One less lonely girl - chapter 62

Justin svarade inte för han hade redan somnat om och jag var fortfarande jätte rädd, hon kunde vara var som helst. Jag la armen om Justins midja och gosade mig in i hans famn tills jag låg så skönt att jag skulle kunna somna. Jag stängde av TV:n och stängde sedan av våra telefoner, man vet ju inte om hon ringer igen. Jag kände mig trygg i hans famn och jag försökte somna men kunde inte sova för jag hade det där ekande skrattet fortfarande i huvudet. Tillslut vart jag så trött att jag inte orkade hålla ögonen öppna och sömnen tog över.



Dagen efter vaknade jag av att Justin puttade ut mig från sängen.

-Åh, Justin! Sa jag trött och försökte komma upp i sängen igen, men Justin låg över hela sängen.

Jag gav upp att försöka få plats i sängen så jag gick ner på undervåningen och tog ett glas vatten, jag gick in i vardagsrummet och satte på tv:n, det var 'Secret life of the american teenager'. Jag kände att jag satte mig på någonting hårt, Justins mobil. Jag hade ju stängt av den dagen innan eftersom att stalkern aldrig gav upp på att ringa till Justin. Jag satte på den för att se om han fått någonting mer. 24 missade samtal stod det, av samma nummer.

Jag kände hur klumpen ännu en gång kom upp i magen, jag kände hur allt började snurra och jag började må illa. Stalkern vet var Justin bor, håller sig utanför hans hus, ringde hela tiden och kollar på oss när vi inte vet det. Vad ska vi göra? Jag stängde av hans telefon och sprang upp till Justin, jag knuffade honom till ena sidan av sängen och la mig sedan brevid honom. Han vaknade till och öppnade sakta sina ögon. Han log mot mig och la sin arm runt min midja.

-Hej min ängel. Sa han trött.
-Hej, väckte jag dig?
-Haha ja, men det är okej. Sa han och kysste mig.
-Justin? Sa jag
-Ja älskling?
-Kan inte vi åka utomlands snart? Eller typ till Miami eller något sånt. Där det är varmt, är jätte trött på kylan.
-Det låter topp, jag är faktiskt också suger på att åka iväg några dagar. Men kanske bara en vecka, kan inte vara borta för länge.
-Det förstår jag, men vad sägs om Miami?
-Miami låter jätte bra älskling, måste bara höra med Usher när jag får åka.
-Okej, let me know. Jag kysste honom mjukt och gick sedan in i badrummet för att ta en dusch.

Jag tog en lång dusch och satte sedan på mig en ljus blå t-shirt med svarta jeans, jag tog också en av Justins kepsar. När jag kom ut satt Justin i sin säng med ett stort leende på läpparna.

-Vad är det? Sa jag och log.
-Vi åker till Miami, IKVÄLL!
-VA! Skek jag och hoppade på honom i sängen.
-Ja, så börja packa! Men vi stannar bara i  en vecka, för sen måste jag hem och öva på dom nya låtarna.
-Absolut! Det låter jätte bra. Sa jag och kysste honom.

Jag åkte hem och packade och berättade för pappa om resan. Han var först lite osäker med sen ändrade han sig och tyckte att det var bra att jag inte satt hemma hela tiden. Jag gick upp på mitt rum och började packa. När jag nästan var klar ringde det på min mobil.

-Hej det är Melody? Sa jag.
-Så vart ska ni då? Sa rösten.
-Vem fan är du!
-Du har sett mig flera gånger, du har bara inte tänkt på det.


Jag la snabbt på luren och stängde av telefonen. Hur fan fick den personen reda på mitt nummer? Jag förstår inte. Men nu när vi ska till Miami i en vecka kanske vi får lite ro. Jag packade klart det sista, sa hejdå till Noah och pappa och åkte sedan över till Justin. 

När jag kom över till hans hus hade han packat in allting i sin bil och väntade bara på mig. När allt var klart satte vi oss i bilen och körde till flygplatsen. Precis när vi kört ut från hans uppfart såg jag en tjej stå på andra sidan gatan och följde våran bil med blicken. För att inte förstöra resan sa jag ingenting till Justin men jag visste att jag skulle behöva ta hand om henne när vi kom hem, för det här kan inte fortsätta.

----------------------------------------------------------------------
Vad ska Melody göra med stalkern?
KOMMENTER!


One less lonely girl - chapter 61

Han tog tag i min midja och kysste mig mjukt. Vi slutade inte kyssas förens vi hörde hur det började klicka runt oss. Vi kollade och såg hur massa människor hade samlats runt oss och tog kort. Som vanligt alla galna paparazzis som följer efter oss vart vi än är.

Vi skrattade och vinkade till dom och gick sedan in till cafét.



Inne på cafét träffade vi förvånande på Natalie.
- Men hej Natalie! Sa jag och petade på hennes axel.

När hon vände sig om såg jag att hon vart förvånand men samtidigt väldigt glad.

- NEMEN HEJ! Vad, va? Vad gör ni här? Sa hon och log stort samtidigt som hon kramade Justin.
- Vi ska fika? Det är ett café? Sa Justin och skrattade lite.
- Ja, du har rätt. Ganska så dum fråga. Måste kila vidare, men vi ses väl snart igen! Sa hon och vinkade oss hejdå.
- Jadå, Hejdå! Sa jag och vinkade tillbaka.

Jag såg att innan hon gick ut kollade hon på Justin på ett läskigt vis. Jag orkade inte bry mig så vi beställde istället. 

- Du, Justin..
- Ja, vad är det? Sa han och tog en tugga av sin bulle.
- Den där Natalie.
- Den där Natalie? Vad menar du med den där..?
- Nej, men jag menar, hon verkar bara vara lite sådär skum.
- Hur menar du med skum? För att hon är ett fan av mig eller? Sa han och skrattade.

Jag skrattade inte tillbaka, vilket jag aldrig gör åt Justin's tråkiga 'ego skämt'.

- Nej men hon, det känns som om att jag ser henne vart vi än går. Idag när jag skulle till Ryan trodde jag också att jag såg henne, men jag inbillade mig.. TRODDE jag. Och nu träffar vi på henne här på cafét.
- Men hon bor ju säkert här i krokarna? Inte så konstigt?
- Nej, det är sant. Jag försöker väl intala mig att hon är lite skum, men jag har väl fel. Sa jag och drack upp det sista ur min chai latte.

Det började närma sig kväll och vi tog en promenad efter att ha fikat. Vi åkte sen hem till Justin för att bara ta det lugnt, vi försökte plugga lite men det gick inte så bra. Vem orkar plugga nu när jag har 'studie-lov'. Det är något som är fel på skolan just nu, så vi alla har fått lov tills allt är reparerat och fixat!

Medans Justin var på toa hörde jag hur hans telefon ringde och jag sprang och svarade, vilket jag alltid gör fast det är lite ohyfsat.

- Hallå, det är Melody!

Jag hör att någon är i telefonen för jag hör hur en tjej skrattar. Inte ett skratt när man tycker något är roligt utan mer.. psyko skratt. 

- Hallå? Vem är det?

Hon la nu på. Än en gång en stalker som ringer Justin. Jag sa ingenting till Justin för jag vet hur irriterad han alltid blir när fans busringer till honom. När han kommer ner ser han hur jag håller förskräckt i hans telefon och jag gömmer den fort bakom ryggen.

- Vad gömmer du för mig älskling? Sa han.
- Nejnej, inget!
- Säg nu, jag märker att något är fel. Ringde det någon? Sa han och tog nu sin iphone ur mina händer.
- Varför ser du alltid när något är fel? Ja, ringde och ringde kan man väl inte säga, men jo. Det var någon tjej som skrattade i telefon, hon skrattade som ett riktigt psyko och la sedan på.
- Jaha, hon.. inte första gången jag får samtal ifrån henne. Hon ringde också igår kväll vid den här tiden och andades i telefonen och la sedan på.
- Här, vänta ge mig telefonen.

Han gav mig telefonen och jag gick in på samtalslistor för att kolla tiderna.

- Okej, det här är lite creepy Justin. Kolla här! Sa jag och pekade på samtalstiderna.
- Hmm, nu förstår jag inte?
- Men den här tjejen ringer exakta tid varje kväll. 21.21?

Justin tog nu telefonen och kollade riktigt noga. När jag såg att han förstod vad jag menade spärrade han upp ögonen och kollade på mig med vidöppen mun.

- Det är inte möjligt.. skojar hon? Jävla stalker!
- Haha, hon kan ju inte vara helt frisk! Jag föreslår att du byter nummer.
- Har gjort det 1000 gånger. Jag orkar inte!
- Nej okej, ditt val, om du nu vill att hon ska stalka dig.
- Äh, hon ringer ju bara? Hon gör ju inget annat?

Vi slutade nu prata om stalkern och medans Justin poppade upp popcorn sprang jag upp och satte på mig mina mysiga blårutiga pyjamasbyxor med en stor vit tröja. Jag gick när och nu låg vi och kollade på 'One tree hill'. Så typiskt att det skulle vara det här avsnittet nu när Peyton's stalker Derek har tagit Peyton och Brooke tillfånga. 

- Kan vi byta kanal Justin? förlåt, men det här skrämmer mig.
- Jo visst, hehe.. skrämmer stalkers dig?
- Ja, skoja inte.

Han bytte kanal och nu kom 'Two and a half men' på. Jag låg lutad mot Justins bröst och kände hur han började andas tungt. Jag kollade upp och där låg han med öppen mun och stängda ögonlock. Jag reste på mig lite lätt för att ge honom en godnatt kyss och han slumrade till lite men somnade fort om.

Jag låg vaken länge och kunde inte somna, vad som var felet visste jag inte. Men jag kände mig som iakttagen. Precis när jag nästan somnade kände jag hur det började vibrera i soffan. Jag tog upp Justin's iphone som ringde, det var dolt nummer. Vågade jag svara?

- Hallå det är Melody! Sa jag med en trött röst.

Nu hörde jag det där äckliga skrattet igen.

- SLUTA RING! JÄVLA STALKER! 
- Kolla ut i fönstret.

Jag kände hur håret i nacken steg sig av rysningar och när jag vänder mig om och kollar ut igenom fönstret stod det en tjej tryckandes med ansiktet mot fönstret. Det var för mörkt för att se vem det var och jag blev som tom att jag inte ens fick ur mig ett skrik. Jag la på och nu fick jag äntligen ut ett skrik när jag skakade på Justin.

- JUSTIN, DIN STALKER ÄR HÄR! Skrek jag.

Justin reste sig hastigt upp och gnuggade sig för ögonen för att piggna till.

- Hon är i fönstret!!!
- Jag ser ingen, vad pratar du om? Sa Justin och kollade nu ut mot fönstret.

Han hade rätt, det var ingen där. Men det stämde ju inte? Jag såg ju henne, hon stod ju där för bara några sekunder sen? Va?

- Justin, jag ljuger inte! Hon stod där, du kan själv se. Hon ringde nyss, klockan 24.06! Kolla! Sa jag och tryckte upp iphonen i hans ansikte.
- Jaja, sov nu älskling. Det är en dag imorgon också. Du är nog bara lite trött. Väck mig inte igen, jag behöver sova. Sa han och la armen om mig och slöt sina ögon.
- Men Justin! Jag vet att den här gången inbillade jag inte mig!

Justin svarade inte för han hade redan somnat om och jag var fortfarande jätte rädd, hon kunde vara var som helst. Jag la armen om Justins midja och gosade mig in i hans famn tills jag låg så skönt att jag skulle kunna somna. Jag stängde av TV:n och stängde sedan av våra telefoner, man vet ju inte om hon ringer igen. Jag kände mig trygg i hans famn och jag försökte somna men kunde inte sova för jag hade det där ekande skrattet fortfarande i huvudet. Tillslut vart jag så trött att jag inte orkade hålla ögonen öppna och sömnen tog över.

-------------------------------------------------------------
KOMMENTERA!! Äcklig stalker, eller hur?? Glöm inte att dra för gardinerna inatt nu när ni ska sova. Och stäng av mobilerna också, man vet ju aldrig vem som ringer? :) hohoho!

Tack till min OTH friend Cassie som ''älskar'' psykostalkers!!

One less lonely girl - chapter 60

Jag smet fort iväg upp och satte på mig mina nya underkläder och slängde sen på mig Justins morgonrock som var så osexig som möjligt men det får duga. Jag la mig i sängen och väntade på att Justin skulle komma upp, vilket han aldrig gjorde? 

Jag knöt igen morgonrocken och reste mig upp ur sängen för att gå ner och kolla vart någonstans han kunde vara. Han var inte i vardagsrummet, inte i köket? Inte på toaletten, vart var han?




Jag hörde plötsligt en duns från övervåningen, jag sprang upp för att kolla vad det var. När jag kom in på mitt rum såg jag hur Justin låg på golvet nedanför mitt fönster. Jag kollade förvånat på honom.

- Är det konstigt att jag frågar vad du håller på med? Sa jag.
- Hej älskling, jo såhär är det, jag tänkte överraska dig genom att komma in genom fönstret. Men det gick in så jätte bra.. Sa han och ställde sig upp.

Precis då ringde hans mobil.

-Justin! Sa han.

Han sa lite mm, ja, okej och sen hejdå.

-Vem var det? frågade jag.
-Usher, han vill träffa mig nu, det är något viktigt.
-Jag som hade en överrasking..skit i det då. Sa jag med ledsen röst.
-Förlåt älskling! Verkligen. Men vi ses senare ikväll, jag älskar dig!
-Jag älskar dig med.

Vi kysstes och sen gick han. Jag bestämde mig för att ta en dusch, när jag stod och torkade håret kom jag plötsligt på tanken att jag var så trött på mitt hår. Jag tog upp min mobil och ringde till Justins stylist Ryan och frågade om han ville hjälpa mig. Han sa att det gjorde han gärna och att vi skulle ses om en timme.
Jag satte på mig en randig tröja och tighta ljusblåa jeans, jag gjorde sedan en fläta i mitt hår och åkte sedan iväg.
När jag kom fram började Ryan att tvätta mitt hår med ett schampoo som luktade underbart, sedan klippte han mina slitna toppar.

-Vet du vad jag tycker? Sa han till mig.
-Nej, tell me.
-Jag tycker att jag ska få överraska dig. Sa han och log.
-Ja gör det!

Han vände på min stol så att jag inte såg in i spegeln och började sedan fixa massa olika saker i mitt hår. Jag kände att det luktade starkt och förstod nästan vad han höll på med. Efter två timmar fick jag äntligen titta, han vände min stol mot spegeln och jag möttes av en chock. Han hade färgat mitt hår ljust, inte blont men ljus brunt. Det var skit snyggt!

