One less lonely girl - chapter 42

novellen är inte slut. Däremot DÅTID är slut. Nu äre dags för nutid, så vi får se hur dem lever år 2011. Allt vi skrivit nu, alla 41 kapitel har varit i dåtid, år 2009! Kan inte vänta till att vi ska skriva och att ni ska läsa nutid.


Hejdå Stockholm                 och                Hej Atlanta

Melody och Justin höll kontakten i runt bara några månader, sedan så bestämde sig båda för att det inte funkade och sa upp kontakten helt. Melody blev modell och satsade på musiken i Sverige, där hon nu blev skickad tillbaka till Atlanta, för att hon blev signad av skivbolaget Island Def Jam Records. Justin fortsatte sitt kändis liv och blev bara kändare och kändare, hade några kärleksproblem angående Selena Gomez och även Jasmine Villegas .. igen. Melody skulle nu flytta tillbaka till samma hus som hon tidigare hade bott i Atlanta. Båda två är nu 17 år, eller Justin fyller det snart och det är nu Januari månad.

-Pappa! Vart är min ipod! Skrek jag så att pappa skulle höra mig.
-Vet inte gumman, kolla under kudden, du brukar ha den där!

Jag kollade under kudden och där låg den, såklart. Jag la den i min handväska och drog sedan ihop dragkedjorna på mina tre resväskor. Jag sa hejdå till mitt rum och bar sedan ner väskorna på neder våningen.
I köket satt Noah och åt på en hembeställd pizza. Jag satte mig mitt emot honom och tog en bit.

-Är du redo för att säga hejdå till Stockholm nu då? Sa jag och kollade på honom.
-Ja, det ska bli skönt och komma tillbaka till Atlanta. Men kommer såklart sakna Marcus och Edvin. Sa han och tog en stor tugga.
-Du skaffar nya vänner, det gör du alltid. Sa jag och log mot honom.
-Kommer du ha tid med mig då? Nu när du fått kontrakt med Island Def Jam Records. Sa han och kollade på mig.
-Noah, du är bland det viktigaste i mitt liv, hur skulle jag kunna glömma dig? Jag gick fram till honom och ruffsade honom i håret och gick sedan upp i mitt tomma rum och bytte om till kläderna jag skulle åka i. Det blev gråa jeans och en mörk grå magtröja.

-Melody! Vi åker nu! Skrek pappa från nedervåningen.
-Jag kommer!

Jag tog en sista blick i spegeln och sprang sedan ner och satte på mig min stora canada goose jacka och mina svarta läder stövlar. Sen bar det av till andra sidan jordklotet.

Vi landade vid tre tiden på eftermidagen dagen efter, det hade tagit oss åtta timmar att flyga från Stokholm till Atlanta. Men när vi landade känndes det som att vara hemma igen. Vi åkte hem till vårat hus som vi hade bott i för 1 och ett halv år sen och allt var precis detsamma.

-Välkommen hem, igen. Sa pappa och la armen om både mig och Noah.

Vi hjälptes åt att bära in all packning och började sedan packa upp. När jag stod och hänge upp mina kläder ringde det på min mobil.

- *Hej det är Melody*
- *Hej, det är Henric här! Tänkte bara säga att du kan komma till studion när du vill. Du har fått adressen så det är bara att åka hit, vi är här! Vi ser fram emot att jobba med dig*
- *Oj, ja men jag kommer på en gång! Kom precis hit till ATL, ska packa upp lite åker sen! Syns snart!*
- *Ja det gör vi, hejdå!*


Henric lät att vara jätte trevlig. Hoppas han kanske är snygg också? Själv har man växt senaste året väldigt mycket. Är hela 171 cm nu! Vilket jag tycker känns riktigt långt till senaste gången jag var här i Atlanta, tror jag bara var runt 165 då, något sånt. Tjänade rätt så mycket pengar i Sverige på mitt modelljobb och även i studion jag jobbade med där nere. Det var tack vare min förra manager jag fick chansen att bli signad av Island def jam records, vilket jag är sjukt glad över!
Jag satte på mig tighta jeans och en kort tröja så att magen syntes lite grann. Även fast det var vinter ville man vara fin. Jag sprang sedan ner och satte på mig min stora vinterkappa.

- Här, glöm inte dina vantar! Det är jätte kallt ute, lycka till nu älskling! Sa pappa och räckte mig vantarna.

Jag stängde dörren efter mig och tog sedan bussen två stationer där jag fick promenera i runt 10 minuter. Jag kom ihåg förut när jag bodde här att jag alltid gick förbi skivbolaget med meningen för att det var min dröm att få bli signerad där, och nu när jag går här så är jag äntligen påväg dit för att jag ÄR signerad, på riktigt denna gången.
Jag gick in i hallen och där var det jätte stort. Det var som stora CD skivor och album som hängde på väggarna vilket var riktigt coolt att se. Medans jag tog av mig skorna kom det en kille i 20 års åldern ut. Han såg riktigt snygg ut också.

- Hej, det är du som är Melody Knight antar jag? Sa han och sträckte fram sin hand.
- Ja det är det, hej! Sa jag och skakade den.
- Henric Carlson heter jag. Här kom med mig!

Han visade mig runt och berättade om några album och kändisar han arbetat med. När vi kom in till ett jätte stort rum som hade en mörk lila nyans på väggarna kollade jag mig omkring och inredningen kändes bekant på något vis. Jag blev som tom när jag såg bilderna på väggen, det var.. Justin? Vänta, va? Varför är han upphängd här? Jag hängde inte längre med i Henric's snack utan stod bara och kollade på Justin's album tavlor och sen några små foton som hängde lite överallt.

- Jag ser att du fastnat för bilderna, Justin Bieber. Inte så konstigt, alla tjejer som kommer hit gör det.
- Jag vet, jag har en gång i tiden varit hans flickvän.
- Vänta, är det du som är den där Melody? Justin's Melody?
- Justin's Melody? Ehm, jag antar det. Hurså?
- Han var så förkrossad när du hade åkt, han bara satt och skrev och skrev låtar hela tiden. Man fick knappt någon kontakt med honom, men ett bra jobb gjorde han trots allt!

Jag svarade inte utan log osäkert och kollade sen ner i marken. Vilket sammanträffande att vi nu är signerade på samma skivbolag. Klumpen försvann inte och jag kunde inte sluta le när jag såg bilderna på honom, det här kanske var ödet. Det kanske nu var som Justin sa för ett och ett halvt år sen: Ifall vi är menade att vara, så träffas vi igen. Och just nu är det allt jag vill göra, jag vill träffa honom och bevisa att vi är menade att vara. Trots året som har gått har jag fortfarande kvar samma känslor för honom, vilket jag trodde jag aldrig skulle ha. Men dem försvann aldrig, min bieberfever var kvar och är det fortfarande.
-------------------------------------------------------------------
KOMMENTERA! VAD TYCKER NI?



One less lonely girl - chapter 41

-Hur är det älskling?
-Inge bra.. Det känns bara så fel allting. Tänk om något händer under tiden vi är borta, tänk om allt skiter sig!
-Nej Melody! Säg inte så, det får mig bara att må ännu sämre! Det kommer funka, vi måste bara ha viljan och styrkan att kämpa för det! Jag älskar dig, så otroligt mycket, kan du förstå det!

Jag satte mig upp och kramade hans bara överkropp.

-Jag älskar dig med.

Vi la oss ner och somnade tätt intill varandra.


Alarmet ringde på fem tiden som jag hade ställt. Jag vände mig om för att kolla på hans vackra ansikte. Han var så söt när han sov. Jag satte alarmet tio minuter fram så jag bara kunde ligga och kolla på honom. När jag väl granskade hans ansikte såg jag att det var som en torr rand på hans kind. Jag kände lite löst och förstod på en gång att det var tårar från inatt som torkat. Jag låg och kollade på honom och kysste sedan hans varma avslappnade läppar. Jag märkte hur han slumrade till och snart öppnade han ögonen sakta.

- Godmorgon älskling. Vi måste gå upp nu, jag vill inte. Du anar inte hur dåligt jag mår, klumpen försvinner inte. Du måste följa med mig till flygplatsen, vinka mig hejdå.. Sa jag och lutade mig nu med min kropp mot hans bröst.
- Godmorgon! Såklart jag följer med dig, men som sagt. Det är inte sista gången vi ses. Ifall vi är menade att vara träffas vi igen, eller hur?
- Det är sant, jag trodde att enda sen första gången vi såg varandra på det här viset att det skulle vara vi föralltid 
och nu ska jävla Sverige hindra mig från att fortsätta uppleva den här lyckan, lyckan med dig.

Justin svarade inte utan tog ett löst grepp om min hals och kysste mig på pannan. Han lutade sedan sitt huvud mot mitt och sa:

- Som jag sa tidigare, ifall vi är menade så kommer vi ses igen? Vi håller kontaken baby.
- Älskar dig! 
- Jag älskar dig också!

Snart så ringde alarmet igen och det var dags att gå upp. Efter att ha ätit var det dags att säga hejdå till huset och ta ner resväskan till taxin.

Jag gick in i varje rum och sa hejdå. Sedan tutade taxin och vi la in våra resväskor i baksätet. Klumpen blev bara större och större. När taxin väl började åka satte jag handen mot glasrutan och viskade tyst för mig själv: *Det är inte hejdå, utan vi ses snart!*

Justin höll nu om min hand och jag låg lutad mot hans axel. När vi väl var på flygplatsen ville jag inte gå ur taxin. Pappa fick tvinga ut mig och nu gick jag och justin hand i hand in till väntesalen.

- Vänta här, ska bara hämta våra biljetter, jag tar din väska Melody och checkar in den.
- Gör du det pappa, vi sitter här! Noah, du får gå med pappa. Jag kommer snart! Ska bara säga.. hejdå. 

Here without you - 3 doors down (lyssna samtidigt)

Det gjorde ont att säga det där sista ordet, ordet som jag hatade som mest just nu. Hejdå.
Jag satt nu i Justin's knä och ville bara att tiden skulle stanna. Jag höll om honom runt hans nacke och satt och pussade han lätt på kinden ett antal gånger och snart så vred han sitt huvud mot mitt och våra läppar möttes.
Snart hör jag hur Noah skriker mitt namn och när jag kollade upp stod både Pappa och Noah och vinkade till mig. Jag förstod att det var nu jag skulle gå. Jag reste mig upp ur Justins knä och höll nu i båda hans händer. Han reste sig upp och omfamnade min midja och lyfte mig lätt upp från marken.


- NU MELODY, Vi måste ombord snart! Skrek pappa.
- VÄNTA, låt mig få säga hejdå! Skrek jag.

Jag kollade nu in i Justins ögon, han var alldeles tårögd, lika så jag. När han kramade om mig och la sitt huvud mot min axel kände jag hur hans tårar sakta rann nerför mitt bröst. Vi båda grät nu, det gjorde så ont. Jag tog hans huvud mellan mina händer och riktade det upp mot mitt ansikte så vi stod och kollade på varandra. Jag fick inte ur mig några ord, vilket Justin inte heller fick. Vi kramades och sen var det dags för sista kyssen.


När vi kysstes var det verkligen känslan av att det var sista kyssen, även fast jag inte ville känna det, så var det exakt så jag kände. Jag kände smaken av tårar och snart släppte vi taget om varandra.


- Inte hejdå, utan vi ses snart. Jag älskar dig! Skrek jag gråtandes och vinkade.

Jag hörde hur Justin skrek något och sen försvann han i folkmassan. När jag kom fram till Pappa la han armen om mig och sa att vi snart skulle ses igen förmodligen. Jag ville tro på hans ord, men det hade jag verkligen svårt för. Jag torkade mina sista tårar och satte nu i mina ipod hörlurar. Jag satte på 'Here without you' för det var exakt så jag kände just nu.

När jag skulle ta upp mobilen kände jag hur jag hittade något i min ficka, det var ett foto. Fotot som jag och Justin tog förra veckan i en automat i Centrum. När jag såg hur jag satt i hans knä med armarna om honom och hur lyckliga vi såg ut att vara på fotot kunde jag inte hjälpa att tårarna bara forsade.


- *I'm here without you baby but you're still on my lonely mind, I think about you baby and I dream about you all the time* sjöng jag gråtandes tyst för mig själv.


När vi ska gå på flyget hör jag hur en bekant röst skriker mitt namn. Jag vänder mig om och ser Justin stå där vid säkerhetsvakterna som höll fast honom, för han fick inte komma ombord. Jag släppte mitt handbagage och sprang iväg fort. Säkerhetsvakterna släppte Justin i sista sekund och jag hoppade nu upp i hans varma famn.

- Jag älskar dig, glöm aldrig det! Never say never. Sa Justin och kysste mig tusen gånger om.

Jag svarade inte utan fortsatte kyssa hans läppar som jag bara inte fick nog av. 

- Du, ni är jätte gulliga men tyvär måste du gå på nu fröken. Planet väntar på dig. Sa säkerhetsvakten.

Jag gav Justin en sista kyss och våra händer snuddades vid en sista gång innan jag gick iväg.


- NEVER SAY NEVER, NEVER SAY NEVER, NEVER SAY NEVER! GLÖM INTE DET MELODY! Hörde jag Justin skrika och sedan gick jag ombord planet, planet som nu skulle flyga bort från ATL, bort från Justin. Föralltid? Hoppas inte..
--------------------------------------------------
:'( Sorgligt! Men snart äre nutid, vi får väl se vad som händer.. dadadadamm!
KOMMENTERA NU, VI VILL HA IDÉER FAST VI REDAN HAR TUSENTALS, MEN SKRIV PÅ! Nej, novellen är inte slut. Däremot DÅTID är slut. Nu äre dags för nutid, så vi får se hur dem lever år 2011. Allt vi skrivit nu, alla 41 kapitel har varit i dåtid, år 2009! Kan inte vänta till att vi ska skriva och att ni ska läsa nutid, sjuuukt bra!


One less lonely girl - chapter 40

-Varför måste du flytta.. Jag vill inte. Sa Justin med ledsen blick.
-Inte jag heller! Jag vill stanna här..Med dig. Sa jag och gosade in mig i hans famn.
-Det är inte rättvisst, varför måste du följa med? Kan du inte bara stanna här med mig, du kan bo här!
-Jag vill, men jag får inte av pappa. 
-Jag vet.. Men vi får snacka med varandra varenda dag! Smsa, ringa, skypa och massa mer! Okej?
-Jag lovar.

Jag kysste honom mjukt på läpparna och la mitt huvud mot hans hjärta.



Sista dagen var nu här. Inatt skulle jag befinna mig i ett annat land. Ett land där inte Justin befann sig, inte där mina tre bästa tjej kompisar finns eller min bästavän John.

*Justin, kom över. Pappa och Noah är inte hemma! Har sagt hejdå till alla förutom dig och du ska äta middag här. Sen ska bara du och jag vara med varandra, kom så fort du kan! Våran sista kväll*

Jag hade svårt att trycka på skicka men gjorde det tillslut. När jag fick Justins svar där det stod att han skulle skynda sig fick jag ett litet leénde på läpparna. Snart plingade det på dörren och jag sprang fort ner för att öppna. När jag öppnade hann jag inte säga något innan han kysste mig. 

- Maten är klar! Sa jag och mumlade samtidigt som han kysste mig.
- Maten kan vänta. Sa Justin och började kyssa mig på halsen.
Han bar upp mig i hans famn och gick bakåt så långt det gick. När vi båda lutade mot väggen började han ta av min tröja.

- Här och nu? Frågade jag med ett flin.
- Ja, jag vill ha dig här och nu. 
- Men pappa och Noah kommer hem snart, det går inte Justin! Du vet att jag verkligen vill, men dem kommer när som helst! Sa jag och kollade in i hans ögon.
Justin svarade inte utan kollade bara på mig med en förstående blick. Jag la sedan händerna på hans kalla bröst och kysste honom. Efter att ha stått i hallen och myst satte Justin på sig sin tröja och vi gick och satte oss vid matbordet.
- Vad har du lagat frugan min? Sa Justin och log.
- Haha frugan.. Jag har bara lagat något enkelt, spaghetti och köttbullar, för jag vet hur mycket du älskar det!
- Aw, vad gulligt av dig! Är jätte hungrig. Sa Justin och började nu lägga upp pasta åt mig och han.

Vi åt under  tystnad och njöt av min lyckade mat. När vi ätit upp satt vi kvar och pratade.

