Han svarar inte utan reser sig upp med ett stort leénde på läpparna och springer fort fram till en gammal gubbe tvärs över gatan. Jag ser att dom står och kramas rätt så länge och sen känner jag igen honom, det är ju hans morfar.

- Bruce, sa han och sträckte fram sin hand.
- Melody, hej! sa jag och skakade hans hand.
- Vad gör du här? Varför har du inte sagt att du är här i Atlanta för? frågade Justin.
- Jag skulle överraska er ikväll, eftersom Pattie kommer hem ifrån New York nu till middag och ja, jag tänkte komma förbi då.
- Juste, mamma kommer hem ikväll, det hade jag helt glömt bort! Men följ med oss, vi ska bara vara ute lite och sen röra oss hemmåt. Eller är det okej för dig Mel?

Han kollade på mig och jag kunde inget annat göra än att le.

- Självklart får han det!

Vi promenerade runt i Justins område och pratade om allt, eller rättare sagt dom pratade och jag ville inget annat än att lyssna på deras konversation. Bruce berättade rätt mycket om Justins barndom för mig och Justin skämdes över en del saker han berättade men det var riktigt kul att höra.

- Ska vi röra oss hemmåt? Börjar bli rätt så hungrig, sa Justin och tog min hand.
- Jo det kan vi, sa jag och log.

Vi gick hemmåt och precis när vi kliver innanför dörren ringer min mobil.

- Hallå det är Melody.
- Hej gumman, vart är du? frågade pappa.
- Hemma hos Justin nu, vart är ni någonstans? Har ni kommit hem än?
- Ja, vi landade för ungefär två timmar sen.
- Okej, har ni haft kul? Simmade Noah med delfiner tillslut då?
- Ja det har vi verkligen haft, ja det gjorde han och jag fick några fina bilder!
- Okej, ska bli kul att få se men du pappa, jag måste gå nu, ska äta lunch nu hos Justin men jag kommer hem senare då?
- Ja gör det, klockan är ju bara tre, men kom hem till middag vid sju tiden ungefär då.
- Okej bra, puss!

Jag la ner mobilen och gick in i köket där nu Justin och Bruce gjorde mackor.

- Vem var det som ringde? frågade Justin nyfiket.
- Nej det var bara Pappa, han och Noah är hemma ifrån Spanien nu och jag ska äta med dom vid sju tiden. 
- Vi syns väl efteråt? För imorgon så ska jag ju, du vet överraskningen jag berättade om?
- Juste, överraskningen!
- Du måste alltså packa ikväll.
- Vänta, vadå packa? Vart ska vi? frågade jag
- Det är en överraskning, sa han och kramade om mig hårt.
- Vad för överraskning, och hur länge är vi borta då?
- Packa för typ en vecka, sen så handlar vi säkert lite kläder och sånt där. För om tre veckor åker jag ju på turné.
- Påminn mig inte, sa jag med ledsen min.

Vi gick och satte oss i soffan med varsin macka och kollade på TV. När klockan närmade sig halv sex hade Justins morfar somnat i stolen. Jag närmade mig Justin i soffan och började kyssa han på halsen.

- Så det är det du vill göra nu? frågade han och tog ett grepp runt min nacke och började kyssa mig.
- Vadå, vill inte du? Ska vara hemma om två timmar typ, så tid har vi? sa jag och log stort samtidigt som vi kysstes.
- Men morfar är här?
- Kom så går vi bara upp till dig, hur svårt är det?

Han kollade på mig och kysste mig snabbt och tog sedan min hand hårt och vi sprang fort uppför trapporna. Så fort vi kom in i hans rum slet vi av varandras kläder och slängde oss i sängen. Han började smeka mig lätt utanför trosorna och jag tog sedan in handen innanför hans kalsonger och hörde hur han kved till. Han vart som vild och drog av mig trosorna fort. Han stötte in i mig långsamt och ökade takten sekund för sekund. Ungefär fem minuter senare kom jag på att han aldrig satte på sig en kondom.

- Vänta Justin, du har ingen kondom! sa jag och andades tungt.

Han drog ut den och jag kände att det vart alldeles kladdigt, då förstod jag att han hade kommit.