-Tack Ryan, det blev verkligen snyggt! Jag, ljusbrunt! Så ovanligt att se.
-Haha jag är glad att du gillar det. Sa han och gav mig en puss på kinden.

Jag ställde mig upp för att hämta min plånbok så att jag kunde betala.

-Hur mycket? Sa jag.
-Gumman, du får det gratis av mig. Sa han och log.
-Va skojar du med mig? Är jag med i punk'd igen? Sa jag och kollade runt.
-Haha nej, men du är inte vem som helst, du är Justin Biebers tjej. Det är bara kul att hjälpa till! Sa han

Jag tackade och kramade honom hårt. När jag var påväg hem fick jag ett sms från Justin.

* Hey babe, jag är klar nu. Tänkte om du ville ta en fika eller någonting?
Hör av dig, puss. Älskar dig *

Jag svarade:

*Hej Justin, ja det skulle vara mysigt. Kan du mötta mig om tio minuter utanför Starbucks coffee, du vet den som ligger nära din frisör? Skulle vara super! Älskar dig med! *

*Absolut, ses om tio minuter. Puss*

Jag tog en titt i lite affärer som låg runt Starbucks coffee så att Justin skulle komma dit före mig. Ville se hans ansikte när han såg att jag färgat håret. Efter några minuter fick jag ett sms där det stod att han var framme nu. Jag gick ut från affären och gick emot Justin. Först såg han inte att det var jag, men när jag kom närmare såg jag hur hans ansikte förändrades. Jag log för mig själv, när jag kommit ända fram till honom stod han bara och kollade på mig.

-Fan va snygg du är! Herregud! Olagligt snygg. Sa han.
-Haha! Va bra att du tycker om det.
-Tycker om det? Jag älskar det!! 

Han tog tag i min midja och kysste mig mjukt. Vi slutade inte kyssas förens vi hörde hur det började klicka runt oss. Vi kollade och såg hur massa människor hade samlats runt oss och tog kort. Som vanligt alla galna paparazzis som följer efter oss vart vi än är.

Vi skrattade och vinkade till dom och gick sedan in till cafét.
--------------------------------------------------------------------------------
FIN BIIIILD !!
KOMMENTERA!

Haha, bättre uppdatering? OH YES!!


One less lonely girl - chapter 59

- Jag släckte inte hela huset? Va? Sa Justin.
- Äh, din mamma har väl varit hemma eller så.
- Nej, hon är bortrest nu över helgen? Sa Justin.

Vi tände nu lamporna och rädda kan man verkligen säga att vi blev för i köket stod...

Justin & Natalie.

- Vem är du? Och vad gör du i mitt hus? Frågade Justin förvånande.
- Förlåt att jag bara kom in såhär, men jag tog bakvägen och jag ville, ville verkligen träffa dig! Sa tjejen som nu gick fram till Justin.
- Du vet väl att du gör olaga intrång? Sa jag irriterat.
- Melody, ta det lugnt. Hon är ett snällt fan, inte ett sånt där som tar saker ifrån mitt rum, som en tjej gjorde en gång. Gick in i huset och tog mina underkläder och drog. 
- Gud, det måste jag göra en gång! Sa fanet och skrattade.
- Haha, fast det får du inte! Har satt lås nu om nätterna, jätte onödigt jag vet. 
- Och jag antar att det är du som är den berömda Melody? Frågade tjejen och sträckte fram handen.
- Hmm, berömda och berömda? Det vet jag inte. Vad heter du? Sa jag och skakade nu hand med henne.
- Natalie! Jag kan inte inse att jag står här, med er två. Det känns som om att jag drömmer.
- Det gör du inte gumman! Sa Justin och kramade Natalie.

Jag blev aldrig svartsjuk när Justin kramade eller flirtade med fans, för jag vet att han bara gör det för att få deras drömmar att bli uppfyllda, lite ego han är, jag vet men endå jätte gulligt.

- Här får du, du kan ta dem, dock är dem tvättade. Sa Justin och skrattade högt.
- Dina kalsonger? SKOJAR DU? Skrek hon.
- Haha, nej ta dem! Sa Justin och sträckte nu kalsongerna till henne.

Nu blev jag dock lite äcklad för hon stod och kramade om dem, men som tur var va att dem nyss var nytvättade.

- Men jag tror du måste gå nu Natalie, men jag har signerat kalsongerna och du kan få en till kram! Sa Justin och öppnade sin famn för henne.

Man såg att hon vart rörd, hennes ögon vart alldeles blanka och hennes leénde lyste upp hela rummet.

- Tack Justin! Och Melody, kan du ta en bild på mig och Justin snabbt? Sa hon och satte nu på sig sina ytterkläder.
- Jo visst! Sa jag och tog emot kameran hon gav mig.

Jag tog flertals bilder för hon blev aldrig nöjd men tillslut så blev det en fin bild.
- Hejdå Justin, glöm inte att följa mig på twitter, och hejdå på dig med Melody! Sa hon och vinkade innan hon stängde ytterdörren.
När Natalie hade gått kollade jag på Justin och vi båda började skratta.

- Det där var så random. Haha, förstår inte hur fans alltid lyckas komma in i mitt hus.
- Haha, nej det gör inte jag heller. Sa jag och log.
- Vi har hela huset för oss själva. Sa Justin och närmade sig mig.

Jag hoppade upp i hans famn med benen runt honom och kysste hans läppar. Samtidigt gick Justin mot soffan där jag nu satt över honom med hans armar runt mig. Jag förde handen innanför hans byxor en snabbis och tog sedan ut den bara för att reta honom.

- Varför slutar du för? 
- Haha, jag älskar att reta dig sötnos! Sa jag och började kyssa honom på halsen.
- Du, jag har en fråga?
- Ja, vad är det? 
- Vem tycker du kysster bäst? Av dem du tidigare kysst alltså.  Viskade Justin i mitt öra
- Hmmm. jag vet faktiskt inte. Förmodligen mitt ex i Sverige, Tobias. Sa jag och skrattade.
- Vad taskigt! Sa Justin och puttade bort mig lite löst och hade en sur min.
- Jag skojar med dig sötnos!
- Okej, så mig eller Tobias? Sa han med ett stort leénde.
- Det är väldigt svårt val måste jag säga. Men kyss mig så kan jag kanske bestämma mig? Eller?

Justin tog ett tag om min midja och slängde ner mig så jag låg ner i soffan och han låg nu över mig. Han lutade sig framåt och nu var vi så nära att våra näsor snuddade varandra. Han började kyssa mig i långsamt och passionerat. När han slutar kyssa mig kollar han på mig samtidigt som han biter sig i läppen.

- Nå? Sa han.
- Du vinner älskling! Sa jag och tog ett löst grepp om hans hår och drog hans ansikte intill mitt.

Vi började dra av varandras kläder och jag avbryter allt och säger.

- Kom upp om fem minuter! 

Jag smet fort iväg upp och satte på mig mina nya underkläder och slängde sen på mig Justins morgonrock som var så osexig som möjligt men det får duga. Jag la mig i sängen och väntade på att Justin skulle komma upp, vilket han aldrig gjorde? 

Jag knöt igen morgonrocken och reste mig upp ur sängen för att gå ner och kolla vart någonstans han kunde vara. Han var inte i vardagsrummet, inte i köket? Inte på toaletten, vart var han?
--------------------------------------------
KOMMENTERA!

One less lonely girl - chapter 58

Killen la nu på telefonen och jag såg hur bedrövad Justin såg ut att vara. Att nu Kenny skulle bli indragen bådade inte gott. 

- Ni ska få pengarna, han fixar det! Det är inte första gången det här händer. Sa Justin.

Vänta, vadå inte första gången?


1. Ashton Kutcher 2. Justin med kameran.

Jag ignorerad i att Justin sa att det hänt tidigare och försökte bara tänka på hur vi skulle kunna ta oss härifrån, vilket var helt klart omöjligt. Tiden gick och gick och vi satt bara där helt tysta. Dem satte tillbaka påsarna på oss och band nu fast Justin vid en stol framför mig. Det var en sån obehablig känsla, en känsla jag aldrig hade haft tidigare. Tänk om jag förlorar Justin? Jag ville inte ens tänka tanken, hela min värld skulle rasa.

- Vet du varför du är här Melody? 
- Ta av mig påsen! Sa jag. - Jag svarar när ni tagit av mig påsen.

En kille tog av mig påsen och jag kollade mig nu omkring och nu stod alla utan mask och jätte många framför oss. Kameror och hela köret, vänta? Nu förstod jag inte?

- YOU JUST GOT PUNK'D!! Skrek Ashton Kutcher som var programledare för programmet.
- YOU JUST GOT PUNK'D ÄLSKLING! Skrek nu Justin och sprang fram mot mig med kameran i handen.

Jag visste inte för tillfället om jag skulle skratta eller gråta. 

- Förlåt.. Sa Justin som nu märkte att jag vart riktigt ledsen.
- Justin, jag trodde helt ärligt att vi skulle dö! Och ditt ansikte? Är det bara smink?
- Förlåt, förlåt förlåt! Ja, det är bara smink! Sa Justin som nu kramade om mig.

Jag såg att Pappa och Noah kom gåendes mot oss nu med stora flin. Jag log inte tillbaka för jag hade fortfarande den hemska känslan i magen.

- Du såg så rädd ut! Därför avbröt vi det hela, så att vi inte gick för långt! Sa pappa och nu kramade mig.

Jag kramade inte tillbaka, inte bara för det här med punk'd utan allt annat underligt han håller på med och döljer för oss.

Jag kollade runt lite nu och såg killarna med maskerna. Jag gick fram till dem och sa att dem var riktigt duktiga skådespelare.

- Jag trodde verkligen att jag skulle dö! Sa jag och skrattade lite.
- Haha, jo du såg riktigt rädd ut! Försökte hålla mig för skratt ett tag och som tur lyckades jag hålla mig. Skulle förstört hela grejen annars. Sa killen och log nu mot mig.
- Haha jo, fast åh! Får panik, att allt det här bara var skådespel, panik! Sa jag irriterat.

Killarna började nu skratta, så även jag. Jag kan inte vänta på att få se avsnittet! 

- Ska vi röra oss? Sa justin som nu tog min hand.
- Jo, vi går hem till mig nu! Sa jag och kramade om hans hand hårt.

När vi var påväg ut såg jag hur John kom gåendes mot oss. Jag släppte taget om Justin's hand och jag kollade sedan upp på Justin. Han hade den gamla vanliga iskalla blicken. Jag såg också hur John märkte att Justin blängde på honom, men vi båda ignorerade det.

- Hej John! Sa jag och kramade honom.
- Hej, fan att jag missade! Noah sa till mig idag att du skulle 'get punkd' haha!
- Jo, det var riktigt hemskt! Trodde jag skulle dö, och förlora lilla Justin! Sa jag och kramade om Justins arm.

Jag såg nu hur Justin och John kollade på varandra, sådär ilsket och jag hade ingenting att ta upp vilket gjorde stämningen ännu värre. Jag tog nu tag i Justin's hand och jag såg hur John kollade på våra händer, fast han märkte inte att jag märkte att han kollade.

- Så..... Jag tror jag och Justin ska gå nu! Men John, vi ses snart, eller rättare sagt vi måste ses snart!
- Jo, ring när du har tid. Sa han och gav mig en lös och snabb kram.
- När jag har tid? Va? 

John svarade inte utan gick vidare in till inspelningen och hälsade nu på min pappa och gjorde sin lilla 'handshake' som han alltid gör med Noah. Varför har aldrig Justin, min pappa och Noah kommit varandra så nära? Inte så konstigt egentligen, John var ju alltid hemma hos mig förut och senaste veckan har han också varit där en hel del.

När jag och Justin kom hem till honom var det några fans utanför, som denna gång var riktigt trevliga mot mig. Dem hade med sig presenter till oss, eller till Justin rättare sagt men dem hade köpt en jätte fin blomma till mig. Vi tog en bild med dem och sedan gick vi in. 

- Jag släckte inte hela huset? Va? Sa Justin.
- Äh, din mamma har väl varit hemma eller så.
- Nej, hon är bortrest nu över helgen? Sa Justin.

Vi tände nu lamporna och rädda kan man verkligen säga att vi blev för i köket stod...
------------------------------------------------------------

KOMMENTERA! Förlåt för dålig uppdatering, verkligen! Jag (ronya) hade inte tid igår och inte Alice heller antar jag, hehehhe!


UPDATE: Såg att någon skrev och frågade VARFÖR ashton kutcher var med på bild i detta inlägg och sa att han inte ens är med i inlägget? JO DET ÄR HAN JU.. det är han som är programledare och springer ut och skriker: YOU JUST GOT PUNK'D!!!

One less lonely girl - chapter 57

När jag kom in i hans rum var han inte där. Jag gick ner och kollade men där var han inte heller. Plötsligt hörde jag någon skrika på hjälp. Jag sprang ut från huset  och såg hur två personer kastades in Justin i en skåpbil och körde sedan fort därifrån. Jag stod helt stilla, vad fan hände?

Jag samlade mina tankar och förstod snart att han blivit kidnappad. Jag tog upp min mobil och slog in 911. Jag försökte att inte börja gråta så jag höll allt inom mig och istället började jag skaka. Varför alltid just Justin?



- *Kom igen, svara, svara då!* Sa jag oroligt för mig själv.

Det fortsatte att pipa och ingen svarade, det är ju omöjligt?
Jag slutade försöka ringa, och gick istället upp tillbaka till hans rum. Det kändes konstigt för det var bara jag här ensam hemma och visste inte var jag skulle ta vägen eller vem jag skulle ringa. Så jag ringde Kenny. Jag hörde att han svarade.

- Kenny, Kenny! Jag vet inte hur jag ska börja, Justin har blivit kidnappad och jag, jag är kvar här ensam i huset! Du måste komma hit.
- Vänta, vadå kidnappad? Det är inte möjligt..
- MEN KENNY! TRO MIG! JAG LJUGER INTE! Skrek jag nu i telefon.
- Jag åker till huset fort, gå ingenstans! Sa han och la sedan på.

Det knackade nu på dörren, det kunde inte vara Kenny? Jag kollade i nyckelhålet och någon höll för och förstod att det var Justin, för han gör alltid så! 