-Våran sista middag.. Sa Justin och kollade ner i sin tallrik.
-Nej Justin! Det är inte vår sista! Den här är bara början för oss. Vi kommer ses igen..Eller hur?
-Ja det klart. Men våran sista på.. ja jag vet inte hur många år. Ett år, tre år eller kanske sju år. Vi vet ingenting..
-Men vi får hoppas på det bästa, inte ens ett år hoppas jag, men vi får se.

Han ställde sig upp och gick fram till mig och omfamnade mig.

-Det kommer bli ett helvete att vakna upp utan dig, inte se ditt leende, höra din vackera röst eller se dig..
Jag kommer bli galen! Sa han och satte sina händer på sitt huvud och drog sig hårt i håret.

Jag tog bort hans händer och la dom på min midja. Jag la mina händer runt hans nacke och sa:

-Jag vet att det kommer bli svårt. Men vi kommer klara det, tillsammans. Vi får göra allt vi kan.
-Never say Never. Sa han och kysste mig.
-Ska du sova här? Vi ska upp tidigt på morgonen, vid typ fem.
-Det srtuntar jag i, vill vakna upp brevid dig en sista gång. Nej förlåt, den sista gången på ett långt tag.
-Okej, jag älskar dig.
-Jag älskar dig med. Sa han och tryckte mig nära hans kropp.

Justin hjälpte mig att packa ner det sista och sedan gjorde vi oss i ordning för kvällen. När vi låg i min säng och kollade på varandra kände jag en stor klump i magen. Justin märkte att någonting var fel så han satte sig upp och frågade:

-Hur är det älskling?
-Inge bra.. Det känns bara så fel allting. Tänk om något händer under tiden vi är borta, tänk om allt skiter sig!
-Nej Melody! Säg inte så, det får mig bara att må ännu sämre! Det kommer funka, vi måste bara ha viljan och styrkan att kämpa för det! Jag älskar dig, så otroligt mycket, kan du förstå det!

Jag satte mig upp och kramade hans bara överkropp.

-Jag älskar dig med.

Vi la oss ner och somnade tätt intill varandra.

------------------------------------------------------------------------------
BYEBYE MELODY! :(
KOMMENTERA!

One less lonely girl - chapter 39


Han fick mig alltid att smälta lika mycket åt hans fina underbara röst. När låten var slut la jag mig i Justin's famn i sängen, klockan var trots allt halv två på natten.
- Vi försöker lösa det här, never say never. Sa han och pussade mig på pannan.
- Never say never, jag älskar dig! Godnatt.
- Godnatt. Sa han och tog sen ett löst tag om min haka. 

Han drog mitt ansikte sakta upp mot hans och jag blev tvungen att sträcka på mig för att nå hans lena och kalla läppar.




Dagen efter började jag packa allting som skulle med till Sverige. Och det var nästan allt. Justin hade gått för han var tvungen att gå på ett möte tillsamans med Usher, men han skulle komma tillbaka senare. Så jag passade på att packa. När jag tog ner Justin Bieber affischerna kände jag hur tårarna började åka ner för min kind. Tänk om det här är slutet? Tänk om jag aldrig träffar Justin igen, eller om han träffar någon annan. Någon bättre..
Jag slog bort tanken och fortsatte att packa. Efterr tre timmars packande fick jag äntligen ett sms från Justin.

*Hej min vackera flicka. Jag är påväg hem nu från mötet, det gick inte så bra eftersom det ända jag tänkte på var på hur jag ska överleva utan dig.. Jag kommer och hämtar upp dig vid halv sju, var fin kläd vi ska göra något roligt. Men vad, det får du se då. Älskar dig. / Din föralltid Justin. *

Nu var klockan halv fyra, så bråttom har jag inte så jag bestämde mig för att åka ut på stan och handla en fin klänning till ikväll. Det tog ungefär en timme, så jag åkte snabbt hem och började fixa mig. Jag hade köpt en vit klänning och ett par svarta klackskor. Jag lockade mitt hår lite lätt och sminkade mig naturligt. Vid halv sju hämtade Justin upp mig och körde mig till en resturang. Vi åt god mat och dansade. När vi satte oss igen sa Justin:

-Vi måste gå, du måste få din överrasking. Sa han och log.

Jag kollade förvånat på honom och följde honom till bilen.

-Jag tror att du kommer tycka det är rätt häftigt. Sa han och kysste mig.
-Ohh, jag vill veta! Sa jag och hoppade upp och ner i bilen.

Vi kom fram till en stor byggnad. Vi gick ut från bilen och gick emot byggnaden.

-Vad gör vi här? Sa jag och kollade mig omkring.
-Du får se. Sa han och log.

Vi gick in och åkte en hiss upp till taket. När jag kom upp fick jag en stor chock.
För mitt på taket stod en stor helikopter!

-Justin!?
-Haha, ja du tror rätt. Vi ska ta en tur med helikopterna.

Jag tappade nästan andan och var tvungen att luta mig mot honom.

-Det är helt otroligt! Sa jag med öppen mun.
-Haha, inget är omöjligt älskling. Kom nu.

Han tog sin arm runt min midja och vi gick tillsammans mot helikoptern. Han hjälpte mig upp och satte sig sedan brevid mig. Killen som skulle kör oss bad oss att sätta på oss örongrejerna som såg ut som stora muffar och spänna fast oss. Vi gjorde som han sa och sen lyfte vi.
Vi åkte sedan över hela ATL och vidare ut över gränserna. Det var helt otroligt, det var mörkt ute och hela staden lysste upp. Jag ville bara sitta där i evigheter. Det var fantastiskt. Jag tog Justins hand i min och kramade om den hårt. Han besvarade min kram och satte sig närmare mig.

När vi landade igen åkte vi hem till mig och myste i min säng.

-Varför måste du flytta.. Jag vill inte. Sa Justin med ledsen blick.
-Inte jag heller! Jag vill stanna här..Med dig. Sa jag och gosade in mig i hans famn.
-Det är inte rättvisst, varför måste du följa med? Kan du inte bara stanna här med mig, du kan bo här!
-Jag vill, men jag får inte av pappa.
-Jag vet.. Men vi får snacka med varandra varenda dag! Smsa, ringa, skypa och massa mer! Okej?
-Jag lovar.

Jag kysste honom mjukt på läpparna och la mitt huvud mot hans hjärta.

------------------------------------------------------------------------------
The end?? 
KOMMENTERA!

update: NEJ det är inte slutet på novellen, men snart är DÅTID slut! :P

One less lonely girl - chapter 38

Jag kramade honom och grät nu i John's famn. Det gjorde så ont att veta att jag skulle lämna honom. Min bästavän. Vi hade verkligen kommit nära varandra igen och nu kommer pappa och förstör allt. Och hur ska jag göra med Justin?

Fan också.. fan!



- Vad ska du säga till Justin? Ni har ju precis blivit som förut igen..
- Jag vill inte ens tänka på att lämna honom, eller att lämna dig. Eller att ens lämna Atlanta. Det är mitt hem.
- Kan du inte stanna kvar då?
- Hos vem då? Dig? Justin? Tror inte det, jag måste flytta med dem, dem är trots allt min familj.
- Jo, det är sant. Men jag vill inte..
- Inte jag heller. Sa jag och torkade nu min sista tår.

Efter att spenderat hela kvällen hos mig gick John hem. Han fick mig verkligen att tänka på annat, men när han väl gick kom känslan tillbaka, den hemska känslan om att jag ska lämna hela ATL, mitt liv, min pojkvän, mina vänner. Jag låg i sängen och kollade upp i taket. Jag kände mig alldeles tom och pappa sa att vi redan lämnar atlanta om bara några dagar. Det gick så fort, jag vill inte flytta, jag vill verkligen inte det. Jag ringde Justin för att be honom komma över, så att jag kan berätta för honom. Bättre sent än aldrig så att jag sista tiden kan umgås med honom så mycket som möjligt.

Jag hade gråten i halsen och när jag hörde hans underbara röst höll det inte.

- Hej älskling. Vad gör du? Det är rätt sent.
- Jag, jag.. jag måste prata med dig. Kom över hit så fort du kan.
- Men du gråter, vad har hänt?
- Kom över så vi kan prata.
- Okej.. jag älskar dig.  Sa justin fundersamt.

Jag svarade inte utan la på. Det gjorde för ont att säga 'jag älskar dig' när jag vet att det snart är över. Jag satte på mig mina slitna jeans shorts och sen min stora vita Justin tröja som jag fått av Justin. Jag tvättade bort det sista sminket som runnit och satte på lite foundation under ögonen så jag såg lite smått normal ut iallafall. När det plingade på dörren gick jag ner och öppnade. Där stod han med sin fina svarta cardigan och en vit tröja. Älskar när han låter sina halsband bara hänga sådär lätt över bröstet.
- Älskling, vad är det? Sa han och klev in.

Han omfamnade mig stort och jag kunde inte sluta gråta. Jag höll armarna om hans nacke och kollade nu in i hans ögon. Jag såg att hans ögon nu vart alldeles blanka och snart såg jag hur en tår sakta rann nerför hans kind. Jag torkade bort den med min tumme men det blev bara fler och fler.

- Varför gråter du för ? Sa jag och grät och skrattade på samma gång.
- Du är ledsen, då är jag ledsen. Vi två är ett. Berätta nu! Sa han och torkade sina tårar.
- Vi går upp på mitt rum, kom. Sa jag och tog hans hand.

Vi gick upp till mitt rum och nu stod vi där inne helt ensamma, mitt emot varandra och bara kollade på varandra.

- Berätta nu, är det bra eller dåligt?
- Det är inget bra, verkligen inte. Jag vet inte hur jag ska säga det här.

Jag såg hur Justin's min ändrades, han blev verkligen nervös.

- Jag ska flytta Justin.
- Flytta? Vänta, va? Vart då? 
- Stockholm, tillbaka till Sverige.
- Vänta, skojar du nu? Sa han och la händerna på sitt huvud.
- Nej, jag skojar inte. Vi flyttar redan nästa vecka. 

När Justin satte sig ner på huk på golvet med händerna för ansiktet kunde jag inte låta bli att börja gråta.

- Justin, jag vill inte, du fattar inte. Jag mår så jävla dåligt. Jag vill inte flytta, inte ifrån dig.

När Justin kollade upp på mig såg jag att han hade gråtit. Han reste sig sakta upp och la händerna om min midja. Han lutade sin panna mot min.

- Jag älskar dig, du får inte flytta. Lämna mig inte här.
- Jag har inget val Justin, jag måste. Pappa låter mig inte stanna här.
- Vi får väl göra det bästa av situationen. Här, kom. Sa han och tog ett konstigt tag om min arm.
- Vad gör du? Frågade jag underligt.
- Vänta, ska bara sätta på radion. Nästa låt som kommer är våran låt, och vi ska dansa till den.

Jag log mot honom och innan han satte på radion så släckte han ner hela rummet och tände sedan mina små hjärtlampor så hela rummet lös i en svag färg av rött. Först sattes en rock låt på och jag kunde inte sluta skratta, det var verkligen en låt man inte kunde dansa eller gråta till.

- Nästa låt är våran, på riktigt! Sa Justin och log mot mig.

Ett litet piano spel börjades på radion och jag kände igen låten på en gång. 

A drop in the ocean - Ron pope (lyssna samtidigt)

- Här, får jag lov? Sa justin och tog min hand.

Jag tog hans hand och allt var så perfekt. Låten, som nu var våran var så himla fin. Vi stod tätt intill varandra och dansade med låtens takt. Jag kollade in i hans ögon som nu igen vart alldeles blanka. Jag tog hans huvud och drog det mot mig. Jag pussade hans ögon lock lätt och kände smaken av salt, smaken av tårar. 

- Förlåt att jag gråter, men jag tänker bara tanken av ett liv utan dig. Vilket jag inte kan föreställa mig. 

Precis när jag skulle säga något satte Justin sitt finger på min läpp.

- Sch, säg ingenting. Du kommer bara få mig att gråta mer. Det är bra som det är. Du gråter, jag gråter och här står vi i ditt rum och dansar till våran låt. 

Jag kramade honom hårt och kände hur han lyfte mig lätt över marken. Jag kollade på hans läppar och kysste dem sedan. Det ögonblicket var så sorgligt. Det kändes som om att det var våran sista kyss, våran sista kväll tillsammans. Trots att det nästan var våran sista kväll tillsammans hade jag aldrig känt mig så lycklig.
- *But I'm holding you closer than most, cause you are my heaven* Sjöng Justin för mig.

Han fick mig alltid att smälta lika mycket åt hans fina underbara röst. När låten var slut la jag mig i Justin's famn i sängen, klockan var trots allt halv två på natten.
- Vi försöker lösa det här, never say never. Sa han och pussade mig på pannan.
- Never say never, jag älskar dig! Godnatt.
- Godnatt. Sa han och tog sen ett löst tag om min haka. 

Han drog mitt ansikte sakta upp mot hans och jag blev tvungen att sträcka på mig för att nå hans lena och kalla läppar.
--------------------------------------------
Det visar sig att Melody flyttar trots allt, vad tycker ni om det? KOM IHÅG!!! Det är bara dåtid fortfarande. Vi skriver igen när det är nutid och ni kommer fatta direkt när det är nutid o så :) KOMMENTERAAAAAAA VAD NI TYCKTE OM KAPITLET! Det här kapitlet tjänar mer än 20 kommentarer tycker jag, eller? vi får väl se..

One less lonely girl - chapter 37

- Nej Melody, säg inte förlåt. Jag älskar dig. Du är min andra halva.

Justin kysste mig och hämtade sin telefon för att uppdatera hans twitter.
"Förlåt bästa fans för att jag inte uppdaterat. Jag har varit upptagen med min härliga flickvän som jag älskar.. Men vet ni.. Jag älskar er med!"



Nu var det skola och Justin hade också skola, fast han var hemskolad men endå. Vi försökte ses så mycket vi hann men läxorna tog nästan all våran tid som vi hade för att kunna vara med varandra. John och jag har blivit bra vänner igen, vi går trots allt i samma klass och umgås nu varje dag. Helt ärligt umgås jag mer med John än vad jag gör med Justin, vilket inte känns bra. 

Idag hade vi studiedag, vilket var jätte skönt. Jag och John var hemma hos mig och pappa kom hem ovanligt tidigt vilket jag inte förstod varför.

- Pappa, vad gör du hemma såhär tidigt? Du slutar ju egentligen inte förns halv sex, klockan är bara halv två?

Pappa svarade inte utan stod och log jätte stort, vilket skrämde mig.

- Pappa, ditt leénde is freaking me out! Vad är det?
- Jag har en sak att säga! Jag har blivit befordrad!
- GRATTIS PAPPA! Sa jag och kramade honom.
- Grattis Lucas. Sa John och log mot pappa.
- Men det finns en hake, vi måste flytta tillbaka till Sverige.

Det var som att få en kniv i magen, flytta? Flytta bort från Atlanta? Bort från Justin?

- Vänta, va pappa! Nej, det går inte! Vi kan inte flytta!
- Melody, du vet inte hur mycket det här jobbet betyder för mig! Det är en ny början på min karriär. Jag måste ta det, annars får jag inte behålla det jobbet som jag har nu. Lång historia, orkar inte förklara men.. vi måste flytta!
Jag kände hur tårarna började rinna och nu stod John och höll om mig.

- Jag vill inte, jag kan inte! JAG SKA INTE FLYTTA! Skrek jag och sprang upp till mitt rum och smällde igen dörren.

Jag slängde mig i sängen och grät. Jag höll nu i kortet på mig och Justin och kramade det hårt i min famn. Jag fick inte ur bilden ur huvudet på Justin och hans fina leénde. Jag grät så högt nu att jag tjöt. Snart öppnades dörren och in kom John. Han satte sig vid sängkanten och la handen på min rygg.

- Jag vill inte att du ska flytta, fattar du det? Du är den som jag känner bäst här och ja, jag vill inte förlora dig! Bästavänner, eller hur?

Jag klarade inte av att svara utan vände mig och reste mig upp. Han såg att jag grät fortfarande och han torkade mina tårar med hans tröja. 

- Här kom hit! Sa han och sträckte ut sina armar.

Jag kramade honom och grät nu i hans famn. Det gjorde så ont att veta att jag skulle lämna honom. Min bästavän. Vi hade verkligen kommit nära varandra igen och nu kommer pappa och förstör allt. Och hur ska jag göra med Justin?

Fan också.. fan!
-------------------------------------------
NEEEEEEJ!!!!!
KOMMENTERA :D Förlåt för kort kapitel, hehehe! hann inte längre!

