- Hm, sätt på 'Over my head' med The Fray. 

Jag hörde i hörlurarna hur melodin började spelas och sjöng nu första meningen.

- *I never knew, I never knew that everything was falling through*

Jag såg hur Henric började knäppa med fingrarna i refrängen, han såg ut att verkligen gilla det. Jag har en vana att alltid blunda när jag sjunger och när jag öppnar ögonen efter låtens slut är Henric borta, va? 

Jag går ut och kollar mig om men ser inte Henric. Men jag hör att några är i hallen så jag springer ut dit.

- Henric, Var är d....

När jag kollade upp såg jag han stå där, det såg inte ut som honom för han hade växt till sig så. Håret låg annorlunda och hans käkben hade fått en annorlundare form. Jag kollade på hans underbara läppar som var sig lika.

- Justin? Sa jag.

Jag såg hur Justin kollade upp och stod nu också med lika vidöppen mun som jag.

- Melody? Vänta, va? Vad gör du här? Sa Justin och kramade om mig.
- Jag är signerad här, nyligen. Kom hit till Atlanta idag, nyinflyttad igen, samma hus och samma gata. Bor du kvar?
- Föralltid? Ja, jag bor kvar. Men har flyttat bort några kvarter. Var med om inbrott och så.
- Ja, föralltid denna gång. Det funkade inte för pappa i Sverige och jag blev signerad här så det var bäst att bara flytta hit. Sa jag och log nu mot honom.

Han stod nu och granskade mig från topp till tå.

- Wow, du har verkligen växt till dig! Du är jätte vacker, ser även att du tagit modet upp en nivå. Sa han och kollade på mina klackskor.
- Hehe, du vet att jag hatade att gå i klackskor.
- Ja, det var därför jag kollade på dem. Men du är jätte vacker, som du alltid har varit. Sa Justin och log nu mot mig.

Det var som en pinsam tystnad, som egentligen inte var så pinsam. Vi stod och kollade på varandra ett tag och snart kommer Henric ut och avbryter allt.

- Förlåt att jag gick sådär Melody, glömde bort att teét kokade över. Hehe! Men har låten inspelad och .. Hej Justin! Så, ni träffas igen?
- Träffas igen? Vad vet du om Melody och mig egentligen? Frågade Justin och skakade nu Henric's hand som hälsning.
- Ja, Melody berättade lite. Sen har ju du även berättat lite, förut. Fast det var ett tag.

Oj vad pinsamt det vart nu! Jag pratade fortfarande om Justin efter att inte träffat honom på ett och ett halvt år, vilket kanske är anledningen till att min käft är så stor.

- Så, vad gör du här Justin? Frågade jag.
- Jag tänkte bara kolla förbi, hälsa på Henric och trodde aldrig att jag skulle få se dig här, att jag ens skulle få se dig igen trodde jag inte. 

Han kollade nu på mig med sina gyllenebruna ögon som bara lös starkare och starkare. Det var som om att han lyste upp hela rummet med hans leénde och sina små smilegropar. Bara av att kolla på honom gjorde mig knäsvag.

- Men, nu när du är tillbaka. Vill du kanske.. ses imorgon? Vi har nog ganska mycket att prata om, rätt så mycket som hänt senaste tiden. Frågade Justin.
- Jo visst, det skulle vara jätte kul! Antar att du inte har samma nummer? Slå in det här. Sa jag och räckte fram min iphone.

När våra händer möttes var det en pirrig känsla som for i magen. Det kändes som om att det var första gången vi träffades, ett helt nytt kapitel, vilket var en helt underbar känsla.

- Här har du! Jag ringer dig imorgon, måste kila vidare nu. Scooter och Usher väntar, vi har en hel del att göra!

Jag gick fram och kramade Justin och kände nu doften av hans goda parfym och hans personliga lukt som han alltid haft. Jag trodde jag hade glömt bort hur han luktade vilket jag definitivt inte hade gjort. När hans armar släppte taget om mig kollade vi på varandra med bara några centimeters avstånd.

- Har aldrig slutat tänka på dig, och du har blivit så himla vacker. Blir alldeles galen av att se dig! Vad var det jag sa, om vi är menade att vara träffas vi igen, vilket vi nu har gjort! Sa Justin och blinkade nu mot mig.

Jag kände att jag blev lite rosig om mina kinder. Jag gav honom en snabb vink innan han försvann ut från dörren. Jag lutade mig nu mot väggen och skrek lite tyst för mig själv. Jag glömde helt bort att Henric stod kvar där och när jag kollade på honom började han skratta lite.

- Haha, ungdomskärlek. Alltid lika underbart att se!