När jag öppnade dörren hann jag inte reagera innan jag fick något stort över mig. Jag hade svårt att komma ur deras grepp och såg ingenting. Medans som jag hade påsen över huvudet band någon fast mina armar. Jag skrek och skrek men ingen hörde mig kändes det som. Jag kände hur jag blev inputtad i en bil och jag gav upp, det var omöjligt. Jag hörde hur farten saktades ner och snart drog killarna ut mig ifrån bilen. Enda felet var att dem inte alls var hårdhänta, men jag vågade inte göra motstånd så jag lät dem leda mig till vart jag skulle.

Dem satte mig ner på en stol och när dem drog av påsen gjorde det ont att öppna ögonen för att jag hade vant mig vid mörker. När jag börjar se skarpare ser jag några killar stå där i vita masker. Riktigt läskiga, som taget ur en skräckfilm. Jag kände hur rädslan steg och jag mådde riktigt illa vid det här tillfället, så rädd var jag.
- Vad vill ni? Frågade jag argsint.
- Vad vi vill dig? Nej då, ingenting! Vi vill bara ha pengar, sen är det löst.
- Pengar ifrån mig? Vilka är ni? Släpp mig! Skrek jag.
- Nej, pengar ifrån din kille, rikaste ungen i världen. 
- Vänta, var det ni som.. SLÄPP HONOM! 

Jag såg hur några killar kom ut med Justin, dem höll honom i ett hårt grepp och jag såg hur hårt han kämpade för att komma loss.

- JUSTIN JUSTIN!! 
- Melody, varför har ni blandat in henne? SLÄPP HENNE FÖR FAN! Hon har ingenting med det här att göra!
- Vadå ingenting med det här att göra? Vet du vad allt det här handlar om? frågade jag.
- Ta av mig pås jäveln nu! Skrek Justin.

Dem tog nu av Justin påsen för huvudet och jag när jag såg vad som hänt med hans ansikte insåg jag att det här var allvarligt. Nästan halva ansiktet var alldeles illrött och jag såg att det var påväg att bli en blåtira. Justin försökte dölja ansiktet genom att kolla ner i marken men det var svårt att ignorera det jag såg. Jag kände hur jag nästan började gråta bara av att kolla på honom men jag skulle visa att jag var stark, jag skulle få oss båda ur den här situationen. Jag kände nu hur det började vibrera i min byxficka, fan! Det var Kenny, jag måste svara, vilket var riktigt omöjligt.

- Okej okej, ni får allt det ni vill ha! Men gör inte illa oss, inte mer än vad ni redan gjort illa honom. Sa jag.

Jag såg nu hur Justin kollade upp och våra blickar möttes. Det var verkligen en ''jag är ledsen att jag dragit dig in i det här'' blick. Han gav till ett litet leénde och jag log tillbaka, trots att det inte var läge att le nu.

- $150.000.
- VA!? Skrek jag. - Tror du att vi är så jävla rika?
- SLUTA vara uppkäftig, hör du det? Sa en av killarna och gick fram till mig nu.

Jag kände hans vidriga andedräkt för han var bara några centimeter ifrån mitt ansikte. Han tog ett grepp med ena sin hand mot mina kinder. Han kollade sådär riktigt äckligt på mig men jag vågade inte göra motstånd så istället höll jag tyst.

- Melody, jag sköter det här. Ni får $150.000! 
- JUSTIN, nej! Dem är inte värda pengarna.
- Nej, det är dem inte. Men du är så mycket mer värd än pengarna därför gör jag det här så vi kan bara dra härifrån.
- Hur ska ni ha det nu? 
- Ni får pengarna. När ska vi ge? Jag måste ringa min livvakt. Han kan fixa pengarna. 

Killen sträckte tog fram en telefon och bad nu Justin säga numret. Han höll sedan telefonen mot Justin's mun så att han kunde tala med Kenny.

- Kenny, säg ingenting! Låt mig bara få prata till punkt. Jag och Melody har blivit.. kidnappade. Vi behöver $150.000 och det är fort, jag kan inte prata, dem låter mig inte men fixa ut pengarna fort och jag ringer dig om en timma. 

Killen la nu på telefonen och jag såg hur bedrövad Justin såg ut att vara. Att nu Kenny skulle bli indragen bådade inte gott. 

- Ni ska få pengarna, han fixar det! Det är inte första gången det här händer. Sa Justin.

Vänta, vadå inte första gången?
----------------------------------------------------------------
Förlåt för dåligt kapitel + uppdatering! KOMMENTERA!!

One less lonely girl - chapter 56

- Är du säker på det här? Har alla bitar fallit på plats?
- Om jag är säker? Har aldrig varit säkrare! Viskade hon tillbaka.

Jag kollade in i hennes vackra ögon som nu vart alldeles blanka. Jag drog henne intill mig och kysste henne. Jag hörde hur folk började applådera och busvisslade. Jag kände också hur kamerablixtrarna nästan attackerade oss. Jag tog nu tag i Melody's hand och vi gick nu längs lila mattan, hon och jag, hand i hand.
Så som det ska vara.



MELDOYS PERSPEKTIV
Det kändes så bra att stå framför kamerorna och posera tillsammans med Justin. Hans arm var runt min midja hela kvällen och allt var perfekt. Justin film var helt fantastisk, jag grät en stor del under filmen och då tog Justin sin arm runt mina axlar och kysste mig i pannan. Det var fullt med fans utanför biosalongen, vi gick ut till dom och tog några kort och gav dom autografer. När allt var slut åkte vi hem till Justin och gjorde oss i ordning för kvällen.
Jag lånade en stor tröja av Justin som jag kunde sova i. När vi stod i badrummet och borstade tänderna smetade plötsligt Justin tandkräm på min kind.

-Men åh va äcklig du är! Sa jag och torkade bort det handen.

Jag la sedan upp ett tjockt lager med tandkräm på min tandborste för att smeta det på honom. Men Justin sprang iväg, jag sprang efter och hoppade upp på hans rygg.

-You can run but you can't hide. Så ge upp! Skrek jag och försökte trycka upp min tandborste i hans ansikte.
-Jag ger mig aldrig! Skrek han och slängde ner mig i hans säng satte sig över mig.
-Släpp mig! Sa jag och sprattlade.
-Säg att du ger dig! Sa han och log.
-Aldrig! Sa jag.

Jag tog i allt vad jag kunde och gjorde så att vi rullade runt, nu satt jag över honom. Jag räckte ut tungan och lipade. Han slet sig loss från min grep och tog sina händer på mina kinder och tryckte min mun mot hans.
Jag slappnade av och la mina händer runt hans nacke.

-Mmm. Sa Justin. Vi började båda skratta och kröp sedan ner i hans säng. Innan vi båda somnade låg vi och myste ett tag, hans kyssar får mig alltid lika utmattad och jag somnade i hans famn.

Dagen efter vaknade jag av att min mobil ringde, jag sprang upp och svarade:

-Hej det är Melody. Sa jag med trött röst.
-Oj haha! Väckte jag dig? jag hörde att det var John.
-Ja det kan man säga. Sa jag och skrattade lite stelt.
-Vill du ses? Jag kan komma till dig nu? Sa han med glad röst.

Jag vände mig om och kollade på Justin som fortfarande låg och sov.

-Ledsen John, men jag kan inte idag.
-Aha..Okej, någon annan dag kanske..Sa han med ledsen röst.
-Ja absolut!
-Då hörs vi då.
-Det gör vi ,puss! Sen la jag på.

Jag kröp ner i sängen och la mig tätt intill honom, han la armen runt min midja och tryckte min kropp närmare hans. Jag kollade på hans perfekta ansikte och perfekta läppar. Han öppnade ögonen, när han såg att jag kollade på honom log han mot mig och lutade sig mot mitt ansikte och kysste mig.

-Jag ska ta en dusch. Sa jag och pussade honom på kinden.
-Gör det du, jag sover lite till. Sa han och drog täcket tätare omkring sig.

Jag tog en handduk från badrummsskåpet och gick sedan in i duschen. Jag tog en lång och varm dusch. När jag torkat mig och satt upp mitt blöta hår i en toffs gick jag ut till Justin igen. Men när jag kom in i hans rum var han inte där. Jag gick ner och kollade men där var han inte heller. Plötsligt hörde jag någon skrika på hjälp. Jag sprang ut från huset  och såg hur två personer kastades in Justin i en skåpbil och körde sedan fort därifrån. Jag stod helt stilla, vad fan hände?

Jag samlade mina tankar och förstod snart att han blivit kidnappad. Jag tog upp min mobil och slog in 911. Jag försökte att inte börja gråta så jag höll allt inom mig och istället började jag skaka. Varför alltid just Justin?

------------------------------------------------------------------------------
NO :O
KOMMENTERA!

One less lonely girl - chapter 55

Jag försökte komma loss men han höll mig kvar, tillslut gav jag upp. Jag kunde inte motstå hans läppar och jag satt nu i hans famn i hans säng med armarna runt hans nacke. Tillslut slutade vi kyssas och Justin höll nu sina händer i mina. Han kollade på mig med sina vackra ögon och jag blev tvungen att kolla bort för att inte sjunka mig in i hans blick.

- Justin.. Vi måste prata. Sa jag med allvarlig röst.

Jag såg nu hur hans glada leénde försvann.




How to save a life - The Fray (lyssna samtidigt)

- Vadå, vad har hänt? Sa Justin med orolig röst.
- Vad har hänt? Är du så efterbliven att du inte ens vet vad som har hänt mellan oss senaste tiden?
- Förlåt, riktigt dum fråga..
- Det var det verkligen! Du vet att jag verkligen älskar dig, men senaste tiden har jag känt att.. du inte gör detsamma!
- Men du vet att ja..
- Ja, jag vet att du älskar mig! Avbröt jag honom. - Men grejen är den att jag, jag vill ta en paus, inte en lång paus bara tills allt känns rätt. Bara låta alla bitar falla på plats, jag behöver dig för att vara hel men just nu vill din bit inte platsa in om du förstår vad jag menar?

Jag såg nu hur Justin vart alldeles tom i blicken. Han svarade inte utan stod där med uppspärrade ögon och jag såg att hans blick hade fastnat. 

- Justin, säg något!
- Det finns inget att säga. Jag hade hoppats att det här skulle funka mellan oss, jag hade verkligen det! Men det är mitt fel alltihop och jag kommer aldrig förlåta mig. Jag förstår att du inte vill förlåta mig, men hur blir det nu med Never Say Never premiären? Du vet ju att jag så gärna vill ha dig där och den är ju om tre dagar..

Skit också, det hade jag helt glömt bort! Jag som så gärna ville gå på den!

- Jag vet, hade helt glömt bort att den var snart. Men det går som det går! Men jag måste gå nu.
- John väntar antar jag? sa Justin stelt.
- Mm, men vi.. vi syns snart! Det här löser sig Justin, jag menar, det är du och jag. Vi löser alltid sånt här, men just nu är bara inte rätta tillfället.

Justin svarade inte utan gav mig ett snett leénde. Jag förstod att han ogillade hela den här paus grejen men sagt var sagt, jag ogillade den också men det kändes bäst just nu för oss båda!

När jag kom hem hade John lämnat en lapp att han gick hem och åt och förmodligen kunde ses ikväll. Jag slängde iväg ett sms att jag var för trött för att orka ses. Hade inte heller lust efter all drama med Justin.

FREDAG 11 FEBRUARI

Studiedag idag! Var jätte skönt att få sova ut. Igår var John här och vi gjorde som vanligt inte mycket, pratade om allt möjligt och kollade på film. Han har blivit så sjukt snygg, men jag ser inget i honom så som jag ser i Justin. Jag kan som vanligt inte sluta tänka på honom och börjar ångra mig att jag tog den där förbannade pausen, jag står inte ut längre. 

Idag var det Never Say Never premiären och jag ska inte gå. Jag menar, vi har inte pratat på tre dagar sen jag bestämde att vi skulle ta en paus och nu skulle jag helt plötsligt dyka upp där på premiären, kanske även oinbjuden? Nejnej, det verkade bara fel! Ikväll skulle jag vara med Pappa och Noah och se på film, som vi brukar göra varje fredag.
När det närmade sig middag plingade det på dörren. Jag kollade i kikhålet och där stod Kenny, va? 

- Hej! Sa jag och gav Kenny en kram.
- Det var ett tag sen Melody, och Justin har rätt, du har blivit sjukt vacker! 

Jag log mot honom och kollade sedan ner på påsen som han höll i.

- Vad gör du här? Frågade jag.
- Jo, du vet hur mycket Justin vill ha dig hos honom ikväll på premiären. Så jag skulle bara lämna den här påsen. Han hälsade att du inte skulle öppna den förens jag hade gått. Sa Kenny och sträckte mig påsen.
- Jaha, jo okej! Tack sa jag och tog emot påsen.
- Hoppas du kommer, för annars begår du ett stort misstag, och det vet jag även att du också tycker att du gör. Men det var trevligt att ses igen Melody, måste röra mig vidare nu! 
- Ja det var jätte kul att ses. Hejdå! Sa jag och stängde nu dörren efter mig.

Jag sprang fort upp på mitt rum och stod nu med påsen i handen, undra vad som fanns i. Jag tog ett djupt andetag och hällde sedan ut allt på sängen. Det låg en liten lapp och sen en present. Jag öppnade först presenten och det var en grå nalle som hade en röd söt tröja där det stod: 'I love you this much' sen på foten stod det: 'Me to you'

Jag kunde inte låta bli att le och kramade om den. Jag läste sedan lappen som Justin hade skrivit.

Hej Melody!
Du vet att jag ångrar allt dåligt jag gjort, och förlåt för alla de gånger jag sårat dig.
Du ska veta att jag verkligen älskar dig och älskar oss tillsammans. Jag har aldrig känt
såhär för någon. Jag hoppas du kommer till premiären ikväll, med tanke på klänningen
jag köpt till dig, den var rätt så dyr men jag tyckte att den skulle passa dig perfekt, och ja
den är i färgen lila. Förlåt att jag smög in i ditt rum medans Kenny stod där nedanför, men jag
vet att ditt fönster alltid är öppet och att stegen alltid finns där men det var enda sättet till att
kunna ge dig klänningen. Limousinen kommer och hämtar dig klockan sju. Var redo då!
Vänd dig om! Jag älskar dig.
Love Justin.

När jag vänder mig om hänger min klänning där vid fönstret. Jag tappade hakan när jag såg hur underbar den var. Jag provade den på en gång och han hade rätt, den passade mig perfekt. Jag kollade på klockan, HALV SJU!? Hur skulle jag hinna? 