One less lonely girl - chapter 36

Han kom fram till mig och satte sig brevid mig. Jag la min hand i hans och kollade sedan in i hans vackra gyllenbruna ögon.

- Du vet att jag älskar dig va? Sa Justin och pussade på min hand.
- Ja det vet jag, och du vet att jag älskar dig va?

Han kollade djupt in i mina ögon och jag såg hur hans huvud närmade sig mitt. Innan han kysste mig bet han sig sådär i läppen som gör att man bara vill kyssa hela honom.

- Ja, det vet jag! Sa han och log.



Både jag och Justin tyckte att festen igår va lyckad, även fast vi kanske inte minns allt. Det vi minns va det trevliga folket som kom och musiken, och att jag och Justin va inne på toaletten i en halvtimme, hehe! Jag och Justin satt och pratade om gårdagen vid middagen när Justin får ett sms, jag frågade om jag fick läsa sms först och det fick jag. Jag tog upp mobilen medan jag log, men léendet försvann snabbt.

- Vad!? Vad står det? sa Justin oroligt.
- VAFAN ÄR DET HÄR? skrek jag och slängde hans telefon på bordet och gick iväg till mitt rum. Justin tog upp mobilen och läste det så högt så jag kunde höra honom.

- *Hej cutie! Tack för igår, kommer aldrig glömma det vi två gjorde igår på toan ;);) puss / sabina*.
WHAT? va hon ens här? skrek Justin och sprang in i mitt rum där jag låg i sängen med ansiktet mot kudden.
- Justin hur fan ska jag minnas det? jag minns inte ett jävla skit och det gör inte du heller, eller så låtsas du bara. Fyfan.

- Melody jag svär på allt jag har inte gjort någonting med henne, och jag skulle fan ALDRIG göra dig illa, även om jag va skitpackad skulle jag aldrig göra så! Och jag skulle väl ändå minnas? Jag har inte ens något minne om att jag såg henne någonstans? Jag älskar dig mest i hela världen!

Jag funderade ett ögonblick och försökte minnas om hon faktiskt var här. För Sabina är ju Sabina och hon gör ju allt för att få Justin verkar det som. Hon kanske bara ljuger. Men hur visste hon att jag hade fest? Och varför skulle hon skriva så? Justin avbröt mina tankar och la sig på min rygg i sängen.

- Haha aj Justin du e tung, gå bort.

- Jag går bort bara om du lovar att tro på mig. sa han och höll sin hand i luften ovanför min midja för att visa att han skulle börja kittla mig om jag sa nej.

- Okej fine, vi glömmer det gå bort nu!

Justin satte sig på sidan bredvid mig och flinade. Jag insåg just att han skulle börja kittla mig igen, och jag hade rätt. Jag kunde inte sluta skratta och jag kunde inte slita mig loss från honom.

- Hahahahaha, JUSTIN NEJ! Lägg av, hahahahahahahaha!

- Okej då, haha sötnos! Haha en sak har jag undrat.. Varför har du en stor tavla där det står "I Love Justin Bieber" på? Haha du behöver inte skylta med det raring! Jag vet det redan!

- Det är för att jag blir påmind varje morgon om hur mycket jag älskar dig.

Vi låg bara där och log mot varandra. Efter en minut utan att le började Justin sjunga med sin underbara röst.

- In your eyes, in your eyes i feel love, in your eyes, in your eyes, i am home. Cause we are one.
- Justin! Du vet väl att han som sjunger är svensk?
- Klart jag vet, Danny heter han väl? och du är halv svensk, därför sjöng jag den!
- Haha gulle! Men vet du va, pappa och noah kommer hem om 2 timmar, så om du inte har något emot att ha lite kul så tyst med dig nu!
- Uuuh, haha det låter väldigt bra snygging! sa han och stoppade fingret i munnen för att leka sexig.

Justin kastade sig över mig och började kyssa mig, jag slet av hans gula hoodie och han tog av min. Vi fortsatte att kyssas som galningar och strax knäppte jag upp hans byxor och drog av dom. Mna byxor åkte också av och nu låg vi i underkläder. Jag kände något hårt mot mitt lår och log för mig själv. Justin kröp lite längre upp på mig och kysste mig medan hans ögon var stängda. Jag tog tag i hans hår och tryckte in tungan i hans mun och vi kysstes väldigt vilt, han slutade och sköt försiktigt ner mitt bh-band till armen och pussade på min axel, han gjorde samma sak med den andra. Jag fick hjälpa honom att ta av mig min bh och snart var alla våra kläder borta. Medan justin kysste min mage sträckte jag mig efter en av typ miljoner kondomer i min låda bredvid sängen. Justin tog den och satte på sig den snabbt, innan jag han tänka var den inne och detta höll på i cirka en kvart.

Justin gav ifrån sig ett starkt stönande och la sig bredvid mig och pussade mig på kinden, vi bara låg där och tittade på varandra i tio minuter och sa bara "jag älskar dig" några gånger. Justin ställde sig upp och vinkade med sin hand som ett tecken på att jag skulle följa efter. Vi gick in i köket, fortfarande helt nakna och plöstligt utan att jag han reagera lyfte han upp mig och la mig på rygg på bordet och lutade sig över mig.

- Haha Justin, igen? sa jag och var faktiskt nöjd med hans tanke.

- Varför inte? sa han och kysste mig. Vi har ju faktiskt en och en halv timme på oss.

- Du har en poäng! sa jag och satte mig upp och kysste honom passionerat medan han stod upp.

1 timme senare

Justin la sin genomsvettiga hand på min kind och vände mitt ansikte mot hans.

- Det där va fantastiskt!

- Vi gjorde det fan fyra gånger, hahaha! Men jag håller med dig! sa jag och kysste honom.

Vi gick in i dushen och bara stod och kramades, båda var helt slut och äckligt svettiga. Justin lättade lite på kramen och ställde sig bakom mig och kramade om mig, han la sitt ansikte på min axel så jag kunde se hans profil i ögonvrån. Han suckade och öppnade munnen för att prata:

- Jag hoppas du vet att du är den enda för mig och jag kommer aldrig, aldrig släppa taget om dig. Du är den finaste som finns. Första gången jag såg dig, även fast du såg lite, hehe rolig ut, tyckte jag att du va vacker. Man ville bara krama om dig. Min önskan slog in, jag fångade dig.

Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag kände hur tårar började rinna. Men eftersom vi redan stod i duschen syntes det inte. Han pussade min hals, jag vände lite på ansiktet och kysste hans perfekta läppar. Han stod fortfarande bakom mig och höll sina händer runt min mage, jag höll mina händer på hans händer och vi bara stod där och kysstes.

Vi kände oss ganska så klara så vi gick ut i handdukar och precis när vi öppnar badrumsdörren hoppar vi båda till lite eftersom Pattie står där med ena armen på midjan och i den andra handen håller hon upp en använd kondom.

- Mamma lägg av va äckligt ta bort den!!

- Jag vill inte ens veta vad ni gjorde där inne, och jag vill inte veta vad ni gjort under den senaste timmen. Men tyvärr vet jag redan. Jag ringde dig Justin. När du svarade hörde man kvinno- och mansstönanden! Sedan när jag ringer igen, hör jag dig, säga "det där va fantastiskt" Sen, hör jag dig Melody (hon tittade på mig med en mördarblick) "Vi gjorde det fan fyra gånger". Jag la på och åkte direkt hit!

Båda vi två kände oss som två stora idioter.

- Förlåt mamma för att du behövde höra det där. Det var inte meningen. Men vi är ungdomar, älskar varandra och har varit tillsammans jätte länge. Förväntade du dig att vi skulle sitta varje kväll och möggla framför tvn?

- Ingen idé att vara lillgammal Justin. Jag är äcklad. Ni är bara 15 år gamla!

- MAMMA!? Du har alltid varit min förebild. Du hade sex första gången när du va mycket yngre än jag. Du ska inte säga någonting.

- Jag ångrar mig jätte mycket, för hur jag blev. Jag vill inte att att ni ska ångra er. Jag vill inte att ni ska föda barn innan ni blivit tillräckligt gamla för att ta hand om dom. Jag vill aldrig mer höra om det här igen.

- Mamma... började justn och la sin arm runt min midja. Melody är mitt allt. Det är henne jag ska gifta mig med. Jag har inte ångrat en minut av hennes sällskap. Och det kommer jag inte heller.

Nu började jag gråta. Pattie fick också tårar i ögonen och vi båda föll för orden Justin sa.

- Använd kondom. sa hon och försökte dölja hennes tårar och gick ut från huset.

- Justin, förl....

- Nej Melody, säg inte förlåt. Jag älskar dig. Du är min andra halva.

Justin kysste mig och hämtade sin telefon för att uppdatera hans twitter. "Förlåt bästa fans för att jag inte uppdaterat. Jag har varit upptagen med min härliga flickvän som jag älskar.. Men vet ni.. Jag älskar er med!"

-----------------------------------------------------------
Det här kapitlet har min vän Tessi skrivit :) WOHOO!
KOMMENTERA NU! Förlåt för dålig uppdatering, men igår var både jag och Alice på maskerad(ja samma maskerad) Så vi kunde inte uppdatera! :( förlåt!

One less lonely girl - chapter 35

-Pappa, vad gör du här! Du sa att du skulle komma imorgon.
-Vi ville överraska dig, men det var vi som fick överraskning istället.. Sa pappa och granskade huset.
- Förlåt..



Jag höll upp ytterdörren åt dem som var kvar i huset och Katlyn tog med sig påsen med flaskorna och burkarna i.

- Var är Justin? Frågade pappa.
- Han är.. jag vet inte! Ska kolla. Sa jag och sprang upp på övervåningen.

Jag sprang in i alla rum och tillslut sprang jag in till toan, vilket inte var en god syn. Han låg i badkaret och jag såg hur det rann något från hans mun. Jag slog till honom på kinden för att se om han vaknade, vilket han inte gjorde. Jag fick den oroliga känslan i magen som steg sig till halsen.

- Justin, Justin? Sa jag och skakade på honom. Hans huvud bara föll lätt mot badkarskanten och jag förstod då att det var allvarligt, fan!
- PAPPA, PAPPA KOM HIT! Skrek jag med gråten i halsen.

När pappa kom upp var det första han gjorde att ta papper för att torka bort all spya. Han slog lite lätt mot Justin's kinder för att kolla om han vaknade, vilket han inte heller gjorde. Pappa bar upp honom i famnen och gick ner sakta för trappan och la honom i soffan.

- Vad har han druckit?
- Vadå druckit vi har int...
- Melody, snälla! Det är viktigt, det är hans liv det handlar om, VAD HAR HAN DRUCKIT? Skrek pappa på mig.
- Okej, okej! Han drack rätt så mycket vodka och en hel del redbull.
- Du vet väl att blandningen är riktigt farlig?
- Jag vet... Sa jag och började nu gråta.

Jag kunde inte stå i rummet när pappa magpumpade honom. När jag hörde hur någon började hosta högt i vardagsrummet sprang jag direkt in. Där satt nu Justin upp i soffan med hinken i famnen.

- Melody! Var är Melody? Sa justin och kollade sig förvirrat omkring.
- Jag är här, förlåt att det blev såhär! Sa jag och sprang fram till honom.
En ny spyomgång kom upp men jag ignorerade det. Jag stod fortfarande och höll om honom bakifrån trots att han spydde.

- Det är bra när du håller om mig som du gör, du lättar på trycket! Förlåt att det blev såhär..
- Det är okej, det är inte ditt fel! Sa jag och pussade honom i nacken.
- Tyvär Justin så måste jag ringa till din mamma!
- NEJ PAPPA! Inte till Pattie, hon kommer helt ärligt döda honom!
- Döda?
- Ja, hon kommer döda mig. Jag får utegångsförbud bara av att vara inne på mobilen för länge på kvällarna, snälla ring inte min mamma? Jag gör vad som helst! Sa Justin och ställde nu ner hinken.
- Jag ringer inte din mamma, men ni får städa upp här fort! Och det här gör du aldrig om igen Melody, hör du det? Sa pappa och kollade strängt på mig.
- Nej, förlåt pappa. Det ska inte hända igen! Sa jag och kollade ner i marken.

Pappa och Noah gick ut på en promenad och medans så städade jag och Justin.

- Jag drack nog lite för mycket igår! Sa Justin och höll i en vodkaflaska.
- Jo, jag märkte det! Gör aldrig om det, inte för mycket men med måtta är okej.
- Jo, jag vet. Förlåt! Ska inte göra om det. Mår så sjukt dåligt, är så jävla bakis just nu.
- Haha ser det, du ser ut som ett jävla drägg! Sa jag och tog hans ansikte mellan mina händer.

Justin släppte nu taget om skräp påsarna och kysste mig. Jag puttade fort bort honom, vilket kändes jätte taskigt.

- Vad är felet? Kollade han och sa ledset till mig.
- Det, det smakar inte gott! Haha förlåt sötnos, men borsta tänderna först sen så..
- Haha, förstår det. Förlåt! Sa Justin och sprang nu upp på övervåningen för att borsta tänderna.

Jag gick ut och slängde påsarna och gick sedan in för att fortsätta dammsuga. Det sög verkligen, men blev tvungen att bli klar tills pappa kom hem. Justin kom snart ner gåendes ifrån trappan med ett jätte stort leénde på läpparna. Han hade duschat och hade handduken runt midjan. Jag märkte hur jag själv bet mig i läppen av att se
hans sexiga överkropp.

- Varför så glad för? Frågade jag.
- Jag, jag känner mig som en helt ny människa! Så FRÄSCH!
- Haha, fy vad gullig du är! Sa jag och kysste honom.

Justin slet av mig tröjan och jag rös av att känna hans kalla överkropp mot min. Vi gick in till badrummet medans jag jag kysste honom på nacken och när jag nafsade till lite hörde jag hur hans stönanden blev högre och högre. Innan vi klev in i duschen klädde vi av oss alla kläder. Medans vi kysstes sattes helt plötsligt duschkranen på och det var Justin som nu höll i duschslangen.

- SLUTA!! Det är as kallt vatten. Sa jag och försökte stänga av vattnet.

Han höll emot och jag kunde inte sluta skratta, jag fick någon sorts panik men endå så var det kul. Jag la armarna om hans nacke och tryckte min bara kropp mot hans. Innan jag skulle kyssa honom hörde jag att det knackade på ytterdörren och jag hoppade ur badkaret fort. Jag satte fort på mig min tröja och mina trosor. Jag torkade sen håret jätte fort med en handduk. Jag kollade på Justin som fortfarande stod där i bara handduk.

- Jag har inget ombyte här inne? Vad gör jag nu?
- Äh, det löser sig! Kom vi går ut nu! Sa jag och öppnade dörren.

Utanför stod pappa med armarna i kors.

- Vad har ni gjort? Säg att ni inte duschat tillsammans för då får Justin inte komma hit mer.
- Pappa, nu är du pinsam! Nej vi har inte duschat tillsammans.
- Varför har du då satt på din tröja bak och fram plus att du är alldeles blöt i håret? Och du har inte heller några byxor på dig? Justins .. outfit vill jag inte ens kommentera. Sa pappa och kollade ner på Justin's handduk.
- Nej vi har inte duschat tillsammans Mr.Knight! Sa Justin och kollade ner i marken.

Pappa kollade bara på Justin, Mr.Knight? Hahahaha!

- Du behöver inte kalla mig för Mr.Knight, kalla mig för Lucas! Sa pappa och log.

Jag visste det, det är något med Justin! Han kan verkligen få alla att bli på bra humör. Pappa gick ut i köket och gjorde mat och Justin och jag gick upp till mitt rum.

När vi kom in i rummet stängde jag dörren efter mig och satte mig på golvet och lutade mig mot min dörr.

- PJUH! Haha, du vet verkligen hur man hanterar sådana situationer!
- Nja, du vet, är man proffs så är man! Haha!

Han kom fram till mig och satte sig brevid mig. Jag la min hand i hans och kollade sedan in i hans vackra gyllenbruna ögon.

- Du vet att jag älskar dig va? Sa Justin och pussade på min hand.
- Ja det vet jag, och du vet att jag älskar dig va?

Han kollade djupt in i mina ögon och jag såg hur hans huvud närmade sig mitt. Innan han kysste mig bet han sig sådär i läppen som gör att man bara vill kyssa hela honom.

- Ja, det vet jag! Sa han och log.
--------------------------------------------------------
Förlåt för dålig uppdatering! Men vi har våra anledningar :) PUSS PÅ ER! Tack för att ni stannar trots den kassa uppdateringen.

