojar inte, kände att vi behövde åka bort lite ifrån allt där hemma och att vi har en mysig sista vecka innan turnén.
- Trodde vi skulle åka till typ London eller något men gud, det här är galet mycket bättre!
- Kom nu, vi måste in och hämta packningen. Vi måste skynda också för annars kanske bussen till hotellet åker utan oss.
- Hotellet? Har du bokat hotell också? frågade hon med häpnad min.
- Ja? Tror du att vi ska bo på gatan eller? sa jag och knuffa till henne lätt.
- Nej det är sant, förstår bara inte hur du kunde göra allting utan att jag märkte något, vi var med varandra i princip hela tiden förra veckan?
- Nja, hela tiden var vi väl inte med varandra men när du åkte och träffade Nicole så passade jag och mamma på att boka in en resa åt oss.

Hon gav mig det stora leéndet som gör mig alldeles knäsvag och sedan gick vi in och skulle leta upp våran packning. Det var fullt med folk överallt men som tur kände ingen igen oss. Glasögonen gjorde trots allt en del skillnad. 

När vi hittat packningen ska vi leta upp mammas kompis som jobbar på hotellet vi ska bo på som skulle stå med en skylt.

- Vad letar du efter Justin? frågade Mel och ryckte mig lätt i armen.
- Jag letar efter en kille med en skylt där det ska stå Derek på!
- Derek? Varför just Derek?
- Det är mitt kodnamn, tror du att han skulle kunna stå med en skylt där det står 'Justin Bieber'? Det skulle bli kaos här inne, sa jag och skrattade.
- Jo, det har du rätt i.

Efter att vi kollat runt ett litet tag så ser jag en man som står lika förvirrad som oss och letar runt. Han håller i en skylt där det står Derek. Jag tog Melody's hand och vi gick bort till mannen.

- Scott, sa han och räckte fram sin hand.
- Justin, sa jag och skakade den.
- Bussen går snart så vi måste skynda! sa han och tog våra väskor i varsin hand.

Vi går hastigt efter honom och försöker hinna med, vilket inte var lätt.

- Du, Justin? sa Mel och petade på mig samtidigt som vi gick.
- Vad är det? 
- Han verkar lite skum, är du säker på att det är rätt kille?
- Ja det är jag, jag har träffat honom förut, fast då var jag väldigt liten och min mamma och han är bra kompisar så han är pålitlig, tro mig!
- Okej bra!

När vi kom fram till bussen var det inte en vanlig turistbuss utan en liten fin vit buss där bara några personer får plats.

- Men skojar du nu Justin? Har du hyrt en buss också? sa hon och log stort.
- Allt för dig baby! sa jag och pussade henne på kinden och öppnade dörren åt henne.

Efter att ha åkt i tjugo minuter i bussen hör jag hur Melody's andetag hörs mer och mer. Jag kollar åt sidan och sen ner på hennes underbara ansikte och såg att ögonen var slutna och munnen lite vidöppen. 

- Vakna älskling, vi är framme vid hotellet nu! sa jag och skakade henne lätt.
- Redan framme? sa hon och gnuggade sig för ögonen.
- Du har sovit i en timma nu och klockan är nu snart två. Vi går till rummet och vilar oss lite sen har jag en överraskning förberedd, sa jag och höll upp bussdörren.
- Ännu en till överraskning? Du får aldrig nog va? sa hon och gick ur bussen.
- Nej, verkligen inte! Får aldrig nog av överraskningar eller dig, så du får vänja dig, sa jag och tog tag i hennes hand.

När hon vänder sig om ser jag hur hennes min förändras fort.

- Ska vi.. bo här? frågar hon och kollar på mig som ett frågetecken.
- Är det inte tillräckligt fint för dig eller? 
- Tillräckligt fint för mig? Rättare sagt finare? sa hon och kollade upp på det höga hotellet.

Medans Scott tog våra saker så gick vi in till lobbyn där vi fick våra nycklar och sedan tog en Piccolo som jobbar på hotellet med våra väskor till rummet.



- Det här är otroligt, aldrig sett ett finare rum! Eller borde jag säga lägenhet? Det är ju gigantiskt här! Det är ju bara att gå ner till havet typ en meter härifrån!? Kan vi inte bo här föralltid? Strunta i turnén och bara vara här med mig i all evighet? Snälla snälla snälla? Den här sängen är ju helt otrolig, tänk hur bra sex vi kommer ha i den! sa hon och slängde sig över sängen.
- Oj oj oj, där ser man! Ja det kan jag tänka mig men du vet att jag inte kan strunta i turnén, om några år så lovar jag dig att vi flyttar hit! sa jag och la mig brevid henne i sängen med armen om henne.
- Bra sötnos, nu har du lovat att vi ska flytta hit! sa hon och lutade huvudet uppåt och pussade mig lätt på munnen.
- Ska vi ta en powernap? Sen väntar nästa äventyr! frågade jag.
- Ja det kan vi, är helt slut! När vi vaknar så packar vi upp och sen går vi ut på ditt lilla äventyr!

Jag ställde alarmet på klockan tre så vi åtminstone får 40 minuters sömn. Jag har svårt att sova för det enda jag gör är att kolla på Melody. Hon är så vacker och söt när hon sover och jag kan inte sluta kolla. När hon väl började andas högt förstod jag att hon somnat helt vilket gjorde mig trött så tillslut somnade jag också.

Fick några minuters sömn och sen gick alarmet igång. Jag reste mig sakta upp och tog fram broschyren som låg i resväskan. Jag kollade upp tider och hur länge min överraskning höll på. Tid hade vi tillräckligt med kan man verkligen säga. 

- Upp med dig nu latmask! Vi ska packa upp och sen ska vi gå, upp och hoppa! sa jag och skakade om henne.
- Jajaja, jag är vaken! sa hon och satte sig upp.

När vi packat klart allting tog jag på mig mina badbyxor.

- Varför har du badbyxor? Ska vi till stranden? Skulle vi inte på ditt såkallade 'äventyr'?
- Hur vet du inte att äventyret är vid stranden? sa jag och la fingret under hennes haka och kysste henne.
- Smart där, jag ska också ta på mig badkläder antar jag?
- Smart där, ja det klart du ska!
- Åh, är så nyfiken! Vill veta nu, nu, nu!
- Du får veta snart om du bara skyndar dig så, sa jag och gav henne en blink innan hon försvann in på toan.

----------------------------------------------------------------------------------
Förlåt för dålig uppdatering, men det är som sagt bara jag som bloggar vilket känns uselt för jag orkar inte (Ronya). Trodde jag aldrig skulle behöva avsluta denna novell on my own, men tydligen så...



RSS 2.0