Jag tog fram all mitt smink och satte genast på locktången. Jag drog på mig några armband och ringar. Satte sedan i ett par fina örhängen. Jag sminkade mig fort men det såg rätt hyfsat ut. Klockan närmade sig redan kvart i sju och jag hade inte lockat håret eller ätit? Tången var stekhet och lockarna blev riktigt fina trots stressen. Jag rev ut hela min garderob för att hitta dem rätta klackskorna och tillslut hittade jag dom. Jag drog på mig skorna fort och sprang sedan ner försiktigt för trappan så att jag inte skulle snubbla. FAN, klockan var sju! Jag hinner inte, skit också!

JUSTINS PERSPEKTIV - PÅ PREMIÄREN
Jag gick runt nervöst med händerna inflätade i varandra. Jag kunde inte koncentrera mig på en enda interjuv för jag kollade hela tiden ut mot gatans håll för att se vem som skulle kliva ur limousinen. Det kom limousiner hela tiden och ingen av dem som klev ut var Melody, hon skulle ju vara här nu?

Det kom en limousin som jag kände igen registreringsnumret på och såg att det var chauffören jag anställt. Men den körde bara förbi, ingen klev ur? Jag förstod då att hon inte kom, fan också.

- Hallå? Frågade intervjuaren.
- Vadå, förlåt, vad sa du? Frågade jag med en klump i halsen.
- Har du någon dejt ikväll?

Jag kollade mig om bara för att se om hon kom och det gjorde hon inte. Jag vänder blicken framåt och lite längre bort ser jag någon lilaklädd komma springandes. Jag tog av mig mina lila glasögon och fokuserade blicken för att se vem det var. När jag kollar nogrannare känner jag på en gång igen klänningen. Det var Melody! 

- Om jag har en dejt ikväll? Ja det har jag, här kommer hon! Sa jag och pekade på Melody som nu var i närheten.

Alla kameror riktades mot henne och flertal interjuvare sprang fram till henne men hon bara gick förbi dem. Jag kunde inte sluta le och det kunde inte hon heller. Jag gick nu mot henne och när hon stod där framför mig fick jag inte fram några ord.

- Du är så sjukt vacker, vet du det? Sa jag och kollade på hennes underbara klänning.
- Tack, du också Justin, och det har du alltid varit. 

Jag struntade i alla kameror och ignorerade alla frågor. Jag tog handen nu runt hennes nacke och drog hennes ansikte mot mitt och innan våra läppar möttes viskade jag:

- Är du säker på det här? Har alla bitar fallit på plats?
- Om jag är säker? Har aldrig varit säkrare! Viskade hon tillbaka.

Jag kollade in i hennes vackra ögon som nu vart alldeles blanka. Jag drog henne intill mig och kysste henne. Jag hörde hur folk började applådera och busvisslade. Jag kände också hur kamerablixtrarna nästan attackerade oss. Jag tog nu tag i Melody's hand och vi gick nu längs lila mattan, hon och jag, hand i hand. Så som det ska vara.

----------------------------------------
Vad tycker ni? Ganska så långt kapitel, eller normalt rättare sagt! Hoppas ni gillade det, KOMMENTERAAAAAAAA! Förlåt för den kassa uppdateringen, men vi försöker iaf med ett kapitel till ikväll!! PUSS PÅ ER

One less lonely girl - chapter 54

Mitt hjärta hade aldrig gjort såhär ont. Jag släppte taget om stegen och föll hårt på den kalla snön. Jag hade inte orken att resa mig upp men när jag ser Melody i fönstret stå där och kolla ner på mig använde jag mig av mina sista krafter för att resa mig upp och sprang fort hem. Jag insåg nu att det var John som var problemet mellan oss nu, det har alltid varit han. Fast jag ska inte ge upp, jag tänker inte förlora min andra halva.

Det var ingen hemma när jag kom hem. Jag märkte hur mitt huvud höll på att spricka och hela kroppen värkte. Jag blödde från benet och pannan. Jag struntade i det och la mig i sängen och tänkte; "Never say never"



Jag satte plåster på mitt ben och på såret i pannan och la mig sedan i sängen, jag tog upp min mobil och kollade sedan på min bakrunds bild på mobilen, det var en bild på mig och Melody. Jag kastade min mobil hårt i marken och kröp sedan ner under täcket helt utmattad och förkrossad.

MELODY PERSPEKTIV ( 10 minuter tidigare innan Justin fall )

Jag satt och väntade på John och efter ett tag ringde det på dörren. Jag torkade mina tårar och gick ner för att öppna åt John. Jag såg på en gång att han förstod att jag hade gråtit. Han frågade inte varför eftersom han visste anledningen.

-Jag har så himla ont i huvudet. Sa jag med gnällig röst.
-Gå upp du så hämtar jag ett glas vatten och en alvedon. Sa John och knuffade mig lätt.

Jag gjorde som John sa och gick upp för att lägga mig. Jag fluffade till kudden och satte mig till rätta i sängen. Jag hade inte tagit undan fotot på min och Justin än, som stod på nattduksbordet. Jag tog fotot i mina händer och jag kunde inte sluta kolla. Jag saknade honom något otroligt och jag ville så gårna ta tillbaka honom. Men jag vet att han inte är bra för mig. Jag har tänkt tanken att gå vidare och släppa taget, men min vilja har lutat sig mer åt att ta tillbaka honom. Hjärtat säger en sak och hjärnan något annat.

Jag såg nu John stå i dörröppningen med ett stort leende och ett glas vatten i hans andra hand. Jag la snabbt fotot under min huvudkudde och log tillbaka till honom. Han gav mig vattnet och alvedonen.
-Tack John!

Han satte sig brevid mig och gav mig en kram. Jag gav honom en lätt puss på kinden för att visa min tacksammhet.
Plötsligt hörde jag en hög duns utanför mitt fönster. Jag reste mig upp hastigt ur sängen och sprang fram till fönstret för att kolla vad som hänt. Först såg jag ingenting, men när jag kollade ner på marken såg jag Justin ligga där, först låg han orörlig, men när han såg mig ställde han sig fort upp, jag såg att han hade gjort sig riktigt illa. Innan jag hann öppna fönstret och säga något hade han redan sprunngit iväg. John kom nu bakom mig och frågade vad som stod på.
-Nej inget, kom på att jag måste göra något nu. Men du kan stanna kvar om du vill, jag kommer nog tillbaka snart. 

Innan han hann svara sprang jag fort ner för trappan, satte snabbt på mig mina skor men struntade min jacka utan tog min röda tjocktröja i handen och sprang sedan ut. Jag sprang det fortaste jag kunde över till Justin och knackade på hans dörr hårt. Den öppnades efter ett tag och där stod Justin med sin fina mössa och plåster på knäna och även helt bar överkropp. Han såg dock inte ut att lida för att han hade ett stort leende på läpparna, men jag log inte tillbaka.

Han bjöd in mig och vi gick tillsammans upp på hans rum. När vi kom upp på hans rum stängde han dörren och precis när jag skulle börja prata om varför jag var här la han sitt finger på min mun och kysste mig sedan. Jag försökte komma loss men han höll mig kvar, tillslut gav jag upp. Jag kunde inte motstå hans läppar och jag satt nu i hans famn i hans säng med armarna runt hans nacke. Tillslut slutade vi kyssas och Justin höll nu sina händer i mina. Han kollade på mig med sina vackra ögon och jag blev tvungen att kolla bort för att inte sjunka mig in i hans blick.

- Justin.. Vi måste prata. Sa jag med allvarlig röst.

Jag såg nu hur hans glada leénde försvann.
---------------------------------------------------
KOMMENTERA!!!!!!!!!!! Och tack för mer än 100 kommentarer i förra kapitlet. YOU'RE AWESOME! Förlåt för kort kapitel btw :( men som sagt, något vare iaf!

Glöm inte att gilla våran sida på facebook:
http://www.facebook.com/pages/bieberdreambloggse/115717678494981


One less lonely girl - chapter 53

När jag hörde att han stängde dörren sprang jag ner, satte på mig skor och jacka och skrek till Noah.

-Jag kommer snart, ska träffa....Justin! Ljög jag och stängde sedan ytterdörren efter mig.

Sedan satte jag mig i min bil och körde efter pappa
.


Jag var rädd att pappa skulle kolla i backspegeln och känna igen min bil men som tur var det för mörkt för det. Han svängde in i en liten gränd och jag parkerade bilen för att jag ville se vart han skulle gå. Jag såg nu att han träffade på någon och när jag kollade närmre kände jag igen honom, det var Eric. Jag har alltid tyckt att Eric har varit ganska skum, nu kommer jag nog få reda på varför. Men jag förstår inte vad pappa och Eric gjorde här i en mörk gränd.

Jag såg att de gick mot en kille som stod längre fram. De stod och pratade i typ tio minuter, jag fattade inte vad de höll på med. Jag började tröttna på att stå där tills jag såg pappa lämna över något föremål, men såg inte vad. Jag bestämde mig för att stanna kvar och titta, för nu såg jag hur mannen gav pappa pengar. Sålde min pappa knark?

Jag står kvar och kollar på dem med en tom blick och tänker inte på att jag kan bli upptäckt, vilket jag snart blev. Jag såg hur Eric kollade upp på mig och våra blickar möttes. Jag visste inte först hur jag skulle reagera men utan att jag egentligen märkte det började jag springa allt vad jag hade tillbaka till bilen. Men det var redan försent, Eric såg mig. När jag precis skulle starta bilen ser jag hur Eric säger något till min pappa, och båda springer emot mig. Jag satte gasen i botten och åkte hela vägen hem.

Jag har tänkt jätte mycket på Justin. Det har gått tre dagar sen jag lämnade hans hus. Jag har så mycket att tänka på. Pappa och jag pratar inte. Han förklarar sig men jag är fortfarande inställd på att han gör något olagligt. Jag får sms hela tiden av Justin där det står i form med; "Förlåt jag älskar dig hela tiden och kommer aldrig att sluta. Det är DU som är den finaste som finns, inte Selena, inte någon annan, det är du." Men jag svarar inte. Han har även kommit till mitt hus två gånger, men jag släpper inte in honom. Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra med mitt liv. Det känns bara som om alla sviker mig.

Justin vet ingenting om det som hänt med pappa, och pappa vet ingenting av det som hänt med Justin. Men jag visste en person som skulle förstå allt och få mig på humör igen, John. Jag ringde honom och frågade om han hade lust att komma förbi. Han tackade ja och han skulle komma om femton minuter, så jag satte mig så länge vid tv:n i mitt rum och kollade på MTV.

JUSTINS PERSPEKTIV



De här två senaste dagarna har jag bara suttit och gråtit. Jag vet att det kan verka jätte töntigt, eller vad man nu vill kalla det. Melody är mitt liv, jag vill inte lämna henne, hon vägrar verkligen att förlåta mig.
Jag tog upp min mobil för att smsa Melody en gång till.

*Snälla Melody, jag vet att du läser det här.. Svara bara. Det har gått tre dagar och du har inte viljat prata med mig. Melody förstå jag kommer inte ge mig.*

Jag kände hur en tår föll ner för min kind. Jag ignorerade den och satte händerna för ansiktet och kände hur fler och fler tårar föll. Jag visste faktiskt inte vad jag kunde göra åt saken. Hon totalt dissar mig, och det sårar mig något så sjukt mycket. Jag har ställt in flera intervjuer för att jag har mått så dåligt dem här dagarna. Alla i crewet börjar redan bli oroliga om jag kommer klara av allt jag har framför mig som t.ex never say never premiären osv.
Jag samlade mig och satte mig framför datorn för att skriva en ny låt.

Dem två senaste dagarna har jag försökt att skriva låtar, om hur jag känner mig. Jag har inte lyckats eftersom jag har varit upptagen med att försöka få tag på Melody. Men nu ska jag klara det här. Jag började med den första meningen som jag kom att tänka på. "I can't eat or sleep when you're not with me, baby you're the air I breath". Fler tårar föll. Nej, nu orkar jag inte sitta här längre. Jag reste mig snabbt upp och sprang ner till hallen för att sätta på mig skor och sprang sedan iväg mot Melodys hus.

När jag kom farm till Melodys hus visste jag att hon inte skulle öppna dörren, så jag gick till baksidan av huset, för jag kommer ihåg att för två år sen hade jag använt mig av en stege vid sånna här situationer. Stegen låg på samma ställe som förut, jag tog den och satte den diskret mot väggen så jag kunde klättra upp och in genom Melodys fönster. Det gick lite sådär, men tillslut började jag klättra upp för stegen.

När jag ställde mig på sista trappsteget och kollade in genom fönstret, såg jag Melody sitta på sängen med händerna för ansiktet. Jag såg direkt att hon va ledsen. Jag kände att detta var tillfället att trösta henne. Jag skulle precis knacka på fönstret när jag ser en kille vid min ålder komma in med ett glas vatten och satte sig bredvid henne. Hans ansikte verkade bekant på något vis.

- Tack John. Hörde jag Melody säga.

Han la sin arm omkring Melody och pussade henne på kinden. Det var John, killen som gjort mig så avundsjuk flera gånger för länge sen. Killen som slagit mig, puttat in mig i väggen, och killen som är kär i Melody. Det kändes som om hela världen rasade. Mitt hjärta hade aldrig gjort såhär ont. Jag släppte taget om stegen och föll hårt på den kalla snön. Jag hade inte orken att resa mig upp men när jag ser Melody i fönstret stå där och kolla ner på mig använde jag mig av mina sista krafter för att resa mig upp och sprang fort hem. Jag insåg nu att det var John som var problemet mellan oss nu, det har alltid varit han. Fast jag ska inte ge upp, jag tänker inte förlora min andra halva.

Det var ingen hemma när jag kom hem. Jag märkte hur mitt huvud höll på att spricka och hela kroppen värkte. Jag blödde från benet och pannan. Jag struntade i det och la mig i sängen och tänkte; "Never say never"

------------------------------------------
Skrivet av mig (Ronya) och kära Tessi än en gång. AWESOME RIGHT?
Kommentera exaaaaaaaaakt vad ni tycker borde hända, och var det bättre eller sämre med Justins perspektiv? Mer eller mindre drama? KOMMENTERA

Det här kapitlet förtjänar minst hundra kommentarer. Tror ni att ni kan klara det? ;) NEVER SAY NEVER <3

One less lonely girl - chapter 52

JUSTINS PERPEKTIV

När jag kom in till mitt rum fick jag den där otäcka klumpen i magen igen. Nej, det här får inte hända. På dataskärmen va det nakenbildena Selena hade skickat till mig för längesen. Och bredvid låg min iPhone och min konversation med Selena visades. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag kunde inte springa efter henne igen. Den här gången kanske det inte skulle lösa sig. Jag är körd. FAN.