KOMMENTERAA!!

NEJ DET ÄR INTE NUTID ÄN! vi skriver när det är nutid klart och tydligt! Ni kommer fatta när det är nutid för nu är dem fortfarande bara 15 år.. hahaha!

One less lonely girl - chapter 34

Han tog av mig mina trosor och förde in den sakta. Det var våran andra gång och det gjorde inte alls ont den här gången. Det var mycket bättre och den här gången vart det dubbelt så hett än första.

- WOW, den här sidan vill jag se av dig oftare! Sa Justin och la sig på rygg brevid mig alldeles utmattad.



Vi vaknade vid elva tiden dagen efter av att telefonen ringde.

-Ligg kvar du. Sa jag till Justin och gick till telefonen.
-Hej det är Melody. Sa jag med trött röst.
-Hej gumman, det är pappa. Hur är det?
-Jo det är bra, trött bara. Hur är det själv? och hur är det med Noah?
-Vi mår bra. Du vet att vi kommer om två dagar va? På måndag alltså.
-Ja jag vet, snälla får jag gå och sova nu. Sa jag.
-Gör det, ha det bra så länge.
-Detsamma, hälsa Noah. Puss
-Det ska jag. Puss.

När vi lagt på kastade jag mig i sängen där Justin låg.

-Kom hit. Sa Justin och sträckte ut armarna.

Jag kröp fram till honom och la mig hans famn. Jag la mitt huvud på hans bröst korg och hörde hur hans hjärta slog i jämna slag. Hans kropp värmde mig och jag ville bara ligga kvar där i evigheter. Men när jag hörde hur Justins mage kurrade förstod jag att det var dags att äta.

Jag tog på mig mjukis byxor och ett linne medans Justin tog på sig mjukis byxor och en svart hoodie. Vi gick ner till köket och lagade en stor frukost. När vi satt och åt frågade Justin:

-Vad ska vi göra idag?
-Vet inte, alltså det skulle typ jätte kul att ha fest här eller något, med alla kompisar och så. Sa jag.
-Ja! bra idé. Jag kan fixa dj, dricka och sånt. Men vilka ska komma då? Frågade Justin.
-Jag kan smsa runt lite, vill du bjuda någon?
-Det skulle vara jätte kul om Ryan och Chaz skulle komma. Jag kan höra med dom och flyga hit dem, men jag kan inte lova något.
-Okej, men då sätter vi igång!

Vi åt upp frukosten och medans Justin ringde runt efter dj plockade jag undan frukosten. När jag bäddade sängen kom Justin in i rummet. Jag har fixat dj nu. han kommer runt fem tiden för att installera allt.

-Det blir jätte bra. Sa jag och la mina armar över hans axlar.

Han la sina armar runt min midja och tryckte mig närmare honom. Kan kysste mig mjukt och naffsade sedan mig på halsen. Det kittlades med var samtidigt skönt.

-Jag ska dra till gymmet och träna. Gör det någonting att jag åker i väg i kanske två timmar?
-Tack för att du fråga om jag ville följa med! Men gör du det. Sa jag och log.
-Haha förlåt älskling! Vill du följa med?
-Nej tack, jag stannar nog hemma och fixar inför ikväll. Jag har smsat alla mina vänner om ikväll. Har fått svar av sju personer än så länge. Och alla tackade ja.
-Super! Men jag drar iväg en sväng med Kenny då, men jag ringer dig sen när jah är påväg hem. Åker nog hem innan jag kommer till dig. Måste duscha och fixa mig du vet. Sa han och blinkade.
-Haha, du kan ha på dig vad som helt, du är ändå ur snygg! Sa jag.
-Detsamma! Sa han. - Hejdå älskar dig.
-Älskar dig med. Sa jag.

Vi kysstes och sen gick han. Jag tog en lång dusch och passade på att göra nödvändiga saker, raka benen, hår impakning och så. När jag kom ut ur duschen kollade jag min mobil, jag hade fått svar från elva personer och bara en tackade nej pågrund av att den skulle ha gäster ikväll. Jag valde ut en outfit jag skulle ha under kvällen och det blev en vit klänning tillsammans med ett par klackskor.

Jag fixade i hela huset och efter några timmar var det dags att fixa sig.
Jag fixade håret, sminkade mig och efter en timme ringde mig mobil.

-Hej det är Melody.Sa jag.
-Älskling, det är Justin. Jag glömde ringa, men jag är klar nu. Ska jag komma? Dj:n kommer snart.
-Det är bara att komma över.
- Bra bra, ses snart. Puss
-Puss.

Efter bara några minuter ringde det på dörren, jag sprang ner och öppnade och där stod Justin i jeans, svart kofta och en t-shirt. Jag höll på att dö.

-Sluta vara så snygg! Sa jag och kysste honom.
-Haha! Ska du säga, läckerbit.
- Juste, Ryan och Chaz kunde inte komma! Men nästa helg flyger dem förmodligen ner hit!
- Okej, ska bli kul att träffa dem.


Vi fixade det sista i huset, dj:n kom och snart var festen igång. Det var runt 40 människor i mitt hus och fler skulle tydligen komma. Men vi tog hand om det bra, förutom att alla tjejer var som galna att Justin var där. Men han stod alltid vid min sida med handen runt min midja. Det kändes tryggt och även kul att se alla avundsjuka blickar så fort någon passerade oss.

Plötsligt hörde jag en bekant röst.

-Hej Melody.

När jag vände mig om stod John där. Fan! Justin hade gått iväg och pratat med lite tjejer så jag var helt ensam.

-Hej.. Sa jag drygt.
-Alltså förlåt! Det var verkligen inte meningen att det skulle spåra ur sådär. Man ska verkligen inte skylla på alkoholen utan på sig själv. Så jag gör det, allt var mitt fel och jag ber så hemskt mycket om ursäkt.
-Det är mest Justin du ska säga förlåt till.
-Ja jag vet.. men åh, kan inte du och jag snacka? I ditt rum eller så?

Jag kollade efter Justin och såg hur han stod och dansade framför några tjejer.

*Han bryr sig nog inte om jag försvinner ett tag*. Tänkte jag och visade vägen till mitt rum.

När vi kom in och John stängde dörren så satte vi oss i min säng mitt emot varandra.

-Så, vad vill du prata om? Sa jag.
-Alltså, jag saknar dig.. Jätte mycket. Det vi hade var så bra innan 'han' kom in i bilden.
-Okej Ett: 'han' heter JUSTIN, Två: Det har alltid varit Justin och det kommer alltid vara Justin. Han är one and only.
-Ja.. jag har förstått det, men jag vill att vi ska kunna vara vänner utan att det påverkar erat förhållande.

Jag log mot honom.

-Det värmer att du är så snäll och omtänksam, jag är gärna vän med dig. På ett villkor, säg aldrig bög till Justin igen, för då får du en hårdare smäll än förra gången!. Okej?
-Absolut, förlåt för det med!

Jag böjde mig fram till honom och kramade honom.

-Vänner? Frågade han.
-Haha vänner. Sa jag och log.
-Kom nu så går vi ut och festar! Sa han och hjälpte mig upp från sängen.

Precis när vi kom ut från mitt rum kom Justin. Han kollade misstänktsamt på mig. Jag knuffade John i sidan.

-Åh! Jo, du Justin. Jag vill be om ursäkt för hur jag va mot dig och att jag knuffade dig. Sa han och kollade ner i marken.
-Dude, det är lungt. Förlåt själv för smällen! Sa Justin och skratta.

John började också skratta och dom skakade en sån där så kallad ''broder handskakning''

-Nu festar vi! Sa Justin och vi gick ner till undervåningen där festen var igång.

Dagen efter vaknade jag av att jag låg på något hårt. Jag satte mig upp och märkte att jag hade somnat på golvet brevid min säng. Jag hade bara på mig trosor och Justin's hoodie. Jag ställde mig upp och vinglade till.

-Aj fan! Sa jag högt. Det kändes som om att hela mitt huvud skulle sprängas.

Jag kollade runt på hela övervåningen men hittade bara lite ölburkar. Men när jag kom ner på undervåningen fick jag en stor chock! Allt var kaos, några låg på golvet och sov, det låg ölburkar överallt och massa sånt.

-Fan.. Sa jag för mig själv.

Jag gick runt till alla och väkte dom och sa att dom skulle gå hem, jag började samla ihop ölburkarna som låg på golvet då plötsligt ytterdörren öppnades och in kom pappa och Noah!

-Pappa, vad gör du här! Du sa att du skulle komma imorgon.

Han kollade på mig och sedan runt i huset.

-Vi ville överraska dig, men det var vi som fick överraskning istället.. Sa pappa och granskade huset.
- Förlåt..

-----------------------------------------------------------------------
BAD!
KOMMENTERA!


One less lonely girl - chapter 33

-Säg att du ger dig! Sa han och skratta.
-Aldrig!
-Synd för dig. Sa han och kittlade mig mer.
-Okejokej! Jag ger mig, sluta, jag ger mig.

Han slutade och böjde sig ner för att kyssa mig. Jag besvarade kyssen och kröp ihop i hans famn.




God damn you're beautiful - Chester See
(lyssna samtidigt, det blir fint!)


Jag märkte hur Justin kollade ner på mig så jag kunde inte låta bli att kolla upp.

- Vad är det? Frågade jag och bet mig i läppen.
- Jag vet inte, fick bara en underbar känsla i magen nyss som jag tror jag aldrig haft. En bra känsla såklart.
- Justin, det kallas att vara kär sötnos! Hahaha.
- Jag vet, men jag trodde det aldrig skulle kännas såhär bra som det gör just nu, är så lycklig och överdrivet glad! Gud vad tjejig jag låter nu men jag menar det.

Jag la händerna om hans nacke och sträckte på mig för att våra läppar skulle nuddas vid. Det kändes som om att all kärlek han hade bara flög över till mig och jag fick nu också känslan i magen, känslan som pirrade och man blev alldeles sprallig och glad. Jag har känt den här känslan förut, en gång men det är inget jag pratar om med någon. Efter kyssen log vi mot varandra och fortsatte kolla på varandra, jag kunde verkligen inte sluta le, han får mig så himla glad. Jag avbröt våran fina stämning med att nämna John.

- Du, jag vill nog prata lite om det här med John..
- Det finns egentligen ingenting att prata om, hatar honom. Men prata på du, vad är det? Frågade Justin.
- Jo, grejen är den att trots att det bara var igår som vi bråkade saknar.. jag honom på något vis. Det är jätte dåligt, jag vet! Men jag är fortfarande hur sur och arg som helst på honom, men han kanske inte ville något illa? Han var trots allt ganska så full, jag tror vi alla tre överreagerade lite. 
- Så vad är det du menar med det du vill säga nu?
- Att jag förmodligen tänker förlåta honom, för att han är fortfarande en väldigt bra vän till mig som jag behöver, du vet hur jag är när det gäller bra vänner o så. Väldigt viktigt för mig, vilket John är.
-  Jo, jag vet hur mycket han betyder men jag vill bara inte att du umgås med fel människor som du sen ångrar att du gjorde, vilket gör att jag inte litar på John men om du gör det så får du umgås med honom och förlåta honom, men det är inget jag skulle gjort.
- Varför då då? Frågade jag drygt.

- Jag vet inte, han känns bara så.. skum. Han är ganska så annorlunda om man säger så. Kanske inte när han är med dig, men vad jag har märkt när jag sett honom.
- Och hur många gånger har du sett honom?
- Ser honom utanför mitt hus ganska så ofta, han bara står där och det blir en väldigt konstig stämning när våra blickar möts, som om att han står där och väntar på mig, eller förstår du vad jag menar?
- Jaha, vad konstigt.. jag visste inte ens att han visste var du bodde. Sa jag med öppen mun.
- Oj, ja, där har vi ett exempel till på att han är lite annorlunda, han som hatar mig så himla mycket står utanför mitt hus i princip varje dag, vilket jag antar att han nu kommer sluta med.
- Ja, du kanske har rätt. Men det är värt att ge honom en ny chans, han ville säkert inte mig något dåligt igår heller. Det blev bara för mycket.. dricka helt enkelt!
- Ja det är sant, man blir ganska så förändrad när man dricker!

Vi slutade prata om John för ett tag och beslutade oss för att göra något riktigt kul innan natten var över, klockan var trots allt halv tolv.
- Hmm, jag vet vad vi gör! Kan vi inte göra som en livechat? Du vet, på Ustream? Frågade Justin mig.
- Vad är livechat, Ustream? Va?
- Ja, det är när man typ webbar, så att alla kan se en och ställa frågor! Brukar inte ha det så ofta, men haft det några gånger med mina fans, det är jätte kul!
- Jo, okej, du får visa mig! 
- Haha det är jätte enkelt, kom! Sa Justin och tog min hand och vi gick tillsammans upp till mitt datarum.

Han drog som vanligt ut min stol och sen satte han sig brevid mig och började justera på webben så att den satt perfekt riktade mot oss.

- Så, nu ska jag bara in på min användare och skicka ut länken på facebook, twitter och myspace, om det är okej? Eller vill du verkligen göra det här?
- Ja, ja, ja! Det verkar jätte roligt! Men känner mig jätte risig, måste göra mig i ordning lite. Sa jag och reste mig upp.

Innan jag knappt hann resa mig upp tog Justin tag i min arm.

- Sätt dig, du behöver verkligen inte göra dig i ordning! Du är jätte vacker som du är nu. Ditt hår ligger perfekt, inte för mycket smink, jätte söt outfit och nu när du ler när jag säger det här så blir du ännu vackrare! Så sluta säg att du är risig, för det är du verkligen inte! Sa han och kysste mig.

Han vet verkligen hur han ska få mitt självförtroende på topp.

- Sätt på nu! Är jätte nyfiken.

Justin tryckte på någon knapp som gjorde att vi syntes LIVE i en liten ruta på en hemsida och brevid våran ruta var det en chattruta där det bara kom fler och fler frågor. Det gick så fort så att jag knappt hann läsa en fråga. Visningarna steg från hundra till tusen, sen från tusen till tio tusen sen mer och mer och mer! På bara en timma hade vi över tjugo fem tusen som tittade på oss. Vi hann svara på jätte många frågor och såg väldigt många söta kommentarer om att vi var jätte söta tillsammans. Sen när jag fick frågan som både jag och Justin såg ignorerade jag att jag såg frågan.

- Melody.. jag såg att du såg frågan! Jag ser det på din min, snälla? Gör det nu!
- Va, vilken fråga? Frågade jag fast jag visste att jag hade sett den.
- Den frågan om du kunde sjunga något, jag är inte dum. haha! 
- Jo, okej jag såg den, men och? Jag vill inte sjunga..
- Never say never? Kommer du ihåg?

Jag kollade på chatt rutan och såg nu att det bara vällde fram kommentarer där det stod Never Say Never! Jag lutade mig över Justin och viskade till honom:

- Justin, jag vet inte ens vad jag ska sjunga, hjälp mig!
- Sjung bara något, vi alla älskar allt du sjunger!

Jag satt och tänkte ett tag och sen så började jag sjunga på 'The Scientist' med Coldplay.

Efter att ha sjung en vers och refrängen slutade jag att sjunga och satte händerna i ansiktet. Så snart så tog Justin bort mina händer och kollade in djupt i mina ögon.

- Inget att skämmas för älskling, du är jätte duktig, var glad över din talang istället för att skämmas. Sa han och pussade mig på näsan.

Jag log mot honom och svarade: - Tack, du vet verkligen hur du ska hantera sånna här situationer! Trots att du är min pojkvän är du helt ärligt min förebild, jag älskar dig! 

Jag lade händerna på hans huvud och tog ett löst grepp om hans hår och kysste honom. Jag kände hur hans händer la sig på min midja och drog mig tätt intill hans kropp. Det var som om att vi glömde att kameran var på och så snart så ringde min mobil. Jag reste mig snabbt upp och sprang till min munkjacka vid dörren där mobilen låg.

- Hej, det är Melody!
- Hej Melody, tro inte att jag inte hänger med i nutiden men jag vet vad internet är och är inne på chatten. Kanske dags att stänga av kameran snart, det är rätt så sent!
Sa pappa argt i andra luren.
- Oj, pappa! trodde du redan somnat, jo men vi ska stänga av nu, hehe! Vi hörs imorgon, godnatt! Sa jag och la på.
Gud så pinsamt, hade pappa sett allt? Aja, han får väl vänja sig. När jag kom tillbaka in i data rummet satt Justin och sjöng för kameran och jag blev bara knäsvag av att höra hans underbara halvhesa röst när han är trött på kvällen, det är då den låter som sexigast.