- Vad fan tänker du med? Hur kunde du inte sätta på kondom? Tänk om jag blir gravid nu?
- Det tror jag inte, för jag hann ta ut den..
- Om jag blir gravid, fy fan för dig då!
- Men gumman, du kommer inte bli det, och ifall du nu RÅKAR bli det så kommer det ordna sig, sluta oroa dig, sa han och la armen om mig.

Jag bet till hans arm lätt och han började tillslut skratta av smärta.

- Okej, aj, det där förtjänade jag! 

Jag reste mig upp och satte på mig trosorna och resten av kläderna.

- Kommer du tillbaka sen baby? frågade han innan jag gick ut ifrån dörren.
- Ja det gör jag nog, jag tar med mig packningen också!
- Gör det du! Kom hit en gång nu bara innan du går.

Jag gick fram till honom och han tog handen runt min nacke och drog mitt ansikte mot hans och kysste mig mjukt. Jag gick sedan ner till nedervåningen och ser att Pattie kommit hem. Hon stod i dörröppningen med stora resväskor runt omkring sig. 

- Hej Pattie! sa jag och kramade henne.

- Jadå det ska jag! Vi syns snart då, hejdå.

När jag lämnat huset känner jag hur det vibrerar i min byxficka, det var ett SMS ifrån Justin.

''Skynda dig hit när du ätit och packat, saknar dig redan!''

Jag log än en gång för mig själv och började sedan springa fort hemmåt för att kunna komma tillbaka fort till honom. 

-----------------------------------------------------------------
Oj oj oj, undra vad överraskningen är för något! Vad tror ni?
Måste bara berätta angående uppdateringen, det är sommarlov och vi har varnat om riktigt dålig uppdatering. Så vi skriver när vi känner för det och vi vet att vi förlorat många läsare, men ni trogna som stannar kvar, LOVE YOU! <3

Justin kollar på mig med uppspärrande ögon.

- Har skitungarna inte gått än? sa han och kollade ut igenom kikhålet.
- Nej, asså dom kom tillbaka och ..
- Och vadå? frågade han oroligt.
- Nej men inget han bara..
- Han bara vadå? Säg nu Mel.
- Han höll bara fast mig men det är okej, jag kom loss och sprang fort in det var därför jag satt här. Men dom har nu gått, sa jag och kollade ut i kikhålet och såg att dom nu hade gått.

Jag såg hur Justin blev alldeles till sig när jag sa att han höll fast mig.

- Vad gjorde han sa du?
- Nej men inget, vi glömmer det. Smallville började för fem minuter sen, kom så går vi och kollar! sa jag och drog mig med honom till soffan.

Han hade svårt att glömma det men tillslut när jag kysst honom ett antal gånger och satte på Smallville så slutade han tänka på det. 

Klockan närmade sig elva när programmet var slut och då märkte jag att han somnat. Jag la en filt över honom och ringde sedan pappa för att höra hur det var med han och Noah, inte träffat dom på nästan två veckor nu.

* - Hej pappa. Hur mår du? Och hur mår Noah? Saknar er!
- Hej min sockertopp! Jo, jag mår bra är bara väldigt trött. Noah sover just nu men han mår bra, han fick sommarlov idag faktiskt.
- Idag? Jag fick det för några dagar sen, men som du vet har jag inte varit i skolan på ett tag.
- Jo jag vet, lärarna ringde men dom sa att trots det så har du fortfarande hyfsat bra betyg.
- What?! har jag? konstigt, jag trodde jag fick IG i allt.
- Nej, Mona din svenska lärare sa att du hade jätte bra betyg bara att du hade ovanligt mycket frånvaron senaste månaden. Beror det på Justin?
- Om det beror på Justin? Nej det gör det inte, jag vet inte varför jag skolkar, ja orkar bara inte skolan.
- Okej gumman, men är det inte dags att komma hem snart? Du har sovit borta i snart två veckor, det är lite
tomt utan dig.
- Vi får se, trivs så bra med Justin och vill vara med honom innan han åker iväg nu i sommar på turné.
- Sommar turné, va?
- Ja, det är ju därför jag sover här o ja, hehe.
- Jaha okej, hade ingen aning om det! Men sen måste jag bara säga förlåt för vårat bråk förut för ett tag sen.
- Det är lugnt, det är bortglömt nu pappa. Vi syns snart, puss.
- Puss och godnatt. *

När jag lagt på går jag upp till Justin rum och tar fram den gamla vanliga stora t-shirten och lägger mig fort i sängen. Precis när jag håller på somna hör jag hur någon kommer in i rummet och jag vänder mig om och ser att det är trötta Justin som gnider sig för ögonen som kliver in och lägger sig bredvid mig.