MELODYS PERSPEKTIV

Jag ville inte tänka på vad som just hade så jag smsade Tiffany, jag bad henne fixa så vi kunde dra på fest ikväll. Vill bara glömma allt det här och gå vidare och det bästa sättet att göra det är att gå ut och träffa nya människor. Tiffany svarade att hon och Nicole tänkte dra till en tjej dom kände som hette May. Vi skulle ses vid halv sex, nu var klockan tre. Jag bestämde mig för att åka ut på stan och hitta något till ikväll. Efter en timme på stan hade jag hittat en jätte snygg klänning som var rosa med volanger längst fram. Jag köpte också ett par svarta klackskor med med en stor svart/vit prickig rosett. Perfekt. Jag plattade håret och sminkade mig. Tiffany och Nicole hämtade mig vid halv sex tiden. Tiffany hade på sig en svart klänning med paljetter och Nicole hade en mörk blå klänning som var super snygg.

När vi kom fram var festen i full gång. Vi gick in i villan och hälsade på alla, vi hamlade snabbt på olika ställen. Jag hamlade hos tre killar och en tjej som hette Kim, Sara, Marcus och Andrew.
Vi satte oss i soffan och pratade om livet. Efter ett tag blev jag dans sugen. Jag letade upp Tiffany och Nicole och drog upp dom på dans golvet. Precis då sattes 'We r who we r' på med Kesha. Vi skrek högt eftersom att det är våran låt och började dansa för fullt.

-Tonight we're going har-har-h-h-h hard. Just like the world is our-our-ah-ah-ah ours. We're tearing it apar-par-par-pa-pa-pa part . You know we're superstars. We R who we R!
Skrek/sjöng vi och hoppade runt.

Det kom mer och mer människor upp på dansgolvet och snart var det fullproppat. När låten var hlar spelades 'Only girl' med Rihanna. Vi började dansa för fullt och sen har jag inget minne efter vad som hände. Jag vaknade dagen efter av att jag låg i Tiffanys säng tillsammans med Nicole. Det var unket i hela rummet, jag puffade på Nicole för att väcka henne. Hon satte sig upp och kollade trött på mig.

-Vad hände igår? Sa jag.
-Ingen aning, vi tog taxi hem iallfall och du raggade sönder.
-Nej säg inte att jag?
-Nejnej, men full blev du. Sa hon och skrattade.
-Åh nej.. Men kul hade vi igår iallfall!
-Ja det var riktigt grymt.

Vi ryckte till när Tiffany snarkade högt. Vi började skratta och la oss på henne.

-Vakna din sömntuta!
-Nej, jag vill inte. Sa hon trött.

Vi satte gick upp och gick in i Tiffanys kök och ställde fram lite frukost. Medan vi satt där och åt började vi prata om mig och Justin och vårat bråk. Jag hade inte pratat med någon om det som hänt så när jag började prata om honom kände jag hur tårarna började rinna.

- Det är du som har rätt, han har gjort fel. Kryp inte tillbaka, du har rätt. När en kille gör fel så vill han inte erkänna det för sig själv. Och efter ett tag blir tjejen orolig att allt är hennes fel och då kryper hon tillbaka till honom. Gör inte det, okej?
-Du har rätt, jag ska inte göra det. För jag vet att det var han som gjorde fel. Det är bara så jävla jobbigt.

Jag satte upp mina knän på stolen och la huvudet mot dom. Nicole gick runt bordet och kramade om mig.

-Det kommer fixa sig gumman. Det gör det alltid.
-Jag vet..

När jag kom hem tog jag en lång dusch och kollade sedan min mobil som hade varit urladdad sen igår. Jag hade fått ett sms av Justin.

-I'm sorry. Stod det, bara.

Jag kastade den på min säng och kände hur min ilska steg. Va det de enda han kunde säga? Jag är ledsen?
Har han något medlidande i det hela eller vadå?

Jag försökte komma på andra tankar så jag satte på jeans och en tjocktröja och gick sedan ner och satte på mig min jacka och skor. Sedan gick jag ut. Det var kallt men skönt ute, när jag närmare Johns hus såg jag hur en bil parkerade utanför hans hus och ut kom..JOHN! Jag fick panik, jag kunde knappt andas.

-JOHN! Skrek jag.

Han vände sig om och hela hans ansikte förändrades. Han såg chockad ut. Han släppte sin väska och sprang emot mig, jag sprang emot honom och kastade mig i hans famn.

-Meldoy...Herregud Melody! Jag har saknat dig så mycket! Sa han och kramade mig hårt.
-Detsamma! Sa jag och log stort.

Jag släppte taget och satte mina händer på hans kinder och kollade noga på honom. Min John. Han var sig lik, fast man såg att han hade växt till sig. Jag var så glad att jag glömde bort Justin för tillfället. Jag såg hur Johns mamma kom ut, han kollade bakåt åt hennes håll och vinkade. Han kollade sedan tillbaka på mig.

-Jag måste nog gå, men vi ses snart va? 
-Ja! Väldigt snart sa jag och log.

Vi kramade varandra och sedan såg jag hur han gick iväg. Han vände sig om och vinkade med ett stort leénde. Jag vinkade tillbaka och gick sedan hem. När jag kom hem stod det mat framdukat på bordet.

-Va gott det luktar! Sa jag och gick in i köket där pappa stod och lagade mat.
-Haha, du kom precis i tid till maten. Sa pappa och kramade mig.
-Vad blir det?
-Grillspett och potatis.

Jag kände hur min mage kurrade. Jag satte mig vid bordet och när Noah kom ner började vi äta.

-Tack för maten, jag går upp på mitt rum och fixar lite saker. Sa jag och började duka bort.
-Okej, jag ska göra en sak nu efter maten. Men blir inte borta för länge.
-Var håller du hus hela tiden? Sa jag fundersamt.
- Bara lite affärer. Sa pappa och log.

Jag gick upp på mitt rum och försökte förstå vad han menade. Efter en timme skrek pappa från undervåningen.

-Nu går jag. Hejdå!

När jag hörde att han stängde dörren sprang jag ner, satte på mig skor och jacka och skrek till Noah.

-Jag kommer snart, ska träffa....Justin! Ljög jag och stängde sedan ytterdörren efter mig.

Sedan satte jag mig i min bil och körde efter pappa.

---------------------------------------------------------------------
Vad håller Melodys pappa på med?
KOMMENTERA!

One less lonely girl - chapter 51

-Me + you. Remember?
-Föralltid.

Han hjälpte mig upp från golvet och tog sedan tag i min midja. Han kollade in i mina ögon, sedan kysste han mig. Jag tog tag i hans hår och tryckte honom närmare mig. 
Vi la oss i soffan och kollade på 'CIS' mitt favorit program. När vi låg där flätade vi in varandras händer i varandra. Det är hos han jag hör hemma.


1. Selena 2. Snygga Justin

Jag vaknade nästa morgon av väckarklockan som pep. Justin låg med sitt ena ben över min rygg. Jag puttade bort det försiktigt och gick till klockan för att stänga av den. Halv åtta.. HALV ÅTTA?

- JUSTIN DU HAR ETT MÖTE OM EN HALVTIMME! VAKNA!
- Låt mig va... stönade han fram och vände sig bort från mig.
- Justin skärp dig, det är viktigt att du går dit, jag stannar hemma hos dig tills du kommer hem okej?

Justin satte sig upp och nickade. Han ställe sig upp och gick in till badrummet för att ta sig en dusch.
När han kom ut femton minuter senare slängde han på sig sina kläder, pussade mig och sprang ut.

- Mamma kommer hem ikväll, jag kommer hem om 2 timmar! ropade han från nedervåningen.

Vad skulle jag göra nudå? Ensam hemma i Justins stora hus. Jag bestämde mig för att snoka runt lite, jag menar jag är faktiskt hans flickvän jag måste kunna få snoka runt lite i hans privatliv.. På ett och ett halvt år måste han ha lite grejer för sig som jag egentligen inte får veta. 

Jag satte mig först vid hans dator för att kolla lite. Jag vet att jag nyligen kollade men jag var tvungen att kolla igen eftersom förra gången kom Justin på mig med att kolla på hans bilder. Jag vet mycket väl hur besviken jag kommer bli om jag ser något jag inte gillar. Men jag får ta den smällen! 

Fan man måste ha lösenord för att kunna komma in på datorn. Jag testade med exempel som "melody" eller "ilovemelody" bara för att vara lite ego. Jag fortsatte försöka komma på lösenordet. "neversaynever", "ilovehaters".. Nä fan va jobbigt. Jag kom på nu att det finns en ledtrådsknapp som jag nu tryckte på. "The cutiest girl ever" va ledtråden. Va? Men jag testade ju med "melody"? Plötsligt slog det mig att det kunde vara Jasmine..

Eller ännu värre, Selena. Mot min vilja knappade jag in "jasmine" som lösen. Det va fel, TACK GUD! Jag gjorde ett till försök med "selena", och på skärmen kom nu en text upp, "WELCOME JUSTIN". Även fast det gjorde ont i hjärtat av att veta att Justin tycker Selena är finare än mig så tilltalade jag mig själv om och om igen; Selena är hans ex, jag är hans flickvän.

Jag klickade mig fram lite i hans bildmappar och hittade en mapp som såg intressant ut. "Me love" stod det på den. Jag klickade upp den och till min förvåning var det massor av bilder på mig. Hockeybilder, basket, hans mamma, Michael Jackson, och andra saker han älskade fanns där. Ingenting på Selena. Jag kanske hade fel då, han har nog kommit över Selena. Jag fortsatte klicka runt och hittade inget intressant, han verkar ha raderat mappen med bara Selenabilder överallt, fast jag har ju inte kollat "Mottagna bilder"?

Jag fick en stor klump i magen när alla bilder på Selena fanns där. Det var inte vanliga profilbilder utan det va nakenbilder, porrbilder. Det fanns flertal bikini bilder men de flesta var hon helt naken på. Jag blev så pass äcklad att jag nu kryssade ner mappen.

Jag visste inte var jag skulle ta vägen så jag la mig i hans säng. Jag märker att jag lägger mig på något hårt. Jag reser mig upp och hittade nu Justin's iphone som låg där. Jag ville kolla så gärna men jag visste att jag skulle bli ännu ledsnare, ännu mer sårad än vad jag redan är. Jag bestämde mig för att ändå klicka mig in på hans mobil och det var självklart lösenord. Jag tryckte in 'selena' och kom självklart in på en gång, förvånande. Jag gick in på skickade meddelanden och tryckte sedan på Januari månad för att se vad han skickat nu i månaden. Jag började om från första Januari och första namnet som kom upp var Selena.

Jag tryckte på deras konversation och ångrade det så fort jag såg vad dem hade skrivit, eller rättare sagt vad Justin hade skrivit. Han hade skrivit meddelanden som: 'Skicka bild sötnos!' 

Jag såg att hon skickade en bild där hon hade blå bikini och stod vid poolkanten, dem bilderna som också fanns på datorn. Jag fick nu nog och tog mina grejer och gick raka vägen hem. När jag kommer ut så såg jag hur Justins bil svängde in men jag fortsatte gå trots att han ropade på mig.

Jag hörde nu hur bildörren stängdes och Justin kollade förvånande på för han märkte att det va något som var fel.
- Melody vad är det? sa han och sprang efter mig för att stoppa mig.
Den här gången orkade jag inte falla för hans bortförklaringar så jag slet mig loss från hans grepp och började springa. Justin förstod fortfarande inte vad som va fel. Jag orkade inte förklara så jag fortsatte småspringa. Jag vände mig om för att kolla om han hade sprungit efter mig som han alltid gör vid sånna här tillfällen. Men han var inte där.

JUSTINS PERPEKTIV

När jag kom in till mitt rum fick jag den där otäcka klumpen i magen igen. Nej, det här får inte hända. På dataskärmen va det nakenbildena Selena hade skickat till mig för längesen. Och bredvid låg min iPhone och min konversation med Selena visades. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag kunde inte springa efter henne igen. Den här gången kanske det inte skulle lösa sig. Jag är körd. FAN.
-----------------------------------------

Detta kapitlet har jag (Ronya) och Tessi gjort. Den tycker vi är värd minst 70000 kommentarer för vi dissade våra vänner för eran skull!
Vill ni ha mer i Justin perspektiv? Jag tycker faktiskt det e fett näjs!

Adda mig Ronya Levisson och min beliebervän Tessi Casserblad på facebook!

One less lonely girl - chapter 50

Jag kollade bara på honom och jag såg hur hans leénde försvann. Jag knuffade undan honom lätt och sprang sedan fort nerför trappan. Jag tog skorna i händerna och innan jag smällde igen dörren hörde jag hur Justin ropade mitt namn.

När jag vänder mig om vid gatans slut ser jag hur Justin står där utanför sin dörr och kollar på mig. Jag vänder blicken framåt och fortsätter raka spåret hemåt.



Ingen var hemma när jag kom hem så jag satte på hög musik 'Love the way you lie part 2' med Rihanna och Eminem. Jag grät inte, jag var bara så jävla sur. Jag gick in på datan och kollade bilder på Selena. Varför skulle inte Justin vilja ha henne? Hon var ju så jävla perfekt. Jag stängde snabbt av datan och la min i sängen. Jag la min kudde över mitt ansikte och kvävde mitt skrik. Fan ta Justin! Jag skulle aldrig kommit tillbaka. Aldrig. Det knackade på dörren, jag sprang ner och öppnade. Där stod såklart Justin, smart!

-Vad vill du? Sa jag.
-Melody! Det var jätte länge sen vi var tillsammans! Jag tycker bara att den bilden är så fin. Jag och Selena är fortfarande vänner. Du kan inte bli sur!
-Så du skulle bli glad om jag hade en bakgrundsbild på mig och John? Det skulle du absolut inte tycka va konstig eller?
-Jo det klart jag skulle, men det är inte samma sak..
-Vad är skillnaden?! Varför ska det alltid vara en annan sak när det gäller dig? För att du är Justin Bieber eller?
-Nej det sa jag aldrig..
-Men vad menar du då?
-Jag menar bara att vi är inget annat än vänner, vi har ett avslutat kapitel. Det är du och jag Melody, bara du och jag.
-Ja men du måste se det ur mitt perspektiv också. Du måste glömma henne innan det blir något mellan dig och mig, fattar du inte det? Du kan inte vara med mig samtidigt som du tänker på henne. Det funkar inte. Hur ska du ha det? Sa jag och kollade på honom.
-Jag kan bara tänka på dig, det är du osm är i mitt huvud hela tiden! Jag kunde knappt äta eller sova efter du hade åkt. Jag visste inte vad jag skulle göra! Och nu när du är här igen, jag älskar dig så jävla mycket och det är bara dig jag vill ha.