- Älskling, vi stänger av nu! Vi har suttit här i typ en och en halv timma, det räcker. Kom in och lägg dig inne i pappas rum sen när du stängt av.

Jag gav honom en puss på kinden och sen en slängkyss till webben ut till alla fans på chatten. Jag gick in i mitt rum och öppnade första lådan. Där låg min rosa BH och mina spetsiga rosa trosor. Jag gick in på toan och bytte om fort och sprang sen ut och la mig i pappas säng.

När Justin kom in i rummet släckte han taklampan och tände den lilla lampan på skrivbordet för att få en liten mysig stämning. Innan han satte sig i sängen drog jag sakta av mig täcket. Jag såg hur han stannade till och hans blick följde hur täcket sakta föll ner på golvet. Snart så såg jag hur hans blick fixerade sig över hur jag smått rörde på min kropp.

Jag viftade med mitt finger till honom som ett tecken att han skulle komma och när han väl låg över mig sa jag:

- Tänk vad jag kunde få dig att göra med ett enda finger, undra vad jag kan få dig att göra med hela min kropp.

Han vart alldeles vild och kysste mig mer och mer passionerat. Hans händer lekte sig över min kropp och jag fick inte nog av hans erfarenhet. Jag ville bara ha mer och mer! Jag kände hur han sträckte sig över något på nattduksbordet och förstod att det var en kondom för jag kände hur han sakta satte på sig den.

- Har du något kanadensiskt i dig möjligtvis?
- Haha, va vadå kanadensiskt?
- Ja, du vet.. från Kanada?
- I mig? Nja, det tror jag inte, hurså? Sa jag och kysste honom på halsen.
- Nå, vill du ha det? Något kanadensiskt i dig?

Jag förstod vad han menade och började skratta högt, vilket Justin snart också gjorde.

- Det vet du att jag vill! 

Han tog av mig mina trosor och förde in den sakta. Det var våran andra gång och det gjorde inte alls ont den här gången. Det var mycket bättre och den här gången vart det dubbelt så hett än första.

- WOW, den här sidan vill jag se av dig oftare! Sa Justin och la sig på rygg brevid mig alldeles utmattad.

---------------------------------------------------------------
Ganska så medel långt kapitel :) Vad tycker ni ? BIEBERGASM i slutet .. hahaha :D
KOMMENTERAAAAAAA OM NI VILL HA MER!!

One less lonely girl - chapter 32

-Vad är det här Justin?
-Du får se, kom!

Justin tog min hand och vi gick tillsammans in i den stora byggnaden.
När vi kom in tappade jag hakan.

-Justin!

Det jag såg när vi kom in i rummet var det lite smått ner släckt, ett bord stod i mitten med två stolar. Levade ljus med svag musik.

-Kom älskling. Sa Justin och tog min hand. Vi fick fram till bordet, han drog ut stolen så att jag kunde sätta mig.
Sen gick han och satte sig mitt emot mig.
-Jag ville göra något större, men det får bli någon annan gång.
-Justin, det här är underbart!

Han log mot mig, det kom in en servetris, vi beställde och fick snart in maten.

-Var det gott? Sa Justin.
-Ja, det var jätte gott, smaka. Jag tog en kött bit med sås på min gaffel och stoppade in den i Justin mun.
-Herregud va gott, här smaka mitt. Jag gapade och tuggade.
-Det var också jätte gott. Sa jag och kysste honom.

När vi ätit klart ställde sig Justin upp och gick fram till mig.

-Får jag lov? Sa han och log. Han sträckte fram hans hand och jag tog den.
-Absolut.

Musiken höjdes och vi började dansa, snart så sattes 'First dance' på. Både jag och Justin sjöng med medans vi dansade i takt med musiken.

-Everybody says that we look cute together. Let's make this a night the two of us remember. Sjöng jag.
-If you just give give the first dance to me. Girl I promise I'll be gentle. Sjöng Justin och log mot mig.

Jag la mitt huvud på hans axel och andades in hans lukt. Det är hos han jag hör hemma, tänkte jag för mig själv.
Vid tio tiden åkte vi hem till mig.

Vi bytte om till mjukis kläder och satte på en film i vardagsrummet. Under filmen fick Justin ett sms, han kollade det och la snabbt undan sin mobil.

-Vem var det? Frågade jag.
-Nä det var ingen.
-Nehe okej. Sa jag och kollade konstigt på honom.

Efter ett tag sa Justin.

-Ska bara gå på toa, kommer snart! Han ställde sig upp och kysste mig.

Han gick iväg och jag såg hur hans mobil låg i soffan. Sanbbt tog jag upp den och kollade senaste meddelandet.
Det var ett bildmeddelande från SABINA! Skojar han med mig?

Jag tryckte upp det och såg en bild på henne när hon lekte sexig i vattnet. Fyfan! Under bilden stod det:

*Nu förstår du kanske vad du missar, men du kan alltid ringa.*

Jag blev så jävla arg! Jag tryckte på ring.

-*Justin, heeeeej, jag visste väl att du skulle ringa så småningom* Sa en ful röst.
-*Nu lyssnar du jävligt noga på mig, du ska inte prata, titta eller ens tänka på honoom. Han är min så hejdå BITCH!*

När jag vände mig om stod Justin där.

-Ja det där var ju noramlt. Sa Justin.
-Smsar du med henne? Frågade jag argt.
-Men snälla Melody..
-Svara, smsar du med henne?
-Nej det gör jag inte! Jag fick det här smset helt plötsligt. Ville inte säga till dig för visste att du skulle bli sur.
-Ja, vad tycker du att jag ska bli? Glad, göra glädjetjut? JIHU min pojkvän pratar med en annan tjej som gillar honom.
-Sluta tramsa nu Melody, jag sa ju att jag inte pratade eller messade med henne! Lita på mig, snälla.

Jag kollade på honom och såg hur han fick fram sina hund ögon. Jag kunde inte hålla mig för skratt så jag sprang bakom soffan och gömde mig. Jag hörde Justins snabba steg komma efter, han slängde sig över mig och började kittla mig. Jag skrek och sprang upp på övervåningen och svängde in i pappas rum och hoppade ner i hans säng. När Justin kom in gömde jag mig under täcket.

-Nu kommer stora stygga Justin, sa han och hoppade på mig igen.
-NEEEJ! Skrek jag full med skratt.

Han satte sig över mig och kittlade mig.

-Säg att du ger dig! Sa han och skratta.
-Aldrig!
-Synd för dig. Sa han och kittlade mig mer.
-Okejokej! Jag ger mig, sluta, jag ger mig.

Han slutade och böjde sig ner för att kyssa mig. Jag besvarade kyssen och kröp ihop i hans famn.

--------------------------------------------------------------------------
Kort kapitel men ni fick tre långa igår! pusss
KOMMETERA!

One less lonely girl - chapter 31

Innan jag ens hann reagera gav Justin honom en rak höger och han föll hårt mot golvet.

- Hur gick det? Här, kom så drar vi! Sa Justin och sträckte ut sin hand.

Jag tog tag i den och förns då kände jag smärtan i min rygg, det gjorde riktigt ont.

- Dra åt helvete John! Sa jag och smällde sedan igen ytterdörren.





Påvägen hem till mig sa vi inte så värst mycket och helt plötsligt började jag skratta högt.

- Haha, vad skrattar du åt? Sa Justin och log mot mig.
- Smällen du gav honom, så ägd han blev!
- Hahaha, har as ont i handen! Men kul var det, och han förtjänade det. Gick det bra förresten?
- Nja, har ganska så ont i ryggen. Men kom hit, vi tar lite is på. Sa jag och öppnade ytterdörren och sedan gick vi in i köket. Jag gav Justin lite is och sen lite till mig.

-Kan du hjälpa mig? sa jag och vände ryggen emot honom. Han drog sakta ner dragkedjan på min klänning.
-Herregud! Älskling, du är helt röd! Nä nu jävlar han sprang ut genom ytterdörren tillbaka till festen.
-NEJ! JUSTIN!

Han sprang in i villan som hade hade haft fest och letade upp John. Jag var precis bakom honom. Justin sprang fram till honom och knuffade in honom i vägen.

-Din jävel! Du rör inte henne fattar du! John blev jätte rädd och fick tårar i ögonen.
-Justin! Det räcker okej? Du har redan slagit honom en gång. Jag gjorde så att Justin släppte taget om John.
-Kom vi går. Sa jag och tog Justin i handen.
-Ah ta din bög och dra! Skrek John, jag vände mig om och gav honom en örfil.
-AJJJ! Vad gör du!? Är du helt dum i huvudet!

Nu var det Justin som fick slita loss mig från John. Han tog min hand och vi gick tillsammans hem till mig.
Jag märkte hur Justin små fnissa.

-Haha vad skrattar du åt nu då?
-Smällen DU gav honom. Klockrent älskling! Sa han och kramade mig.
-Nä nu börjar jag bli skit trött. Ska du sova här? eller vänta, det var ingen fråga. Du ska sova här. Sa jag och log.
-Haha! Då har jag inget val men det gör jag gärna! Sa han.

Istället för att gå till min säng gick vi till pappas rum. Han har dubbelrum, mycket mysigare med stor säng, även om vi kommer ligga nära varandra.
Vi borstade tänderna och jag tog bort mitt smink.
När jag borstade mitt hår märkte jag hur Justin kollade på mig.

-Haha vad? Sa jag.
-Du är så grymt vacker utan smink. Visst du är alltid vacker men speciellt utan smink.
-Tack älskling! Sa jag och kramade honom.

Vi gick in till pappas rum och la oss tätt intill varandra.

-Anledningen till att jag slog John idag var för att när du skrek blev jag så jävla rädd att han gjorde illa dig. Och det är det västa som skulle kunna hända, att någon gjorde dig illa eller sårade dig. Och när han sen knuffade dig, där gick droppen, jag stod inte ut. Jag var tvungen att göra någonting. Hppas du inte är sur över det..Sa han och kollade på mig.
-Jag blev först rädd, men sen glad. Utan dig kunde vad som helst hända. Jag är tacksam för det Justin och för allt du gör för mig.
-Du ska inte tacka, du är värd det.

Jag kysste honom mjukt, han snurrade runt så att jag låg under honom och så började han kyssa min hals, ner på brösten och sen vidare till min mage.
Han drog av mig Justin tröjan jag hade på mig och jag gjorde det samma på honom. Jag kysste hans mage och jag hörde hur hans andetag blev snabbare.

-Vill du? Sa han och kollade på mig.
-Ja, jag vill ha dig på alla sätt jag kan få dig.
-Det är första gången för mig..Är det de för dig?
-Ja, har sparat mig till den perfekta. Sa jag och kysste honom.

Vi hjälptes åt att ta av varandra kläderna och Justin tog fram en kondom han hade i fickan.

-Haha! Går du alltid runt med en kondom eller?
-Nej..eller..i fall att.. Sa han och kollade blygt på mig.
-Gullunge! Sa jag och pussade honom.

Han satte på sig kondomen. Nu var det dags, min oskuld skulle vara tagen om några sekunder. Men det var med någon jag älskade och någon jag ville göra det med.

-Är du säker? Sa han och kollade på mig.
-Ja, jag är säker. Sa jag.

Sen var den inne. Först gjorde det ont, men det försvann. Sen blev det bara skönt. jag vet inte hur länge vi höll på men minst en timme. Sen var vi båda så utmattade så vi somnade tätt intill varandra.

Dagen efter vaknade vi båda vid elva tiden av att solen lysste in genom fönstret.

-Godmorgon sunshine! Sa Justin.
-Hej babe. Sa jag och sträckte på mig.

Vi satte på oss varsin morgonrock och gick sedan ner och åt frukost.

-Vad ska vi göra idag? Frågade jag Justin.
-Bara ta det lugnt, kanske gå ner på stranden och chilla, sen ikväll tänkte jag att vi skulle göra något lite speciellt.
-Aha, vadå för något?
-Nä, det är en överrasking. Sa Justin och log.

Vi åt lugnt upp våran frukost och gick sedan till stranden, det var mycket folk men vi fick en liten plats mitt bland alla. Det kom fram människor hela tiden som ville ha Justins autograf och han ställde självklart upp.
När klockan närmade sig tre packade vi ihop allting och åkte hem. Justin skulle hem och spendera lite tid med familjen med skulle komma och hämta upp mig vid halv sju. Så jag passade på att plugga.
Det gick fort och bra så när klockan bara var halv fem började jag fixa mig. Jag hoppade in i duschen, tvättade håret, rakade benen och valde sedan kvällen outfit. Det blev en ägg vit klänning med klackskor till.
Justin hämtade mig vid halv sju som vi sa och vi åkte till en byggnad.

-Vad är det här Justin?
-Du får se, kom!

Justin tog min hand och vi gick tillsammans in i den stora byggnaden.
När vi kom in tappade jag hakan.

-Justin!

----------------------------------------------------------------------------------------
Vad är det för något???
KOMMENTERA!

One less lonely girl - chapter 30

Vi kramades och sen la vi oss ner i sängen. Han la armen om mig och innan jag somnade viskade han.

- Jag är glad att det är vi igen, godnatt! Sa han och pussade mig på pannan.

Jag svarade inte men han visste att jag menade desamma. Sömnen tog över och jag somnade med huvudet mot hans bröst.



Nästa morgon när jag skulle lägga armen om Justin var han inte i sängen. När jag går ner på undervåningen står han där vid spisen och det luktar så sjukt gott.

- Hej finaste! Sa jag och omfamnade honom bakifrån och pussade honom i nacken.
- Hej sötnos, ville inte väcka dig, du sov så sött så jag bestämde mig för att göra i ordning lite frukost.
- Det luktar jätte gott, tack så mycket! Sa jag och satte mig vid bordet.

Jag hällde upp två glas juice och ställde sedan fram brödrosten och brödet på bordet. Han kom sen och serverade äggena och bacona i en varsin tallrik, en till mig och en till honom.

När jag började lägga på aggena och bacona på min macka kollade Justin med en förvånande min på mig.

- På macka? Skojar du? Frågade Justin och pekade på min macka.
- Det är jätte gott! Du måste smaka, sen lägger man även på lite ketchup, det blir as gott.
- Ketchup? Haha va? Gud så äckligt, nemen kan prova för din skull.

Justin gjorde desamma som mig och när han sen tog en tugga blev det bara fler och fler tuggor.

- Det var inte så dumt, det var as gott! 
- Told you! Sa jag och gav honom en blink.
- Vad ska vi hitta på idag då? Det är lördag.. Frågade Justin.
- Jag vet inte, kanske någon fest eller så? 
- Hörde att det var någon fest bara några kvarter här ifrån.
- Jaha den, det är Amanda i min klass som fyller år och jag kan fixa in oss, om du vill? Frågade jag.
- Ja okej, visst. Men jag menar, kommer det inte bli lite konstigt ifall.. jag kommer?
- Haha, se det som om att du är överraskningen, hon blir nog superglad! 
- Okej bra! Sa han och log.
Vi dukade undan och sen ringde jag direkt till Amanda.

- Hej, är det okej om jag och en kompis kommer idag till din fest? 
- Hej, vem är det? Frågade amanda.
- Det är Melody!
- Jaha, jo okej visst! Vem är din kompis?
- Det är en överraskning!
- Okej, är han snygg?
- Du, han är sjukt snygg, men han är min! haha!
- Haha okej, men den börjar redan vid halv åtta, det finns dricka och sånt här så ni behöver inte ta med!
- Okej, bra! Vi kommer runt halv åtta då. Puss!
- Puss!

Jag sprang ut i köket där Justin stod och diskade.

- Justin! Vi får komma!
- Okej, brabra! Men jag känner inte för att dricka ikväll, eller jag dricker inte rättare sagt. Men du får om du vill.
- Nja, ett glas räcker nog bara för mig! Sa jag och log.
- Okej, men vad ska vi göra under tiden? Film?
- Jo, det låter bra! Haha, saknar våra filmdagar.
- Jag också, kom! Sa han och tog min hand och gick ut till vardagsrummet.

Vi satte först på MTV för att kolla om det var något kul, vilket det inte var. Så vi satte på filmen 'Never back down' , egentligen gillar jag inte filmer där folk slåss men den här filmen var riktigt riktigt bra!

När klockan närmade sig sex gick jag och Justin upp ur soffan för att göra oss i ordning.

- Jag går hem nu, möter dig utanför vid tjugo över sju. Love you! Sa han och gav mig en kyss innan han gick.