- Det var kallt där nere, speciellt utan dig, sa han och jag kände hans gäsp vid mitt öra.
- Vart det varmare nu? frågade jag och log för mig själv.
- Ja, mycket varmare och även mysigare, sa han och höll hårdare om mig när vi låg sked.
- Okej men du Justin?
- Ja, vad är det?

Jag vände mig nu mot honom och han höll fortfarande handen runt min midja.

- Jag vill bara säga att du ska glömma dom där killarna, dom är inte värda din uppmärksamhet så glöm dom bara. Och om dom kommer igen så ringer vi polisen eller något, för du har blivit tillräckligt utsatt så..
- Men..
- Inga men, du måste lova mig det? För jag vill inte att du ska skadas mer än vad du redan gjort!
- Skadas? Det är bara något skrapsår och sen det där med magen gick ju över?
- Ja, exakt det gick över men du kommer få skador och det kan jag lova dig och dom kommer inte gå över.
- Va, kommer jag få det av dig?
- Nej ditt dummefan, av killarna eller några andra ifall du ska vara så uppkäftig hela tiden. Lova mig bara det?
- Sluta bli så arg, ja älskling jag lovar men om dom gör något måste jag väl ändå få göra motstånd.
- I värsta fall så ja, men annars så gå bara ifrån eller ring polisen.
- Okej, men nu sover vi, det är en dag imorgon också och på lördag ska jag ta iväg oss någonstans.
- Ta iväg, vänta vart då?
- Det får du se då, som en sista grej innan jag åker iväg.

Så fort han sa 'åker iväg' fick jag en klump i magen, hur skulle jag klara mig utan honom i hela två månader?

- Okej, ser fram emot lördag och även imorgon och resten av alla dagar i livet med dig. Godnatt nu finaste du, sa jag och kysste honom och kände direkt tandkrämssmaken på mina läppar.
- Du är bäst, bara så du vet! sa han.

Vi låg nu sked igen och samtidigt höll jag om hans hand och klämde den hårt efter det han nyss sa. Jag hörde hur han somnade genom att jag hörde hans tunga andetag och hur dom flämtade mot mitt bakhuvud och jag somnade fort på bara någon minut strax efter Justin.

Nästa morgon gick vi upp tidigt bara för att gå ut på en promenad. Jag bad Justin att ta på sig sin keps, inte bara för att täcka sitt sår utan även ifrån paparazzisarna. Vi tänkte att vi skulle försöka ta en vanlig promenad i Atlanta, men det gick inte så lätt som vi trodde. Alla paparazzis kom springandes efter oss och vi blev tvungna att springa fort som bara den för att inte bli omringade, trodde helt ärligt att paparazzisarna skulle kunna döda oss. När vi sprungit det fortaste vi kunde så kom vi till en lekpark.

- Här kom och sätt dig här, sa justin som nu satt på en bänk ihop kurad med kepsen nerför ögonen.

Jag satte mig bredvid honom och han höll armen om mig för att vi skulle se ut som ett normalt par, men så kom jag på att det går inte, jag menar han är ju Justin Bieber?

Vi hörde fortfarande hur folk tog kort men inte lika mycket så som det var tidigare, vilket var en lättnad. Efter att ha suttit där ett tag och allt fler och fler paparazzis försvann bestämde vi oss för att sitta kvar ett litet tag.

Mitt under våran konversation så ser jag hur Justin helt plötsligt inte lyssnar på vad jag säger och jag ser att hans blick har fastnat lite längre bort i parken, undra vem det nu var som han såg.

----------------------------------------------------------------