Han slog sin näve i min dörr och jag såg hur hela hans ansikte grimaserade.
Jag hjälpte Justin in i mitt kök, hämtade bangage och började plåstra om honom.

-Hur ska jag få dig att förstå Meldoy? Du är mitt allt!

Jag svarade inte utan tog tag i hans ansikte och kysste honom.

-Vad du än gör och vad du än säger. Så kommer jag alltid att älska dig och jag kommer alltid finnas här för dig. Hur konstigt det än låter så gjorde du en mening med mitt lif. Du är anledningen till att jag går upp på morgonen. Du är min lifesaver och jag älskar dig mer än allt annat Justin.

Han kollade på mig och la sin hand på min kind.

-Me + you. Remember?
-Föralltid.

Han hjälpte mig upp från golvet och tog sedan tag i min midja. Han kollade in i mina ögon, sedan kysste han mig. Jag tog tag i hans hår och tryckte honom närmare mig.
Vi la oss i soffan och kollade på 'CIS' mitt favorit program. När vi låg där flätade vi in varandras händer i varandra. Det är hos han jag hör hemma.

----------------------------------------------------------------
KOMMENTERA!

One less lonely girl - chapter 49

Vi åkte hem till mig först och hämtade lite kläder, sedan åkte vi hem till Justin och hade tacos kväll. Vi kollade på 'This is it' . Jag började gråta eftersom att jag var ett fan av Michael Jackson, Justin med. När filmen tog slut gick vi och la oss i hans säng och efter bara några minuter somnade jag.




Morgonen därpå vaknade jag av något borrande. Justin låg fortfarande och sov som en stock med vidöppen mun. Jag gav honom en puss på kinden och gick sedan upp för att sätta mig vid datorn. När jag tryckte på datorn såg jag hans bakgrundsbild som jag på en gång bara ville glömma. Det var på han och Selena? Hade inte dem gjort slut för några månader sedan?

Jag kände hur svartsjukan steg och jag gick fort in på mappen BILDER. Det fanns en mapp som hette Selena och jag visste inte om jag vågade klicka eller inte, skulle jag bara bli sur? Tillslut klickade jag och det kom upp massor av webbcam bilder, paparazzi bilder och massor av fler bilder som hon tagit på sig själv. Jag vände mig om fort för att se om Justin var vaken, vilket han inte var så jag fortsatte kolla vidare. Jag kollade på alla 47 bilder som han hade på dem i mappen. Det gjorde riktigt ont att se dem tillsammans, och att han har henne som bakgrund plus att han har kvar bilderna? Jag kanske överreagerar men något måste ju vara fel. 

- Det är inte som du tror! Sa Justin.

Jag vände mig om och där stod han nu och kollade på mig med en ledsen blick.

- Nej, det är aldrig som jag tror, eller hur? Varför har du er som bakgrund? Säg inte att du INTE varit inne på datorn på ett tag och inte kunnat ändra för det du var inne igår kväll.

Jag såg hur Justin inte hade något att säga. Jag reste mig fort upp och drog av mig pyjamasen fort och satte på mig mina ombytes kläder. Justin stod hela tiden brevid mig och sa någonting men jag var för arg för att lyssna. När jag reste mig upp med väskan i famnen satte han sina händer på mina axlar. Hans ansikte var nu nära mitt och sedan sa han:

- Det är dig jag älskar, det vet du?

Jag kollade på honom och han vet att jag inte kan motstå hans underbara leénde men den här gången fick jag nog. Det kanske är att överreagera, men som sagt, den här gången var en gång för mycket.

Jag kollade bara på honom och jag såg hur hans leénde försvann. Jag knuffade undan honom lätt och sprang sedan fort nerför trappan. Jag tog skorna i händerna och innan jag smällde igen dörren hörde jag hur Justin ropade mitt namn.

När jag vänder mig om vid gatans slut ser jag hur Justin står där utanför sin dörr och kollar på mig. Jag vänder blicken framåt och fortsätter raka spåret hemåt.
------------------------------------------------------
I know its short :) Men det är fortfarande något? KOMMENTERA!!

One less lonely girl - chapter 48

Kyssen blev intensivare och jag la mig nu i sängen och vinkade hit honom. Han la sig brevid mig och jag la mig nu över honom. Jag höll nu fast i hans händer ovanför hans huvud.
- Får jag kyssa dig när du ligger såhär? Frågade jag med ett flin.
- Kommer du ihåg? Never say never? Sa Justin med ett litet skratt.
- Never say never! Sa jag och lutade mig nu ner för att ge honom en kyss.



Dagen efter vaknade jag vid elva tiden av att Justin kom upp med en rostad macka formad som ett hjärta och varm choklad.

-Godmorgon älskling. Viskade Justin.
-Godmorgon, va gullig du är! Sa jag och sträckte på mig.

Han satte ner brickan i min säng och satte sig brevid mig. Jag delade brödet i två bitar och gav ena till Justin och den andra till mig. Medans vi åt pratade vi lite om vad vi skulle göra under dagen.

-Jag måste till studion en stund och sen på möte. Men vi kan hitta på någonting ikväll? Om du vill?
-Ja det klart! Jag ska också till studion, ska vi åka tillsammans?
-Gärna gumman. Vi åker om en timme. Måste hem och byta om bara. Jah hämtar dig om en timme då.
-Låter bra.

Han kysste mig och gick sedan. Jag duschade och satte på mig ett vit linne, med ett svart under och en svart kavaj. Jag lockade mitt hår och massa smycken. En timme senare hörde jag att Justins bil parkerade utanför mitt hus. Jag satte på mig mina svarta kilklackar och min jacka och gick sedan ut till bilen.

-Hej darling. Vacker som alltid. Sa han och log mot mig.
-Hej baby. Haha detsamma. Sa jag och kysste honom.

När vi kom fram till studion satte jag mig tillsammans med Henric vid mixbordet. Justin satt på en stol med sin gitarr  och sjöng 'down to earth' -  Det var helt otroligt, jag hade gåshud för att han sjöng så fint.

-We fell so far away from where we used to be. Now we're standing and were do we go .When there's no road to get to your heart .Let's start over again. Sjöng han.

När han sjöng klart gick jag in till honom.

-Damn! Vad grym du är!  Jag log mot honom och vi kysstes.
-Ska vi sjunga någonting tillsammans? Frågade han och log mot mig.
- Ja, Henric? Jag gick ut till honom och frågade.- JUstin och jag ska sjunga en låt tillsammans. Sätt på vilken som helst. Sa jag och log mot honom.
-Haha! Okej. Sa Henric.

Jag gick in och satte på mig hörlurarna.

-Nu kör vi. Sa han och log.

Han satte på introt till 'Just the way you are' med Bruno mars. När vi sjungit klart den satte han på 'Teenager dream' med Katy Perry, Det var jätte roligt att sjunga med Justin. När vi var klara åkte vi till ett litet fik i mitten av ATL. Men det var knappt något folk där. Vi beställde två latte och var sin bulle.

-Hur är det att vara tillbaka här i ATL då? Frågade Justin och tog en klunk från sin latte.
- Jag trivs, det är skönt att äntligen vara tillbaka.
- Det är skönt att ha dig tillbaka. Sa Justin och tog min hand över bordet.
- Sov hos mig ikväll? Sa Justin.
- Gärna. Sa jag och log.

Vi åkte hem till mif först och hämtade lite kläder, sedan åkte vi hem till Justin och hade tacos kväll. Vi kollade på 'This is it' . Jag började gråta eftersom att jag var ett fan av Michael Jackson, Justin med.
När filmen tog slut gick vi och la oss i hans säng och efter bara några minuter somnade jag.

----------------------------------------------------------------------
Kort kapitel, hinner inte mer. Sorry!
KOMMENTERA! Vad tycker ni ska hända mer?

One less lonely girl - chapter 47

Kvällen slutade på ett perfekt sätt, vi åkte hem till mig och utanför huset drog han mig tätt intill honom och kysste mig mjukt, flera gånger. Tillslut kom pappa ut och frågade om Justin ville sova här och det ville han såklart. Innan vi somnade låg vi tätt intill varandra och bara kollade på varandras ansikten.

-Du är så otroligt vacker. Vet du det? Sa Justin och kysste mig.
-Du påminner mig hela tiden, men jag är ingenting jämfört med dig.
-Haha, godnatt älskling.
-Godnatt, jag älskar dig.. Sa jag försiktigt.
-Jag älskar dig med min ängel och det har jag alltid gjort.


Morgonen efter skulle Justin upp tidigt, det var trots allt söndag och han hade möten att gå på, filmen hade ju snart premiär! När jag vaknade så låg det en lapp vid min mobil. Det var från pappa.
Eric, han som är så sjukt snygg! Jag vet, jag har Justin men lite ögongodis måste man väl endå få ha? Jag såg till att göra mig lite fin innan jag gick ner. När jag kom ner satt han där på huk och höll på skruva med rören under diskbänken. När han hörde att jag kom blev han rädd och slog huvudet hårt i bänken.

- Oj förlåt att jag skrämde dig! Ska bara hämta något att äta.
- Aouch! Nej, det är lugnt! Mitt fel sötnos.

Sötnos? Va? Aja, jag gillade uttrycket men han är runt 7 år äldre än mig? Det är bara vidrigt? När jag stod och sträckte mig efter brödet som låg i överskåpet kände jag hur iakttagen jag var och när jag vänder mig om står Eric där och kollar på mig. Jag ignorerade det och började nu bre min macka. Jag kände hans närhet men den här gången gillade jag det inte, det var en läskig känsla.

När jag brett klart mackorna och hällt upp oboy försöker jag komma bort därifrån så fort jag bara kan. Och när jag vänder mig om och ser en sista glimt av honom ser jag att han fortfarande kollar på mig när jag går upp för trappan. Han hade en sån där äcklig blick och jag fick ärligt rysningar av det.

Jag stängde dörren hårt efter mig och låste, trodde inte Eric var sån. Jag ringde Tiffany på en gång och berättade om Eric, jag hade kvällen innan ringt henne och berättat om honom hur snygg han var och nu hade min syn om honom ändrats helt! Tiffany bad mig att hålla mig borta från honom, så jag bestämde mig för att stanna på rummet. Snart så knackar det hårda knackningar på dörren.

- Vem är det?
- Det är Eric! Kan du öppna? Ganska så viktigt.
- Jag kan inte, ska ehm, jag ska duscha nu! Är naken, tyvär!

Jag blev tvungen att komma på en lögn, vilket var en riktigt dålig lögn. När det blev tyst och när jag går sakta fram till dörren för att kolla i nyckelhålet om han står kvar möts våra ögon i nyckelhålet och jag kollar snabbt bort. Han fortsatte nu med knackningarna som jag försökte ignorera, jag ringde Justin. Signalerna gick och gick men fick aldrig något svar. Nu började jag bli riktigt rädd. Tillslut försvann knackningarna och jag hörde hur ytterdörren smälldes igen. Pjuh, äntligen var han borta. Jag hade nu klätt på mig för att gå ut på en promenad. 

När jag kom ut var det första jag såg huset tvärs över gatan, jag fick som en klump i magen.. Det var där John bodde. Det hade blivit rätt så risigt, och det har endå bara gått ett och halvt år. Jag går runt huset och märker nu hur en äldre kvinna kollar på mig ifrån fönstret. Jag försöker gå fort därifrån men hör hur hon snart öppnar dörren.

- Är det Melody?

Jag vänder mig om och ser nu John's mamma.

- Juliet, trodde inte ni bodde kvar! Sa jag och gick nu fram och kramade henne.
- Jo det gör vi, kom in på en fika. Har en hel del att berätta, vill även höra om allt i Sverige!

Jag kunde såklart inte säga nej och jag gick nu och satte mig i soffan. Snart kommer hon in med Té och ett fat kakor.

- När kom du tillbaka hit till Atlanta? Inte sett dig.
- Nja, kom tillbaka förra veckan så det är inte så konstigt att du inte sett mig!
- Jaha, jo då förstår jag! Sa hon och doppade nu en kaka i téet.
- Vart är John nu förtiden? Det var ett tag sen man såg honom.

Man såg hur bekymrad hon vart när jag bara nämnde hans namn. Man såg att hon ville svara men var som tom och fick inte ur sig några ord.

- Har det hänt något? Frågade jag nu ledset.
- John har gått med i armén. Han kommer inte tillbaka förns om ett tag.
- Vänta, va? Sen när då? Och vadå ett tag?
- Ja, förra året gav han sig in i detta. Jag kunde inte hindra honom för han ville verkligen. Ingen vet när han kommer hem, när han får åka hem är då han kommer hem.

Jag kände hur mina ögon snart fylldes av tårar. Jag grät inte, men blev väldigt tårögd. Lilla John? Ute i armén? Kunde inte se mig det framför mig.

Efter att ha pratat lite om John frågade hon ut mig massor av saker om Sverige, vilket alltid är lika kul att berätta om för att det är ett sådant underbart land. När klockan närmade sig middagstid gick jag hem. Vid middagen ville jag berätta för pappa att jag aldrig mer ville se Eric här, men det kändes fel för jag vet hur nära vänner dem blivit senaste tiden så jag höll tyst om det. Jag vart som proppmätt efter middagen och slängde mig i sängen. Jag kom på att jag glömt min mobil hemma när jag gått över till John, eller borde jag säga Juliet? Han bor ju inte där längre..

Jag kollade och hade två missade samtal, förvånande! Dem var båda två ifrån Justin. Jag ringde upp honom och bestämde nu också för att inte berätta något om Eric, jag kanske ändå bara hade fått fel uppfattning om honom? Jag bad Justin komma över och han sa att han var här om bara några minuter.

Han hade rätt, det tog bara några minuter innan det plingade på dörren. Jag skrek och bad pappa att öppna för jag var för mätt för att orka resa mig upp. När Justin öppnade dörren till mitt rumsken han upp hela rummet med sitt gulliga leénde och la sig nu brevid mig i sängen.

- Vad har du haft för dig idag då? Frågade jag och höll handen över magen.
- Idag, hmm! Möte, interjuv, möte, sen än en gång en till interjuv. Haha! Stressigt värre.
- Allt angående filmen eller?
- Mjo, det mesta ja, sen en hel del andra saker, som till exempel dig. Får jätte mycket frågor om dig, hehe!
- Och vad svarar du?
- Du vet vad jag tycker, jag vill inte blanda in pressen och alla i mitt privatliv, eller i mitt kärleksliv rättare sagt.
- Jo, jag förstår, jag vill bara inte att du skäms över mig eller så. Sa jag nu med en lägre röst.
- Skäms? Vad har jag att skämmas över? Att jag har världens vackraste och finaste flickvän? Rättare sagt jag som borde skämmas, du är för fin för mig.