Jag vart alldeles varm och jag hade fortfarande känslan av hans läppar kvar mot mina. Jag sprang upp till mitt rum och ringde pappa fort innan jag sprang in i duschen. Känns så konstigt utan Noah och Pappa hemma men endå lite skönt med ff.

Efter att jag duschat och sminkat mig var det dags för klädval. Jag smsade Amanda och frågade om man skulle vara uppklädd och fick ett snabbt svar att det skulle man vara. Jag kollade runt lite i min ''fest'' garderob och provade lite allt möjligt, ville inte vara alldeles för uppklädd.
Jag valde en ljus rosa klänning som var lite randig. Till det valde jag två fina rosa armband. Det plingade på dörren och innan jag sprang ner sprayade jag lite Britney Spears parfym för jag vet att Justin älskar den doften.

- Hej älskling! vi måste skynda oss, och du ser helt otrolig ut! Sa han och kramade mig.
- Hej, du ser inte så dum ut du heller! Sa jag och log och låste sen ytterdörren.

Vi gick hand i hand till festen och när Amanda öppnade dörren började hon skrika.

- JUSTIN BIEBER!? SKOJAR DU?
- Hej! Sa Justin och gav henne en kram. - Grattis!
- Ehm, TACK! Tack så jätte mycket. Kom in!

Medans Justin gick upp på toa stod jag och pratade med Amanda.

- Är du tillsammans med Justin Bieber? Varför har du inte sagt något?
- Nja, asså jag ser inte det som en cool grej, han är lika normal som oss andra. Inget mer med det liksom! haha.
- Sant ju, och du har rätt, han är riktigt snygg! Men han är din, och nej, jag rör honom inte. Här, ta ett glas. Sa amanda och räckte mig ett glas.

Det smakade skit men jag drack endå. Medans Amanda minglade vidare såg jag John och precis när jag skulle vända blicken bort möttes våra blickar. Han kom emot mig, och ja, han var riktigt full. 

- Hej, gud vad fin du är snygging! Sa han och klängde på mig.
- Hej, hehe tack! Sa jag och försökte få bort honom vilket var omöjligt.
- Vart har du den där jävla Justin då? Sa han och jag kände hur hans saliv bara flög i småstänk mot mitt ansikte.
- Han är på övervåningen, på toa. Sa jag och kollade bort.
- Aha, där ser man! Här kom med mig! Sa han och tog mig i handen.
- Nej, jag vill inte! väntar här på Justin. Sa jag och ryckte ur min hand ur hans.
- Nej, KOM MED MIG! Skrek han och tog tag i min arm hårt och slet i mig.
- SLÄPP MIG! RÖR MIG INTE! skrek jag högt.


Då ser jag hur Justin kommer ner springandes från trappan och tar tag John's arm.

- Släpp henne, och rör du henne en gång till slår jag dig fattar du det? Sa han och stod bara nån centimeter ifrån John's ansikte.
- Oj vad rädd jag blir, vad säger du om det här? Sa John och puttade in mig i väggen.

Innan jag ens hann reagera gav Justin honom en rak höger och han föll hårt mot golvet.

- Hur gick det? Här, kom så drar vi! Sa Justin och sträckte ut sin hand.

Jag tog tag i den och förns då kände jag smärtan i min rygg, det gjorde riktigt ont.

- Dra åt helvete John! Sa jag och smällde sedan igen ytterdörren.

----------------------------------------------------------------------
KOMMENTERA!!!!!!!!!! Var det rätt åt John? OH YES!

One less lonely girl - chapter 29

- Lämna mig inte! Jag älskar dig, det var ett misstag, han var ett tidsfördriv för att komma över dig! Och jag vet själv och det har jag vetat sen första början att jag aldrig kommer att kunna göra. Sa jag och försökte stanna honom.

Han ignorerade mig och fortsatte gå till bilen. Trots att jag ställde mig framför fortsatte han åka och tutade bara till mig. När jag såg bilen försvinna i korsningen la jag mig ner på gatan med ansiktet mot asfallten. Jag känner hur någon petar på mig och när jag vänder mig om står John där.

- Jag antar att vi har en hel del att prata om, kom hit. Sa han och hjälpte mig att resa mig upp.


När vi satte oss i soffan satt John och kollade på mig men jag ignorerade det. Jag satt med händerna för ansiktet och bara grät.

- Melody, nu får du berätta vad som händer för det här är så förvirrande, Justin Bieber!?

Jag tog ett djupt andetag och berättade sen hela historien om mig och Justin. Jag berättade inte allt i detalj men bara så att han skulle förstå..

- Så du menar att du var tillsammans med Justin, Justin Bieber!?
- Ja..
- FETT COOLT JU! 
- Va?
- Ja, det är jätte coolt ju!
- Och det är bara så du reagerar? Inte typ: Åh, hon sa ingenting till mig om att hon var tillsammans med Justin när hon höll på med mig o blablabla.
- Mjo, men jag visste inget och nu orkar jag inte bry mig om the past om du förstår vad jag menar.
- Jaha, okej.. sa jag.
- Men vad händer nu? Du gillar honom fortfarande?
- Gillar? Jag ÄLSKAR honom fortfarande. Jag vet, jag borde inte hålla på som jag gör och ge dig fel signaler men.. jag kan inte kontrollera mina känslor. Jag trodde att jag hade kommit över honom och när han väl dyker upp här utanför min dörr oförberett så kommer alla känslor bara tillbaka.
- Så, du har gjort ditt val?
- Det har aldrig funnits ett val, förlåt John.
- Nej, men jag förstår. Hmm.. Justin Bieber alltså, har ni gjort det?
- Gjort vadå? Va? Sa jag och började le.
- Haha du är ju fan dum! Nemen skit it, det var inget.
- Haha okej, men så det är lugnt mellan oss? Jag menar, jag gillar dig verkligen jätte mycket, mer än vän! Men han tar en större plats i mitt liv om man säger så. Jag älskar honom verkligen!
- Jo, det är väl lugnt. Såklart blir man lite ledsen, du är så sjukt fin och snäll, aldrig känt såhär för en tjej men det var underbart så länge det varade. Sa han och kramade mig.

Jag svarade inte utan kramade om honom.

- Ska du inte springa? Han åker väl förmodligen snart tillbaka till Europa ju? Sa John och log.
- FAN OCKSÅ! Skrek jag och sprang ut i hallen för att sätta på mig skorna. 

Jag sprang in i vardagsrummet fort innan jag skulle springa iväg.

- Förresten, tack John! Glöm inte att låsa efter mig, kommer tillbaka snart. Sa jag och åkte till ATL's flygplats.
Jag sprang in genom dörrarna till flygplatsen, jag försökte hitta Justin men det var så mycket folk.
Jag skrek:

-Justin! JUSTIN!

Efter ungefär en halvtimme utan att ha hittat honom, när jag var påväg ut hörde jag en röst:

-Melody?

Jag vände mig om och såg Justin där. Jag sprang emot honom och hoppade upp i hans famn!

-Justin, jag är så ledsen.. jag visste inte vad jag skulle göra, plötsligt var du bara borta och jag behövde någon att luta mig mot, någon som jag kunde prata med och någon som lyssnade. Det gjorde John, men inte på samma sätt som du. Jag har saknat dig så otroligt mycket.. Men när jag fick veta om dig och Jasmine visste jag inte vad jag skulle göra, därför blev det som det blev.

Jag kände hur min röst inte höll, jag slutade prata för att andas.

-Jag älskar dig.. Jag älskar dig så otroligt mycket, och det vet du! Sa jag och brast ut i gråt.
- Jag vill inte förlora dig Justin. Jag klarar inte av att förlora dig, hela mitt liv kommer rasa. Allt känns så bra när jag är med dig, jag känner min lycklig med dig. Det är dig jag behöver.

Jag kollade på honom med mina ögon som var fyllda med tårar och såg hur hans ögon blev blanka.

-Jag älskar dig. Sa han och kramade mig hårt. -När den där John kallade dig älskling visste jag inte vad jag skulle ta mig till.
-Förlåt..Sa jag i hans famn.
-Förlåt själv, allt det där med Jasmine. Du är den enda, den enda för mig. Sa han tog sitt finger under min haka och kysste mig.
-Jag måste åka Melody..Men jag försöker att komma hem så snart som möjligt, kommer redan hem nästa vecka tror jag! Vi håller kontakt som vi gjorde förut fast mer.
-Okej..Men du vet att jag älskar dig, glöm aldrig det Justin!
-Detsamma, min vackra ängel. Sa han. Vi kysstes hejdå och han åkte iväg.

Nu vet jag iallfall att han kommer hem till mig igen och då ska jag finnas där.

Jag åkte hem igen utan en klump i magen. För nu kändes allt bra igen.

Nästa Vecka:
Tiden gick så fort och Justin kommer hem redan imorgon. Under veckan som gick så har jag umgåts mycket med John ( bara som vänner) och jag har också blivit en i gänget igen tillsammans med Tiffany, Nicole och Alyssa.
Men jag har hela tiden tänkt på Justin, jag saknar hon så fruktansvärt mycket. Men imorgon kommer han hem igen och då ska jag bjuda honom på middag hemma hos mig. Pappa och Noah åker idag till farmor och farfar och dom kommer hem om en vecka. Så idag var förberedelse dagen. Jag städade hela huset, handlade mat till middagen och handlade kläder som jag skulle ha imorgon.

Ungefär 6 på kvällen ringer min mobil. Det var John.

-Hallå? Sa jag.
-Hej det är John, jag undrar om du vill hitta på något?
-Ja visst, håller på att fixa lite inför imorgon, men jag kan ses om 20 minuter kanske.
-Vad händer imorgon?
-Justin kommer hem. Sa jag med glad röst.
-Aha..Okej, men då kanske jag stör?
-Nejnej, jag kan komma över. Ska bara byta om. Puss

Jag la på och gick upp till mitt rum och bytte om till ett par ljusblåa jeans, en brun tröja och brun kofta med massa smycken. Jag gick över till John och vi satte på en film. Men hela tiden kände jag att det var som en slags spänning mellan oss, en pinsam spänning.

JOHN'S PERSPEKTIV:
Varför kommer han hem igen? Jag vill ju ha Melody, vill bara kyssa henne just nu.
Men hon kommer bara knuffa bort mig. Men hon är ju så sjukt fin. Skulle kunna kalla mig själv kär.
Men det är Justin hon vill ha, inte mig.

MELODY'S PERSPEKTIV:

Jag kände att det bara var jobbigt att vara hemma hos John så jag sa att jag var tvungen att gå hem.
Jag somnade vid 9 tiden på kvällen bara för att tiden skulle gå snabbare.
När jag vaknade nästa morgon hade jag fått sms av Justin.

*Hej min fina tjej! Kommer hem vid 5 på kvällen tror jag. Jag skyndar mig, jag ska bara hem och fräscha upp mig lite, sen kommer jag över till dig. Älskar dig*

Jag svarade inte utan började laga maten vi skulle äta. Framåt tre tiden började jag fixa mig, jag duschade och sånt och satte på mig en rosa klänning med volanger. Vid halv sex hörde jag hur det plingade på dörren. Jag sprang ner och öppnade och där stod han. Justin. Jag hoppade upp i hans famn och han kramade mig hårt.

-Hej älskling! Åh vad jag har saknat dig.

På kvällen åt vi god mat, lyssnade på musik, Justin berättade om veckan som varit och jag fick berätta om hur jag haft det. Det blev så känslosamt att jag började gråta. Han höll om mig och började sjunga på 'one time'.

-Jag fryser.. Sa jag.
-Vänta här då. Han gick iväg och hämtade sin munkjacka. Sen bar han upp mig till min säng. Vi satte oss i sängen och kollade på varandra. Han lutade sig framåt för att ge mig en kyss.

-I'm looking at an angel. And believe me when I say. She got that whole place glowing. Sjöng han och log.
-Åh vad jag älskar dig Justin Bieber.
-Jag älskar dig med!

Vi kramades och sen la vi oss ner i sängen. Han la armen om mig och innan jag somnade viskade han.

- Jag är glad att det är vi igen, godnatt! Sa han och pussade mig på pannan.

Jag svarade inte men han visste att jag menade desamma. Sömnen tog över och jag somnade med huvudet mot hans bröst.


------------------------------------------------------------------------------------
PUSS!
KOMMENTERA!
Vad tycker ni mer ska hända i novellen? Förslag?

One less lonely girl - chapter 28

Jag kollade min mobil och såg att Justin hade smsat.

*När ska du ringa då? Ska snart ut och äta med Jasmine. Ring innan. Puss*

Där gick gränsen. Jag ringde Justin.

-Hallå? Svarade han.
-Justin, det funkar inte längre..




Lyssna samtidigt som du läser!

-Va, vad pratar du om? Sa Justin.
-Vårt förhållande..

Justin blev helt tyst i telefonen.

-Justin? Sa jag med gråten i halsen. Men han svarade inte.
-Justin! Jag började gråta nu gråta.. - Justin säg något!
-Vad vill du att jag ska säga.. Sa han med låg röst.
-Men Justin, förstår du inte?! Du kommer turnera jätte mycket, du gillar den där Jasmine och vi pratar knappt längre. Det funkar inte.
-Du har träffat någon annan, eller hur? Sa han.
-NEEJ, jag har inte direkt.. träffat någon och varför tror du det? Jag grät så hysteriskt att jag knappt kunde andas.
-Melody, jag har haft dom bästa stunderna med dig, och inte med någon annan. Jasmine är bara en vän, även fast det inte fått det att framstå som det och du har förändrat hela mitt liv. Jag älskar dig så otroligt mycket, jag vill inte förlora dig, speciellt inte nu när vi är tusen tals mil ifrån varandra. Jag vill inte ta det här snacket på telefon!
-Jag älskar dig med, men..
-Men vad!? Vad är det som är problemet då! Jag kommer hem snart och då blir det du och jag igen.
-Justin..
-Du behöver inte säga något, jag fattar. Du vill inte ha mig längre. Du förtjänar så bättre än en popstjärna som är ute och turnerar hela tiden. Du förtjänar en kille som kan vara hos dig så fort du behöver honom, och jag vet, jag är inte den killen! Jag försöker verkligen och en dag ska jag bli den killen. 
-Justin sluta, du är och kommer alltid förbli killen i mitt liv men som du säger, du kommer vara borta hela tiden nu resten av året. Jag behöver någon som kan vara hos mig hela tiden och hur mycket både du och jag än vill att det ska vara du så vet vi båda att det inte kommer bli så, inte resten av 2009 iallafall.

Justin blev alldeles tyst.
-Nej, jag ger mig. Jag ger upp. Om du själv håller med om att du förtjänar bättre så måste jag inse att du gör det, eller för det gör du verkligen..men du ska veta att jag älskar dig.

Innan jag hann svara så hade han lagt på. Jag fick nu tillbaka den hemska klumpen i magen och jag kunde inte sluta gråta. Jag tog på mig mina skor och sprang hem det fortaste jag kunde. När jag kom tog jag ivrigt av mig skorna och när jag skulle springa upp till mitt rum krockade jag in i pappa.

- Gumman, vad är det som har hänt? Sa han och hjälpte mig upp.
- LÅT MIG VARA! Skrek jag och kom ur hans grepp.

Jag smällde igen dörren och spegeln ramlade. Jag orkade inte bry mig utan slängde mig direkt i sängen för att bara gråta ut. När jag legat och gråtit ett tag och det hade börjat lugna ner sig ringde min mobil. Det stod John på skärmen. Jag ignorerade samtalet och la tillbaka den under kudden. Efter bara några minuter somnade jag.
Helgen gick och skolan började. Jag berättade inte för någon om Justin, inte ens till Tiffany, Alyssa eller Nicole. Alla märkte att något var fel, och John har inte ens någon aning om att Justin är min pojkvän, eller var rättare sagt. John och jag har kommit varandra mycket närmre, men just nu är han ett tidsfördriv för att jag ska komma över Justin. Vilket är väldigt elakt, men om det är något jag behöver just nu så är det någon jag kan prata med, vilket jag verkligen kan med John.

1 vecka senare.
Första veckan i skolan startade bra och jag hade höjt mig redan i två ämnen. Man kunde nästan nu säga att John och jag var på G. Jag har umgåtts med honom varje dag och han har även sovit hos mig två gånger redan. Ännu kan jag inte sluta räkna dagarna tills Justin kommer hem, vilket han gör om 34 dagar.. hela 34 dagar. Jag mådde bara dåligt av att tänka på det och ringde över John hem till mig för att liva upp stämningen.