Jag log mot honom och gav honom nu en lång kyss. Efter att ha pratat ett tag satte vi oss vid datorn.

- Ska lägga upp en bild på twitter på oss, nu tar vi en bild tycker jag! Sa Justin och tryckte upp webbkamera programmet.

Vi började ta jätte knasiga bilder men tillslut så ville han ha en fin bild att ladda upp. Han hade först tjocktröja på sig men tog sig nu av den och satt där i sin grå V-ringade tröja. Jag satt i min vita tjocktröja och luvan på såklart. Medans Justin höll pekfingret på en knapp på tangentbordet som gjorde att man tog kort höll han med andra handen i min hand. Nu tänkte vi inte på att få en bra bild utan jag lutade mig framåt för att ge honom en kyss. Medans vi kysstes hörde jag hur kamera ljudet klickade och när vi slutade kollade vi på bilderna. 

- Den här var jätte fin! Sa jag och pekade på en bild.

Justin klickade upp den och han nickade och log sedan mot mig. Han klickade upp twitter och laddade sedan upp bilden.
- Så, nu är den uppladdad! Sa han och gav mig en kyss.

Kyssen blev intensivare och jag la mig nu i sängen och vinkade hit honom. Han la sig brevid mig och jag la mig nu över honom. Jag höll nu fast i hans händer ovanför hans huvud.
- Får jag kyssa dig när du ligger såhär? Frågade jag med ett flin.
- Kommer du ihåg? Never say never? Sa Justin med ett litet skratt.
- Never say never! Sa jag och lutade mig nu ner för att ge honom en kyss.
-----------------------------------------------------------------
Förlåt för igår! Men vi båda hade prov idag (vi går ju i samma klass) Så därför kunde ingen av oss uppdatera, förlåt! Men ni fick ett långt kapitel ,eller hur? Och antar att Alice skriver ett till ikväll. PUSS PÅ ER! KOMMENTERA!


One less lonely girl - chapter 46

Vi kom fram till mitt hus och jag hoppade ut från bilen.

-Vi ses imorgon gumman. Sa Justin och kysste mig mjukt.
-Det gör vi. Sa jag och stängde bildörren.

När jag kom in stod pappa i hallen med armarna i kors.

-Vem var det där du kysste då?




-Du såg nog fel pappa, jag ska nog gå upp på mitt rum.. Sa jag och började gå.
-Du stannar här Melody! Sa pappa argt.
-Men pappa!
-Sätt dig Melody!

Jag satte mig ner vid köksbordet och pappa satte sig mitt emot mig.

-Vem var det?
-Justin...
-Justin? JUSTIN BIEBER? Igen?
-Ja..Igen.
-Men grattis gumman! Han är en bra kille!

Jag kollade förvånat på pappa för att se om han skojade men han log snällt mot mig.

-Tack, antar jag. Sa jag och skrattade.
-Gå upp och packa upp det sista så börjar jag med maten, blir det bra med kyckling wook?
-Ja det blir bra, jag tar en dusch också. Sa jag och pussade pappa på kinden.
-Förresten, Eric och Tom kommer hit ett tag sen, vi ska prata lite om jobbet bara.
-Visst.

Jag gick upp och packade upp det sista i mina flyttkartonger och tog sedan en lång varm dusch. Plötsligt knackade det på dörren.

-Ja? Sa jag.
-Det är mat nu, skynda! Hörde jag Noah säga.
-Jag kommer!

Jag hoppade ur duschen, torkade mig och satte på mig min mörk blåa mjukisdress, satte upp mitt blöta hår i en toffs. Innan jag gick ner tilll Noah och pappa fick jag ett sms av Henric att jag inte skulle komma till studion imorgon, för den skulle renoveras, så jag var ledig. Sen gick jag ner. Medans vi åt pratade vi om roliga minnen vi hade här förut, som när min kjol fastnade i våran bil och pappa körde iväg så hela kjolen drogs sönder och där stod jag i bara trosor och skrek.
Efter maten hjälpte jag pappa med disken medan Noah gjorde lite extra matte han hade fått tagit hem. Noah har koncentrations svårigheter så han gör mycket läxor hemma och tar hjälp av mig och pappa. Så när jag diskat hjälpte jag honom med sin matteläxa. Efter ett tag ringde det på dörren, det var Eric och Tom. Vi hälsade på dom och gick sedan upp på Noahs rum. Innan jag gick upp gav jag som vanligt pappa en kind puss och då märkte jag att Eric kollade väldigt mycket på mig. Jag brydde mig inte om det utan  gick upp till Noah.

När hans matteläxa var klar gick jag in på mitt rum och satte på min nya tv, jag kollade på *Sons of Anarcy*. En jätte bra serie som handlar om ett mc gäng, jag hörde hur jag fick ett sms på mobilen, men det var ett nummer jag inte kände igen.

*Hej Melody..Du kommer kanske ihåg mig, Tiffany. Jag hörde att du flyttat tillbaka och undrar
om du kanske skulle vilja träffa mig och Nicole? Och kanske ta en fika? Hör av dig. Puss*

Jag fick en chock, dom hade jag helt glömt bort. Men nu när hon skrev och jag började tänka på alla minnen fick jag ont i magen. Jag ringde upp nummret och Tiffany svarade, vi pratade i flera timmar om vad som hade hänt under dom här åren ifrån varandra. Alyssa hade tydligen flyttat till New York och inte hört av sig sen dess. Vi bestämde att vi skulle ses imorgon på förmiddagen och ta en fika innan jag skulle ut med Justin.
När jag kom ner för att säga godnatt till pappa satt fortfarande Tom och Eric vid köksbordet.
Dom blev tysta när jag kom in i köket och kollade på mig.

-Tänkte bara säga godnatt..Sa jag försiktigt.
-Ja, godnatt gumman. Sa pappa och gick fram till mig för att krama mig.

Jag kramade tillbaka och gick sedan till mitt rum. Konstigt beetende pappa har fått. Undra vad som händer?
Jag la mig i sängen och fick snabbt tankar på annat när jag märkte att jag fått ett sms av Justin.

*Lägger mig tidigt så att tiden går fortare. Saknar dig redan. Sovsött! Puss *


Jag somnade med ett leende på läpparna.

Nästa dag vakande jag vid tio tiden eftersom Tiffany och jag bestämt att vi skullie ses vi tolv. Jag duschde, satte på mig tights, vit tröja och vit kavaj över. Jag satte upp håret i en slarvig knut och började sminka mig. När klockan blev halv tolv satte jag på mig mina vinter klackskor och min stora jacka. Inne i stan mötte jag upp Tiffany och Nicole och vi tog en fika. Det var verkligen kul att se dom igen efter den här långa tiden ifrån varandra, dom var sig lika på sättet men helt olika i utseendet. Nicole hade färgat sitt hår blont och Tiffany hade klippt bort sitt långa hår så det bara var till axlarna nu. Men det var jätte fina båda två.
Efter ungefär fyra timmars prat var jag tvungen och bryta eftersom Justin skulle hämta mig om bara två timmar. När jag kom hem bytte jag till en blommig klänning och satte på mig ett par svarta klackskor och lockade mitt hår. Justin kom klockan sex och körde till en resturang som låg lite utanför ATL, det var jätte mysigt. Vi beställde in mat och medans vi åt pratade vi om mitt skivkontrak, hans alla turnéer han gjort och hur hans framtid såg ut. Det var roligt att höra att det gått så bra för honom.
Efter maten tog vi en promenad genom en park, det var mörkt ute men lamporna lysste upp hela stjärn himlen och snön låg helt ny på marken. Justin tog mig i handen medan vi gick och jag log för mig själv.
Kvällen slutade på ett perfekt sätt, vi åkte hem till mig och utanför huset drog han mig tätt intill honom och kysste mig mjukt, flera gånger. Tillslut kom pappa ut och frågade om Justin ville sova här och det ville han såklart. Innan vi somnade låg vi tätt intill varandra och bara kollade på varandras ansikten.

-Du är så otroligt vacker. Vet du det? Sa Justin och kysste mig.
-Du påminner mig hela tiden, men jag är ingenting jämfört med dig.
-Haha, godnatt älskling.
-Godnatt, jag älskar dig.. Sa jag försiktigt.
-Jag älskar dig med min ängel och det har jag alltid gjort.

---------------------------------------------------------------------
Söta!
KOMMENTERA!

One less lonely girl - chapter 45

- HJÄLP! Skrek jag och släppte nu taget om Justin.
- Förlåt om jag skrämde dig. Sa mannen och gick sedan vidare med sin hund.
- Så, vart var vi någonstans? Sa jag.
Han log mot mig och snart stod vi där och kysstes igen. Den här gången skulle inget hindra oss, inte ens en flytt kunde sära på oss. Den här gången är jag här för att stanna, och det kommer jag att göra!



När jag kom hem stod det mat på bordet och Noah och pappa satt och vräkte i sig maten. Jag satte mig på min plats och tog en stor portion av lasange och började äta.

-Vad har du gjort då? Sa pappa och tog ännu en tugga.
-Träffat en kompis. Sa jag.
-Okej, en kompis? Någon jag känner? Frågade han.
-Nej.. Sa jag snabbt och byte samtals ämne.- Vart var du idag förresten?
-Eh..Gymmet, jag gymmade. Du vet gym. Sa pappa osäkert.
-Okej.. Sa jag misstänksamt.

Efter maten gick jag upp på mitt rum och fortsatte att packa upp. Det plingade till på min mobil, det var ett sms från Justin.

*Hej sweeti, undrar om du skulle vilja göra något imorgon? Hör av dig när du kan! Puss*


Jag läste igen och kände hur min mage pirrade.

*HejHej! Ja gärna, vi kan höras vid 11 tiden imorgon eller något sånt? Puss*

Och jag fick snabbt svar.

*Det blir jätte bra, godnatt sötnos!*

Jag log för mig själv och somnade sedan.

Dagen efter vaknade jag vid tio tiden av att jag hörde någonting på nedervåningen, jag satte på mig mjukisar och en stor tröja och gick sedan ner. När jag kom ner såg jag att pappa och två andra killar stod i köket och pratade om något. När pappa såg mig log han och vinkade in mig, jag gick fram till honom och hälsade på dom två männen.

-Det här är Tom och Eric, jag arbetar med dom och det här är min dotter Melody.
-Hej Melody! Sa Tom och skakade min hand.
-Hej. Sa jag och log.
-Och det är jag som är Eric då. Sa han och log mot mig.

Eric var riktigt snygg, såg ut som en liten bad guy.

-Dom skulle precis gå, jag följer dom till bilen men ställ fram frukost du så länge. Sa pappa och pussade mig på pannan.

Jag sa hejdå till Eric och Tom och hämtade sedan min mobil. Jag smsade Justin.

*Godmorgon! Nu är jag vaken, vart och när ska vi ses? Puss*


Jag hällde upp mjölk och flingor i en skål och gjorde varm choklad till frukost. Efter ett tag fick jag ett svar.

*Godmorgon på dig! Vad sägs om att jag plockar upp dig vid tolv/ halv ett? Puss*
*Tolv blir jätte bra, ses då!*


Jag åt snabbt upp min frukost och gick upp för att duscha och byta om. Jag lockade håret och satte på mig ljus blåa jeans och en svart tröja med blommigt tyg. Precis när jag var klar tutade Justin bil utanför, jag satte på mig mina ytterkläder och gav pappa en snabb kind puss.

-Jag hör av mig om när jag kommer hem. Hejdå! Sa jag och sprang ut till Justin.

Jag satte mig och kollade på Justin. Han var fin som alltid i en söt svart mössa.

-Hej! Sa jag och gav Justin en puss på kinden.
-Hej hunny!
-Så vart ska vi då?
-Tänkte att vi kanske kunde roligt, typ laserdome. Du vet när man skjuter på varandra i mörker med laser strålar?
-Har aldrig gjort det förut, har bara hört folk pratat om det. Men det låter jätte roligt. Sa jag och log mot honom.
-Va bra, då kör vi!

Det tog ungefär en kvart att komma ditt. Vi gick in, betalade utrustningen, fick en genom gång och blev sedan inplacerade i varsin grupp med fyra andra i varje grupp. Sen var det igång.
Vi sprang igenom mörka rum och gångar. Vi siktade och sköt. Spang och sprang tills vi blev helt utmattade. Jag såg Justin bakom ett hört men han såg mig inte, så jag satte mig på huk och sköt. Han märkte inte någonting i början men när jag skrattade till vände han sig om och skrek:

-Haha! Nu jävlar! Han sprang emot mig, jag ställde mig upp och sprang men han hann ifatt mig. Han knuffade lätt in mig i väggen och kom så nära mig så tillslut kände jag hans näsa mot min. Han tog tag i min nacke och kysste mig mjukt. Jag besvarade kyssen men plötsligt avbröt Justin kyssen, han backade och siktade på mig.

-Pang! Sa han och sprang iväg.
-Haha! Jag sprang efter honom och spelet fortsatte.

När vi satt i bilen skrattade vi fortfarande åt hur vi hade sprungit runt där inne.

-Jag skulle vilja bjuda dig på middag imorgon, får jag det? Frågade Justin och log.
-Det klart jag vill! Sa jag och kysste honom. - Men ska du till studion imorgon? Frågade jag Justin.
-Ett tag tror jag nog, ska du?
-Ja, då ses vi kanske där.

Vi kom fram till mitt hus och jag hoppade ut från bilen.

-Vi ses imorgon gumman. Sa Justin och kysste mig mjukt.
-Det gör vi. Sa jag och stängde bildörren.

När jag kom in stod pappa i hallen med armarna i kors.

-Vem var det där du kysste då?

----------------------------------------------------------------------------------
OPPS!
KOMMENTERA!

One less lonely girl - chapter 44

- Har aldrig slutat tänka på dig, och du har blivit så himla vacker. Blir alldeles galen av att se dig! Vad var det jag sa, om vi är menade att vara träffas vi igen, vilket vi nu har gjort! Sa Justin och blinkade nu mot mig.

Jag kände att jag blev lite rosig om mina kinder. Jag gav honom en snabb vink innan han försvann ut från dörren. Jag lutade mig nu mot väggen och skrek lite tyst för mig själv. Jag glömde helt bort att Henric stod kvar där och när jag kollade på honom började han skratta lite.

- Haha, ungdomskärlek. Alltid lika underbart att se!


Melodys utgångs outfit, hennes naglar och skor.

Lördag - 22 Januari 2011

Jag somnade sent och var jätte trött, alarmet ringde vid halv två. Jag stängde av mitt alarm och gick sedan upp ur sängen och in på toaletten för att ta mig en dusch. Det var idag jag skulle träffa Justin, vara med honom för första gången sedan ett och ett halvt år tillbaka. Det känns overkligt att jag nu står här igen i mitt badrum och gör mig fin inför att vara med Justin, så som det var förr i tiden. Jag drog på mig mascara och sedan lite rouge, sen var det bara att torka håret och välja kläder. Jag valde ett par hel svarta tights med en stor svart tröja med ett stort vitt märke på framsidan. Jag torkade håret fort och plattade det sedan, efter det målade jag mina naglar. Min nya passion var att måla naglar, det var verkligen något jag tyckte var så himla roligt. Mönster, symboler, ränder, det var så fint!

Efter att ha ätit en rejäl lunch ringde jag upp Justin och frågade var vi skulle ses.

- *Hej, det är Melody! När ska vi ses? Och var?
- Hej sötnos, jo vi kan ses utanför dig om tio minuter? Jag kommer med bilen!
- Det låter bra, vi syns snart! Puss
- Puss.. *

Jag satte på mig mina snygga vinterkängor och gick sedan upp till mitt rum bara för att hämta min väska med plånbok och sånt i.
- PAPPA, JAG GÅR UT OCH TRÄFFAR JUSTIN NU! Skrek jag.

Pappa svarade inte så jag sprang in till hans rum, där han inte heller var. Äh, han gick väl bara ut eller något när jag sov. Det plingade nu på dörren och förstod att det var Justin som kom. Jag kollade för säkerhets skull i kikhålet och han höll för handen som han alltid gör. Jag öppnade och där stod han med sitt fina leénde på läpparna. Jag gick ut och låste dörren, jag vände mig sedan om för att ge Justin en stor kram.

- Hej! Vad ska vi göra? Frågade jag och släppte nu taget om honom.
- Jag vet faktiskt inte, vad vill du göra? Du bestämmer!
- Vi kan väl gå och fika? Vi har så mycket att prata om antar jag.
- Jo, det låter bra. Men vi åker till något ställe som är lite OFF, för jag kan inte visa mig i centrum längre, det är för galet.
- Jag förstår, men jag vet ett fik som är i närheten där ingen är nästan.

Vi satte oss i bilen och jag förklarade vägen. När vi väl kom utanför cafét kollade jag in och det satt bara en gammal gubbe och en tant där inne. Vi gick in och det plingade till i dörren när man öppnade den. I disken satt det en uttråkad söt brunett som var helt inne i sin mobil. Justin harklade till när vi stod vid kassan och hon ställde sig hastigt upp.

- Ehm, oj, hej! Vad vill ni ha? Frågade tjejen Justin nervöst.

Hon kollade på honom på ett vis som jag inte gillade, och jag förstod att hon visste att det var Justin Bieber som beställde något av henne, man märkte det på hennes ansiktsuttryck.

- En kaffe och vad vill du ha Melody?
- Kaffe, gud vad vuxen du har blivit då! Haha, nemen jag tar en chai latte.
- Okej, det blir $4,5.

Jag sträckte fram en sedel till tjejen i kassan men Justin tog sedeln ur min hand och stoppade den i min ficka.

- Jag betalar. Sa Justin och sträckte nu fram sitt kreditkort.
- Tack! 

Vi gick och satte oss i hörnet av cafét och tjejen i kassan kunde inte sluta kolla på oss men vi ignorerade det.

- Så, berätta nu Justin. Vad har hänt senaste tiden? Jag såg något om en film du gjort, men inget jag förstod helt.

Justin berättade då hela historien om hur han gjorde sin film och när den kommer ut och så.

- Åh, gud! Vill se den nu! Vad heter den?
- Den heter Never Say Never, och kommer vara i 3D!
- 3D? Wow.
- Den har ärligt talat biopremiär 11 februari, jag tar helt klart med dig!
- Jag, på röda mattan?
- Ja, du har redan gått en gång med mig? Kommer du ihåg? Och det är inte en röd matta på min premiär, utan en lila!
- JUSTE! Haha, jo men jag går jätte gärna med dig. Om jag får. En lila matta, intressant!
- Jag bjöd med dig till min premiär, såklart du får!

Medans jag drack min chai latte satt Justin och log mot mig.

- Vad är det? Frågade jag blygt.
- Du är bara så söt. Vänta, ska ta bort lite chai.

Han strök med sin fingertopp lätt ovanför min läpp.

- Så! Hehe, nu får du berätta lite om vad som hänt i ditt liv sen .. sist.

Jag berättade allt för honom om hur det var i Sverige, om skolan, modelljobbet, studion.

- Så du var modell? Imponerande!
- Haha, ja det var jag! Uhm, tack antar jag.

När vi hade druckit upp hade det redan blivit mörkt ute. Vi hade suttit där i två och en halv timma och klockan närmade sig redan halv sex.

När vi kom ut från cafét kom tjejen från kassan utspringandes.

- Du, JUSTIN! Skrek hon.

Justin och jag vänder oss om och hon springer mot oss.

- Kan jag få din autograf? Frågade hon.
- Självklart! Sa justin och tog emot pennan och började signera på ett utrivet papper.
- Tack så mycket! Jag ska gå se Never Say Never, den verkar jätte bra! Men måste in igen, ha det så bra och hoppas vi ses igen!
- Det var så lite så, kul att ses. Hejdå! Sa Justin och vinkade nu hejdå.
- Är alla fans sådär snälla?
- Nja, alla fansen är otroligt snälla, vissa är lite mer galna, vissa är mindre.
- Vad är jag då? Sa jag och log stort.

Vi stannade till och han kollade på mig och satte fingret på sin haka för att tänka efter.

- Hmm, du är nog galen! Eller jag vet att du är helt galen i mig! Sa Justin som nu började skratta.
- Det har jag alltid varit, det vet du.
- Gulligt! Sa han och tog nu min hand.

Vi promenerade genom parken hemmåt, Justin sa att han kunde gå och hämta bilen imorgon istället för att en promenad skulle sitta fint nu. När vi går där hand i hand och pratade så helt plötsligt halkade jag.

- AJ! Sa jag och skrattade högt medans jag satt på rumpan på marken.

Jag såg hur Justin stod och skrattade och han kunde inte sluta skratta.

- Ska du hjälpa mig upp eller? Sa jag och sträckte ut min hand.
- Hahhahahahaha, förlåt att jag skrattar men du såg så sjukt rolig ut! Sa Justin som nu försökte dra mig upp.

Istället för att dra upp mig så drog jag ner honom och han landade hårt på mig.

- AJJJJJJJ, igen! 
- Det var du som drog ner mig, eller hur? Sa han och var nu bara någon centimeter ifrån mitt ansikte.
- Jo, det är sant!

Han drog bort en hårslinga ifrån mitt ansikte och la det bakom mitt öra. Han la sedan sin hand under mitt huvud och lyfte det sakta. Våra kalla läppar möttes nu mot varandra och jag fick inte nog av hans goda smak. Efter att vi slutat kyssas ställde sig Justin upp och hjälpte sedan mig upp. Han drog mig till sig och sa sedan:

- Jag har saknat dig, du förstår inte..
- Jag har saknat dig också, något otroligt!
- Jag vill att det här ska funka, jag vill att det ska vara vi igen.

Jag svarade inte utan kysste hans läppar och la nu armarna om hans nacke. Han la armarna om min midja och höll om mig hårt. Jag tog ett löst grepp om hans hår och slutade inte kyssa honom förns en man kom förbi hostandes.

- HJÄLP! Skrek jag och släppte nu taget om Justin.
- Förlåt om jag skrämde dig. Sa mannen och gick sedan vidare med sin hund.
- Så, vart var vi någonstans? Sa jag.
Han log mot mig och snart stod vi där och kysstes igen. Den här gången skulle inget hindra oss, inte ens en flytt kunde sära på oss. Den här gången är jag här för att stanna, och det kommer jag att göra!
----------------------------------------------------
KOMMENTERA! Är det bra att dem nu är återförenade? Eller vad tycker ni? :) Drama kommer!!!


One less lonely girl - chapter 43

Jag svarade inte utan log osäkert och kollade sen ner i marken. Vilket sammanträffande att vi nu är signerade på samma skivbolag. Klumpen försvann inte och jag kunde inte sluta le när jag såg bilderna på honom, det här kanske var ödet. Det kanske nu var som Justin sa för ett och ett halvt år sen: Ifall vi är menade att vara, så träffas vi igen. Och just nu är det allt jag vill göra, jag vill träffa honom och bevisa att vi är menade att vara. Trots året som har gått har jag fortfarande kvar samma känslor för honom, vilket jag trodde jag aldrig skulle ha. Men dem försvann aldrig, min bieberfever var kvar och är det fortfarande.



- Brukar han fortfarande vara här mycket? I studion alltså?
- Justin ja, ja det brukar han! Senaste tiden har han varit borta mycket men tror han kommer hit tillbaka redan imorgon eller i övermorgon, kanske även idag. Eller om det blir för jobbigt så kan jag fixa att han inte är här samtidigt?
- Nej, gud nej! Det är inte jobbigt, det är nog bara lite kul! Det var som sagt ett och ett halvt år sen vi sågs.
- Oj, så pass! Ska vi sätta igång, hörde att du var van vid att spela in i en studio så det är bara att ställa dig där inne och köra på!

Jag gick in i studion och satte på mig hörlurarna.

- Men vänta, vilken låt ska jag sjunga? Frågade jag i micken som hördes ut i högtalarna.
- Välj, du kan sjunga VILKEN du vill! Sa Henric och gjorde tummen upp.
- Hm, sätt på 'Over my head' med The Fray. 

Jag hörde i hörlurarna hur melodin började spelas och sjöng nu första meningen.

- *I never knew, I never knew that everything was falling through*

Jag såg hur Henric började knäppa med fingrarna i refrängen, han såg ut att verkligen gilla det. Jag har en vana att alltid blunda när jag sjunger och när jag öppnar ögonen efter låtens slut är Henric borta, va? 

Jag går ut och kollar mig om men ser inte Henric. Men jag hör att några är i hallen så jag springer ut dit.

- Henric, Var är d....

När jag kollade upp såg jag han stå där, det såg inte ut som honom för han hade växt till sig så. Håret låg annorlunda och hans käkben hade fått en annorlundare form. Jag kollade på hans underbara läppar som var sig lika.

- Justin? Sa jag.

Jag såg hur Justin kollade upp och stod nu också med lika vidöppen mun som jag.

- Melody? Vänta, va? Vad gör du här? Sa Justin och kramade om mig.
- Jag är signerad här, nyligen. Kom hit till Atlanta idag, nyinflyttad igen, samma hus och samma gata. Bor du kvar?
- Föralltid? Ja, jag bor kvar. Men har flyttat bort några kvarter. Var med om inbrott och så.
- Ja, föralltid denna gång. Det funkade inte för pappa i Sverige och jag blev signerad här så det var bäst att bara flytta hit. Sa jag och log nu mot honom.

Han stod nu och granskade mig från topp till tå.

- Wow, du har verkligen växt till dig! Du är jätte vacker, ser även att du tagit modet upp en nivå. Sa han och kollade på mina klackskor.
- Hehe, du vet att jag hatade att gå i klackskor.
- Ja, det var därför jag kollade på dem. Men du är jätte vacker, som du alltid har varit. Sa Justin och log nu mot mig.

Det var som en pinsam tystnad, som egentligen inte var så pinsam. Vi stod och kollade på varandra ett tag och snart kommer Henric ut och avbryter allt.

- Förlåt att jag gick sådär Melody, glömde bort att teét kokade över. Hehe! Men har låten inspelad och .. Hej Justin! Så, ni träffas igen?
- Träffas igen? Vad vet du om Melody och mig egentligen? Frågade Justin och skakade nu Henric's hand som hälsning.
- Ja, Melody berättade lite. Sen har ju du även berättat lite, förut. Fast det var ett tag.

Oj vad pinsamt det vart nu! Jag pratade fortfarande om Justin efter att inte träffat honom på ett och ett halvt år, vilket kanske är anledningen till att min käft är så stor.

- Så, vad gör du här Justin? Frågade jag.
- Jag tänkte bara kolla förbi, hälsa på Henric och trodde aldrig att jag skulle få se dig här, att jag ens skulle få se dig igen trodde jag inte. 

Han kollade nu på mig med sina gyllenebruna ögon som bara lös starkare och starkare. Det var som om att han lyste upp hela rummet med hans leénde och sina små smilegropar. Bara av att kolla på honom gjorde mig knäsvag.

- Men, nu när du är tillbaka. Vill du kanske.. ses imorgon? Vi har nog ganska mycket att prata om, rätt så mycket som hänt senaste tiden. Frågade Justin.
- Jo visst, det skulle vara jätte kul! Antar att du inte har samma nummer? Slå in det här. Sa jag och räckte fram min iphone.

När våra händer möttes var det en pirrig känsla som for i magen. Det kändes som om att det var första gången vi träffades, ett helt nytt kapitel, vilket var en helt underbar känsla.

- Här har du! Jag ringer dig imorgon, måste kila vidare nu. Scooter och Usher väntar, vi har en hel del att göra!

Jag gick fram och kramade Justin och kände nu doften av hans goda parfym och hans personliga lukt som han alltid haft. Jag trodde jag hade glömt bort hur han luktade vilket jag definitivt inte hade gjort. När hans armar släppte taget om mig kollade vi på varandra med bara några centimeters avstånd.

- Har aldrig slutat tänka på dig, och du har blivit så himla vacker. Blir alldeles galen av att se dig! Vad var det jag sa, om vi är menade att vara träffas vi igen, vilket vi nu har gjort! Sa Justin och blinkade nu mot mig.

Jag kände att jag blev lite rosig om mina kinder. Jag gav honom en snabb vink innan han försvann ut från dörren. Jag lutade mig nu mot väggen och skrek lite tyst för mig själv. Jag glömde helt bort att Henric stod kvar där och när jag kollade på honom började han skratta lite.

- Haha, ungdomskärlek. Alltid lika underbart att se!
-----------------------------------------------
Vad tycker ni hitills om nutiden? :) Bra eller dåligt?
I THINK ITS GOOD, KOMMENTERA!!!!!!!!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0