- Hej sötnos! Kom över till mig nu, saknar dig! 
- Hej, jag kommer snart, om typ en halvtimma. Puss.

Jag satte på mig mina shorts och en fin vit topp och med lite smycken. Efter bara en kvart plingade det redan på dörren och jag sprang fort till dörren och öppnade. När jag öppnade stod han där, med sin fina röda kofta och vit röda keps. Killen som jag trodde befann sig på andra sidan jordklotet. 

- Vad, vad gör du här? Du ska inte vara hemma förens om 34 dagar!! Stammade jag.
- Vad tror du? Jag är här för dig! Sa Justin och gav mig en kram.

Jag kramade honom svagt och när jag kände hans doft försvann alla andra tankar om John. Jag kramade honom hårdare och kände hur hans armar kramade om mig hårdare.

- Ska vi prata? Frågade jag.
- Ja, jag antar att det är det som är bäst!

Vi satte oss i vardagsrummet och pratade. Han berättade precis allt om hur han hade avbokat konserterna i Spanien, Frankrike, Tyskland och Belgien för att komma hem hit till ATL, till mig. Jag visste inte vad jag skulle säga utan satt där och log stort som bara den. Han berättade även att han hade skickat hem Jasmine för bara för några dagar sen och det gjorde mig så jävla glad. 

- Du, jag, jag har saknat dig, oss, dina kyssar, ALLT! Sa han och drog mitt ansikte mot hans.
Våra läppar möttes för första gången på en månad och det kändes så bra, det kändes verkligen som förr.

- ÄLSKLING! Jag har med mig film och popcorn, jag har valt the notebook, som du ville att vi skulle se förut! Hörde jag John säga ute i hallen.

Justin avbröt kyssen och kollade på mig förvånande och sedan såg jag hur sårad han var. John kom in i vardagsrummet och blev lika förvånad han.

- JUSTIN BIEBER? Vad gör han här? Sa John med öppen mun.

Justin reste sig upp och gick med snabba steg mot ytterdörren. Tårarna började redan flöda, hur fan kunde jag? 

- Justin, det är inte som du tror! Förlåt! Förlåt!
- Du har inget att säga förlåt för, det är ditt val, ditt liv. Men jag inser nu att det inte var värt att lämna Europa för att träffa dig. Slöseri med tid. Sa han och smällde igen ytterdörren.

Jag struntade i att sätta på mig skorna och sprang ut till honom på trottoaren.

- Lämna mig inte! Jag älskar dig, det var ett misstag, han var ett tidsfördriv för att komma över dig! Och jag vet själv och det har jag vetat sen första början att jag aldrig kommer att kunna göra. Sa jag och försökte stanna honom.

Han ignorerade mig och fortsatte gå till bilen. Trots att jag ställde mig framför fortsatte han åka och tutade bara till mig. När jag såg bilen försvinna i korsningen la jag mig ner på gatan med ansiktet mot asfallten. Jag känner hur någon petar på mig och när jag vänder mig om står John där.

- Jag antar att vi har en hel del att prata om, kom hit. Sa han och hjälpte mig att resa mig upp.

-------------------------------------------
Sorgligt ..... :(
Kommentera nu! Berätta era tankar runt detta kapitel, vad tycker ni? Är detta bra eller dåligt? Dåligt antar jag.. men kom ihåg! DET HÄR ÄR INTE NUTID, UTAN FLASHBACK!

One less lonely girl - chapter 27

Han vinkade tillbaks och så snart var han borta. Jag log för mig själv och stängde dörren om mig. Jag fick nu tillbaka klumpen i magen av att tänka på Justin, hur kunde han? Trots att det kanske bara är skvaller så vet man aldrig. Är möjligtvis John den nya? Just nu vet jag faktiskt inte vad jag känner..




( Justin och Jasmine, det är dom på riktigt också )



Nästa morgon vaknade jag av att mobilen ringde. Det var Justin.

- Hej.. sa jag drygt.
- HEJ! Äntligen, du svarar! Vad har hänt med din mobil egentligen, saknar dig!
- Jag vet inte, har tänkt o svara men glömt! Vad gör du?
- Aha okej, saknad man känner sig.. Inte mycket, är med Jasmine, du då?

När han sa Jasmine kom den där oroliga klumpen i magen tillbaka.

- Aha, din nya fli.. Jag sa inte hela ordet utan blev tyst.
- Min nya vadå? Om du tänkte säga flickvän vet jag inte vad jag ska tro.
- Men Justin! Det är inte så jävla lätt att inte motstå att vara svartsjuk och misstänka saker. När det står om dig i varenda tidning så fort du är i närheten av den där jävla tjejen. Och igår stod det att ni hånglade i en bil i New York, och det är just där ni befinner er nu! Om det kommer ut bildbevis vet jag inte vad jag ska tro.

Justin blev alldeles tyst, men jag hörde att han var kvar för jag hörde hans tunga andetag.

- Justin?
- Ja, jo, nej vi gjorde ingenting, eller, hon försökte, men jag puttade undan henne. Men vi löste det och jag är verkligen jätte ledsen, kan inte sluta tänka på det och dig! Jag, jag vet inte vad jag ska säga! Men det var också därför jag ringde..

Nu var det jag som vart alldeles tyst. Var det sant som tidningen hade skrivit? Och puttade han verkligen undan henne?

- Melody?
- Jag, jag vet inte heller vad jag ska säga! Jag, jag måste gå! Ringer dig senare kanske. Puss!

Jag la på mobilen fort utan att höra han säga hejdå. Jag gick upp till datorn för jag kunde inte släppa det där med Jasmine. Jag gick fort in på oceanup.com, och det första som kom upp var en stor bild på Justin Bieber och Jasmine Villegas. John hade rätt. Det ser så verkligt ut, jag ville inte tro det, men man ser ju, att det är... på riktigt.
Klumpen dyker upp hela tiden, vad ska jag göra? Jag orkar inte att min pojkvän ljuger för mig. Även fast jag tänker på Justin, tänker jag på John också, hans härliga stora kramar, man blir liksom varm inombords.
Men allt det här är fel, fyfan vad jobbigt allting blev nu...
Imorgon är det skola. Jag orkar inte, det är ett stort äckligt hus med människor som springer om kring.. Jag vill bara ha Jo.. Menar Justin brevid mig nu. Jag kände hur en tår föll ner för min kind. Vad händer med mig? Det är bara för mycket..

Jag la mig i min säng och försökte renasa mina tankar, men det ända jag tänkte på var Jasmine och Justin. Tänk om det inte är meningen att jag och Justin ska vara med varandra. Men det är ju det jag vill..eller vill jag verkligen det? Nu efter att John kom in i bilden tänker jag inte lika mycket på honom. Det är som att John fyller hållet i mitt hjärta efter Justin. Men jag älskar Justin.. Men räcker det?

Allt blev så rörigt jag satte på mig jens och en tröja och gick sedan ut. Jag måste tänka annat.
Jag gick till samma strand som förut, tog av mig skorna och satte mig i sanden och kollade ut över havet.

-Hej? Sa en röst bakom mig. Jag vände mig om och såg att det var John.
-Oj hej! Är du här, vilket öde. Sa jag han böjde sig ner och vi kramades snabbt.
-Får jag slå mig ner? Sa han och log.
-Ja visst.

Jag kände egentligen bara för att vara ensam, men det var ändå skönt att ha någon här.
John satte sig ner, axel mot axel med mig. Vi log mot varandra.

-Så vads gör du här? Frågade han.
-Brukar gå hitt när jag har mycket att tänka på. Dudå?
-Tycker bara att det är så himmla fint här, här kan man gå mom man vill vara ensam. Om du förstår?

Jag log mot honom och nickade.

-Jag förstår precis.

Vi satt och pratade bort tiden och plötsligt var klockan fem.

-Oj jag måste hem! Sa jag och ställde mig upp.
-Okej, jag stannar lite till. Sa han och ställde sig upp med mig.
-Okej, men vi ses snart igen. Sa jag och kramade honom.
-Det gör vi. Vi kramades länge men tillslut kände jag att det räckte. Jag sa hejdå och gick sedan hem.

Jag kollade min mobil och såg att Justin hade smsat.

*När ska du ringa då? Ska snart ut och äta med Jasmine. Ring innan. Puss*

Där gick gränsen. Jag ringde Justin.

-Hallå? Svarade han.
-Justin, det funkar inte längre..

-----------------------------------------------------------------------------------------------
NO!
KOMMENTERA!

One less lonely girl - chapter 26

*Älskling varför svarar du inte nör jag ringer?! Älskar dig*
*Svara snälla, Älskar dig!*
*Nu börjar jag bli orolig, hör av dig, älskar dig!*
*Melody vafan!*

Vad fan håller jag på med! Jag ringde upp Justin och berättade allt, han hade varit orolig och blev lättad när jag ringde. När vi sagt 'jag älskar dig' och lagt på somnade jag på en gång.

1. John (skit snygg) 2. "Dagens outfit"
Jag vaknade upp med världens huvudvärk. Pappa kom in med en kopp te och mackor. Jag har verkligen världens bästa pappa! Han frågade vad jag skulle göra ikväll. Det är lördag, två dagar kvar till skolan! Fyfan va jobbigt.. Och vad ska jag göra idag? Funderar bara på att vara hemma, jag orkar inte göra nånting. Tänker bara på honom hela tiden, hans vackra léende, han underbara sångröst, hans bruna stora hundögon. Jag saknar honom för mycket.. Men jag kan ändå inte offra mina sista lediga dagar till att deppa. Så vad ska jag göra idag?

Jag bestämde mig för att messa någon, John kanske? Vi bytte ju nummer, och han va typ skit trevlig och... skit snygg. Jag tog upp min telefon, ännu ett sms av Justin. Jag bestämde mig för att inte titta på det så jag raderade det på en gång. Jag vill inte sakna honom för mycket. Så jag skrev ett nytt sms och skickade det till John.
*Heej John, det är Melody om du kommer ihåg mig från igår, går i din nya klass:) Undrade bara om vi skulle ses idag eftersom vi snackade om det igår, har ändå ingenting att göra!*

Jag fick ett svar på direkten.
*Heej, klart jag kommer ihåg dig! Ja självklart ska vi ses, jag skulle precis ringa dig. Du bodde väl i det stora blå huset på min gata? Jag kan komma när som helst:) Puss*

*Ja precis, awesome, kom om typ en halvtimme? Min pappa ska precis till jobbet så jag e ensam hemma:)*

Oj, jag tänkte inte på vad jag skrev, en halvtimma!? Jag hoppade upp ur sängen och sprang till duschen i rummet brevid, duschade och rakade benen osv på fem minuter, fixade håret, sminkade mig på tio minuter och sprang tillbaka till mitt rum för att klä på mig. Plötsligt plingade det på dörren, det är ju en kvart kvar? Det är antagligen inte John... Jag har inga kläder på mig, paniiik. jag slängde på mig en stor Justin Bieber t-shirt och sprang ner till dörren och kikade i hålet. Jo det va John, jag öppnade dörren iallafall, och där stod han, den nya SNYGGA killen i min klass. Jag blev halvt generad för att jag märkte att vi bara stod och stirrade på varandra några sekunder utan att säga någonting.

-Eh, heej, du är tidig, sa jag och gav honom en kram. Jag hann typ.. Inte klä på mig! Hehe.
-Haha det är lugnt, men vafan har du på dig? Haha säg inte att du är ett Justin Bieber fan, jag hatar honom, han är fan största bögen!
Jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera, så jag bara log och sa:
-Jaa, hehe jag är ett stort fan!
Jag bad honom vänta där nere och sprang upp för att sätta på mig ett par jeans, en vit tröja och en rosa kofta över. När jag kom ner satt John och kollade i min Justin Bieber bok och hånflinade.
-Haha asså han är så jävla ful! Vet du jag såg på en löpsedel nyss att han satt i en bil med en tjej och strulade.. Haha ofta han kan få tjejer liksom!

Tur att han inte såg att det var jag, jag vet inte riktigt när jag ska säga att jag faktiskt är tillsammans med honom.

-Aha.. stod det va hon hette eller någonting? sa jag och log diskret.
-Det var någon brunett, tror hon hette någonting på J.. Jas nånting..
-JASMINE? skrek jag och såg hans förvånade min och kom på att jag just skrek ut det jag sa.
-Ja precis? Men du, vad ska vi göra idag?
Jag fick en chock, en stor klump i magen och jag visste inte vad jag skulle göra. Jag bestämde mig för att låta det vara för en stund. Även fast jag var grymt sårad, jag hade panik inombords, men skulle Justin verkligen göra något sånt? Jag valde att inte tro på det, skvallertidningar har fel för det mesta.
- Vi kan gå till stranden? Typ ta en promenad och prata eller något?
-Låter awesome!

Vi gick ner till stranden, gick längst vattnet och bara pratade om allt. Han berättade väldigt mycket om sina ex, medan jag inte sa någonting om varken Justin eller någon annan. Jag förstår ju att han trodde att jag var singel, men jag visste inte om jag ville säga sanningen eller inte. Han skulle nog förmodligen vilja avsluta våran nya vänskap..

Klockan blev 6, och vi båda kände för att äta middag, så vi gick till närmaste resturang som bara låg några minuter ifrån stranden. Jag kunde inte sluta tänka på Jasmine och Justin men försökte ignorera det hela och njuta av middagen med John.

- Är något fel? Du ser lite dyster ut. Frågade John.
- Nej, nej ingenting! Är bara otroligt trött. Måste nog hem efter middagen, lovade att vara med Pappa ikväll. Sa jag och försökte tränga fram ett leénde.
- Jo, okej! Ska också röra mig hemmåt sen, passa lillasystern du vet.

Vi åt upp maten och pratade en hel del, jag berättade om skolan och jag visste att han skulle stormtrivas, speciellt i min klass. När vi ätit upp öppnade han dörren för mig och ledde mig hem. När vi var utanför mig stod vi och kollade på varandra och jag kände på en gång att det på något vis bara fanns något där, som jag gillade.

- Jag antar, att vi kanske kan höras imorgon? Sa han och log.
- Ja, det gör vi! Och på måndag går vi till skolan tillsammans.
Han kramade mig och höll om mig länge, jag kände mig verkligen trygg i hans stora famn. Det kändes lite underligt för jag har senaste tre månaderna varit i Justin's famn.
- Hejdå! Sa jag och vinkade.

Han vinkade tillbaks och så snart var han borta. Jag log för mig själv och stängde dörren om mig. Jag fick nu tillbaka klumpen i magen av att tänka på Justin, hur kunde han? Trots att det kanske bara är skvaller så vet man aldrig. Är möjligtvis John den nya? Just nu vet jag faktiskt inte vad jag känner..


----------------------------------
WOOOOOOOW! Jävla Justin, och John! Eller håller ni med? 
KOMMENTERA! (Fick hjälp av två underbara vänner på detta kapitel, thank you!!)

One less lonely girl - chapter 25

Medans pappa packade ner lite kläder i min väska stod jag och kollade ner på golvet. Där låg tavlan i splittror, helt förstörd.. jag som hade kämpat så hårt! Hade det någon mening med att den skulle falla? Ödet?


1. min outfit. 2 bilden över. pappa tog på mig när vi va på stan. 3. festen

När jag stod i duschen ringde det på min mobil, jag stängde av duschen och svarade i mobilen.

-Hallå?
-Melody! Du måste följa med på fest ikväll, du vet Cornelia i andra klassen, iallfall hon ska ha en skit stor fest ikväll hos sig och vi ska ditt. Du med!
-Alltså jag vet inte..
-Melody skärp dig..Vi har inte träffats på jätte länge och vi saknar dig som fan!
-Okej då..Ett tag kan jag vara med.
-Super! Juste, det kommer börja en ny kille i våran klass efter lovet, John heter han. Iallfall så bjöd jag med honom så han kan få lära känns oss.
-Super..
-Sluta sura! Vi kommer till dig halv sex och hämtar upp dig då, okej?
-Okej, puss.

Nu var klockan tre, så jag, pappa och Noah åkte ut på stan och hamlade på en hamburgekedja. Medans vi åt kände jag hur jag fick ett meddelande. Jag tog snabbt upp mobilen och läste.

*Hej Älskling, nu är det fullt upp om dagarna och fansen är som galna. Jag tänker på dig varje dag, varje sekund alltså hela tiden! Önskar att vi kunde träffas för utan dig är inget som vanligt. Jag ränkar dagar tills jag får se dig igen! Jag älskar dig från solen och tillbaka och mycketmycket mer. / Din Justin. *


Jag log för mig själv och svarade snabbt tillbaka.

*Hej my favorite boy! När jag ser att du smsar blir hela min kropp varm. Jag hoppas allt är bra med dig även om det är så jobbigt att vara ifrån varandra. Jag tänker på dig och på allt vi gjort tillsammans, du har förändrat mitt liv och jag älskar dig så otroligt mycket! me + you. / Love från din Melody*


Vi åt upp våra hamburgare och åkte sedan hem. Då var klockan framåt halv fem så jag började gör i ordning mig.
Jag satte på mig en svart klänning med lite glitter, svarta klackskor, plattade håret och sminkade mig.
Klockan halv sex kom tjejerna och hämtade upp mig.

-Fan va snygg du är! Värsta läckerbiten. Sa Alyssa när vi satt i bilen.
-Ni är inte dumma ni heller. Sa jag och log lite.

Det kändes fel att gå ut och ha roligt nu när det är så jobbigt. Men jag måste få dom här dagarna att gå fort så jag får träffa Justin så snart som möjligt.

När vi kom fram var festen redan igång, folk stod på gräsmattan, huset var fullt och det såg helt galet ut.

'Ha så kul nu!' tänkte jag för mig själv när vi gick in.

Vi hälsade på alla vi kände och satte oss sedan i soffan med varsin cider. Efter ett tag försvann tjejerna och jag började prata med en gammal kompis till mig som heter Gloria. Efter ett tag knackade någon på mig rygg, jag vände mig om och såg att Alyssa, Tiffany och Nicole stod där tillsammans med en väldigt snygg kille.

-Melody, det här är John. Den nya killen sa Tiffany och blinkade bakom hans rygg.
-Hej! Sa han och log.
-Hej! Vi tog varandras händer och hälsade.

Vi alla satte oss i soffan och pratade om allt möjligt. Tiden gick och efter ett tag blev tjejerna så trötta att dom gick hem, men jag tyckte att John var så himmla trevligt och han var väldigt lätt att prata med. Så jag stannade kvar. Han berättade om att han hade bott i New York först men efter att hans pappa blev allvarligt sjuk flyttade dom till ATL. Under kvällen kände jag att jag fick ganska många sms. Men jag kollade dom inte. Han följde mig sedan hem till dörren.

-Vi ses snart då. Sa han och log.
-Det gör vi! Ha det bra.

Vi kramades och sen gick jag in. När jag tagit bort allt smink och lagt mig i sängen tog jag upp mobilen. 4 missade samtal och 6 sms. Alla från Justin.

*Älskling varför svarar du inte nör jag ringer?! Älskar dig*
*Svara snälla, Älskar dig!*
*Nu börjar jag blo orolig, hör av dig, älskar dig!*
*Melody vafan!*

Vad fan håller jag på med! Jag ringde upp Justin och berättade allt, han hade varit orolig och blev lättad när jag ringde. När vi sagt 'jag älskar dig' och lagt på somande jag på en gång.

--------------------------------------------------------------------------------------
JOHN?! OH NOOO. The new guy? damn!
KOMMENTERA!

One less lonely girl - chapter 24

*Justin! Åh din dumbom du kan ringa mig när som helst, det vet du. Jag har det inte så bra, jag har det som du om inte jobbigare. Jag drömde om dig inatt, när jag vakande utan dig känndes det hemskt. Saknar dig med, saknar allt med dig! Kommer du ihåg våran första kyss? Den kommer jag aldrig glömma. Har din smak i munnen fortfarande. Älskar dig så mycket och saknar dig.. ah så mycket att det inte finns ord. Men hör av dig snart / Din föralltid Melody*

Jag läste smset en gång till och log sedan för mig själv. Jag kommer nog klara mig tänkte jag för mig själv.



Jag somnade fort om och den här gången drömde jag sött utan att vakna. Han låg där brevid mig med sin arm runt mig och vi kunde inte sluta kolla på varandra.
Nästa morgon smsade jag pappa och bad honom komma med frukost, kände mig inte alls bra. Inte bara pågrund av att jag saknade Justin, utan jag mådde även väldigt illa och kände att jag började bli sjuk. Så gullig som pappa är kom han in med frukost och det var min favorit han hade lagat. Äggröra med bacon och en rostad macka jag kunde lägga allt på. Sen även ett glas apelsin juice.

- Tack pappa! du är bara bäst! Sa jag och gav honom en kram.
- Lugnt, men kom inte för nära! vill inte vara sjuk till jobbet på måndag. 
- Pappa, så sjuk är jag inte! haha. 
- Okej, men endå! För säkerhetens skull.
- Du som är 34 år, ofta du inte har bättre imunförsvar?
- Fyller 35 om två veckor så, haha! Jo, jag har bra imunförsvar men endå!
- Haha juste, grattis i förskott bästaste du!
- Tack! Men nu måste jag ner, sköta tvätten. Krya på dig nu! Vila och tänk inte alltför mycket på pojken. Han kommer hem snart, det går fortare än vad du tror! Sa han och stängde dörren efter sig.

Fortare än vad jag tror? Skojar han? Det har gått två dagar och jag kommer bryta ihop snart! Jag satte på TV:n och försökte inte att tänka på honom vilket var omöjligt. Skolan började redan nästa vecka och jag har knappt umgåtts med Nicole, Tiffany eller Alyssa. Känns som jag övergivit dem, har umgåtts allt för mycket med Justin. Trots att dem messat en hel del har jag hela tiden svarat att jag inte kan träffas. 

Jag plockade upp mobilen och slängde iväg ett snabbt förlåt sms till tjejerna. Dem svarade alla tre inom bara några sekunder, inte så konstigt för dem alla tre var med varandra.

*Vi har försökt ta kontakt med dig hela sommaren, men det har bara varit justin justin justin! Har du ens tackat oss för MADE? Vi har inte ens setts sen talangshowen. Vi är lite besvikna på dig, men såklart vi förlåter dig! Bara du försöker iallafall spendera lite tid till dina bästavänner. Vi älskar dig! Syns om fyra dagar! Puss*

Varför måste jag vara så känslig när jag mår som dåligast. Jag försökte hålla inne alla tårar som bara ville falla ner, tillslut blev trycket för hårt och jag kvävde gråten i kudden. Jag har svikit mina vänner och har inte Justin här vid mig. Jag borde inte gå ner och bli så här depprimerad.
Jag tog ett djupt andetag och ringde upp Tiffany för hon bad mig att ringa.

- Hej! Sa Tiffany halv drygt.

Trots att jag försökte hålla in tårarna fortsatte dem bara att rinna.

- Men gumman, hur är det? Frågade nu Tiffany omtänksamt.
- Jag, jag vet inte vad jag ska säga! FÖRLÅT! 

Nu pratade även Alyssa och Nicole i högtalaren med Tiffany. Dem förlät mig på en gång och vi pratade i telefon om hur sommaren varit. Berättade även allt som hänt mellan mig och Justin. 

Efter att ha pratat i fyra timmar tog jag all kraft jag orkade för att gå upp ur sängen och hämta min bärbara dator. Jag gick först in på Justin's officiella hemsida för att kolla om det var några nya bilder, vilket det självklart var! Det var igår när dem anlände i New York. Jag hade precis slutat att gråta men när jag såg hans fina leénde på bilderna kunde jag inte låta bli att känna klumpen i halsen igen.
Det hade även kommit ut bilder från konserten, då jag ser något väldigt oförväntat. Jasmine och Justin sjunger Overboard antar jag? Han höll om hennes midja på en av bilderna, va fan? Säkert inte seriöst men det ser ut som dem skulle kyssas vilken sekund som helst. När jag kollade på lite andra bilder såg jag även jasmine stå och krama Justin, och hon såg ut att vara överdrivet glad för den delen också..

Nu vred sig tårarna till först ilska och sen svartsjuka. Medans hon spenderade varenda timme, varenda dag, varenda kväll med honom sitter jag här, i mitt rum och gråter över honom. Efter att ha försökt ignorera bilderna på Justin och Jasmine gjorde jag ett stort fotocollage av Justin. Jag tog fram alla tidningar jag hade med Justin i och tog ut massor av bilder och satte ihop alla till en och samma tavla. När jag kollade på tidningshögarna insåg jag att jag verkligen var besatt av killen. Jag stannade uppe till halv tre på natten för att få allting klart och gjort tills imorgon så att jag kunde vakna upp av att se den fina tavlan.

Tillslut när allt var klart satte jag upp den på på taket på något vis. Jag la mig ner under täcket och gäspade. Sen låg jag och kollade på tavlan tills jag slumrade till. Jag öppnade ögonen för ett ögonblick och satte mig sakta upp i sängen för att sms:a Justin.

*Tänker på dig hela tiden, trots alla bilder som jag sett på dig och.. henne, så kan jag inte sluta tänka på dig! Ja, jag är svartsjuk, men det går över. Jag älskar dig mest älskling. Godnatt*

Precis när jag var påväg att somna vibrerade mobilen under huvudkudden och jag kunde inte låta bli att bli alldeles till mig. Jag drog åt mig mobilen och läste meddelandet fort, det var från Justin.

*Vilka bilder, vad pratar du om? När ska du inse? Hon är bara en vän och inget annat! Du har ingenting att vara svartsjuk på så lägg ner nu Melody. Jag älskar och saknar dig också, men sluta tänk sådär! Det gör mig bara frustrerad och ledsen, you're the only one. Gnight /Justin.*

Han hade rätt i något av det han skrev, säger han att jag är den enda för honom och hon bara en vän får jag helt enkelt lita på det. Men man vet ju aldrig, han kan få vem han vill där ute och endå så håller han sig till mig, en oduglig tjej som inte ens kan laga sin egna frukost.
Jag kunde inte sluta grubbla på det hela och låg nu än en gång och kollade upp i taket på honom, min finaste pojkvän. Jag var som besatt och kunde inte slita blicken ifrån den. Så snart så tog sömnen över.
Nästa morgon vaknade jag av smärta och en smäll. Det låg glas splitter över hela mig och jag hade skärt upp armarna och fått rivmärken i ansiktet.
- PAPPAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Försökte jag skrika men tårarna tog än en gång över.

Han kom uppspringandes fort och plockade bort all glassplitter ifrån mig och hämtade fort våtservetter och plåster.

- VAD TÄNKER DU MED? Du sätter upp en tavla i taket, ovanför dig? Såklart den ramlar! Sa pappa och tryckte våtservetten med alsolsprit mot min arm.
- AJ, AJ AJ! Det gör jätte ont! Jag vet, jag tänkte mig inte för, aj aj aj! Sa jag och försökte ta bort hans hand ifrån mina sår.
- Vi måste genast in till akuten! Här, kom med mig! Sa han och reste mig sakta ur sängen.
- Vänta, vänta! Släpp ner mig, så handikappad är jag inte. Men jag är tillräckligt handikappad till att packa ner kläder, jag kan inte åka i pyjamas!

Medans pappa packade ner lite kläder i min väska stod jag och kollade ner på golvet. Där låg tavlan i splittror, helt förstörd.. jag som hade kämpat så hårt! Hade det någon mening med att den skulle falla? Ödet?

---------------------------------------------
Förlåt för dåligt kapitel! och uppdateringen för min del (ronya) Ska bättra mig!

One less lonely girl - chapter 23

-Du är bland det bästa som hänt mig. me + you. Sa han och kysste mig en gång till.
-Jag lovar att höra av mig när jag kommit fram, saknar dig redan. Och Melody kom ihåg. Never say Never!

Med dom orden försvann han. Och nu var det bara tomt.

1. Jag på stranden. 2. Pappa med mig när jag var nyfödd. 3. Jag i spegeln

Jag tog taxi hem till mig. När jag kom hem la jag mig i sängen, jag var helt borta. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag ville inte äta eller dricka. Jag gick in till toan och låste om mig. Jag satte mig ner med huvudet lutat mot badkaret. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till, Justin är borta. Han som har förändrat hela mitt liv, han som jag älskar så otroligt mycket..Han är borta.
Jag satte på mig bikin och åkte sedan till stranden. Det var helt öde. Anledningen till att jag åkte till just den här stranden är för att det här var mitt och mammas favorit ställe. Vi åkte alltid hitt när vi bara ville vara ensama. Och nu var det ett sådant tillfälle. Jag tog av min klänningen jag hade över min bikini och gick ut i vattnet.
Jag kände hur tårarna rann ner för kinden, men jag hindrade dom inte. Jag ville få ut alla kännslor.
Jag stod och kollade ut på havet, sekunder blev minuter och minuter blev timmar. Tillslut mörknade det och jag var tvungen att åka hem. När jag kom hem tog jag en lång dusch. Plötsligt knackade det på dörren.

-Melody? Det var pappas röst. - Noah är hos en kompis så det blir bara du och jag till middag, vad vill du äta?
-Ingenting tack..är mätt. Sa jag.
-Sluta Melody, jag köper hem två pizzor. Kom ner om en halvtimme. Okej?
-Okejdå..

Jag gick in i mitt rum, satte på mig mjukisbyxor och en tröja jag fått av Justin. Jag luktade på den och kände en svag doft av hans parfym. Alla minnen kom upp, som första gången vi kysstes, eller när vi sjöng overboard. Jag svalde tårarna och gick ner till pappa.
Han hade dukat fint, med ljus och servetter. Han hade köpt öl till sig och en cola till mig. Min älskade pappa.
Jag satte mig ner och åt av min hawaii pizza. Jag åt snabbt upp den, hade inte märkt hur hungrig jag hade varit.
Efter maten dukade pappa undan men jag satt kvar vid matbordet.

-Behöver du prata? Sa pappa och satte sig på sin stol.

Jag kollade på honom och kände hur mitt hjärta värmdes av hans ord.

-Ja..

Jag släppte allt och pratade ut, om mig och Justin, hur det känns att han är borta. Sen började jag prata om hur mycket jag saknar mamma. Under hela tiden grät jag. Men pappa lyssnade hela tiden, han ställde inte massa frågor och han avbröt mig inte. När jag hade pratat klart flyttade han sin stol så att han satt brevid mig. Han kramade mig hårt och länge.
Vi satt och pratade ända fram till två på natten om allt. Vi låg i min säng och åt glass och chips.

-Nu ska du nog sova gumman. Sa pappa och bäddade ner mig.
-Du vet inte hur tacksam jag är över det du gjort för mig ikväll.
-Det sista jag vill är att du ska vara ledsen gumman. Jag är själv glad att vi hade det här samtalet.

Han kramade mig och kysste mig i pannan.

-Godnatt. Sa han.
-Godnatt, och du pappa?
-Ja?
-Jag älskar dig.
-Jag älskar dig med.

Han stängde dörren och det blev tomt igen. Men nu känndes det iallfall mycket bättre.
Jag somande efter ett tag och drömde om Justin. Jag drömde att Justin var här, vi låg i min säng och bara kollade på varandra. Han smekt min kind och sa hur mycket han älskade mig. Jag var så lycklig. Precis när vi skulle kyssas vaknade jag, ensam igen.
Jag hade ingen lust att gå upp, jag kollade var klockan var på mobilen och märkte att jag fått sms. Av Justin!
Jag satte mig snabbt upp i sängen och läste :

*Hej älskling, antog att du sov så jag ringde inte utan smsade dig. Hoppas du har det bra där hemma. Själv har jag inte det så bra, jag tänker på dig hela tiden och det gör mig galen. Saknar din röst, din närhet och värme.
Önskar bara att du var här eller att jag kunde komma till dig. Vi ses om två månader iallfall.
Älskar dig och saknar dig! Hoppas du hör av dig / Din Justin.*


Jag läste smset om och om igen. Jag kände hoppet inom mig. Han tänkte på mig och saknade mig!
Jag smsade snabbt tillbaka.

*Justin! Åh din dumbom du kan ringa mig när som helst, det vet du. Jag har det inte så bra, jag har det som du om inte jobbigare. Jag drömde om dig inatt, när jag vakande utan dig känndes det hemskt. Saknar dig med, saknar allt med dig! Kommer du ihåg våran första kyss? Den kommer jag aldrig glömma. Har din smak i munnen fortfarande. Älskar dig så mycket och saknar dig.. ah så mycket att det inte finns ord. Men hör av dig snart / Din föralltid Melody*

Jag läste smset en gång till och log sedan för mig själv. Jag kommer nog klara mig tänkte jag för mig själv.

---------------------------------------------------------------------------------
TODIE!
KOMMENTERA!

Och jag hoppas ni har grattat Sean Kingston! För idag är det hans dag! Puss

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0