Jag kastade mig över Jasmine.

-Din jävel! Jag ska döda dig!
-Ahh! Hjälp! Skrek Jasmine

Jag låg över henne,jag drog henne i håret , hon nöp mig.

-Din jävla fjant är det allt du har? Skrek jag.

Jag höjde handen och gav henne en smäll som hon hårt tog emot och hon gav mig snabbt en smäll men jag hann dra mig undan. Jag tog upp handen en sista gång för att ge henne en till smäll men då lyfte Kenny bort mig.

-Sluta nu, båda två! Bråka inte här, ni vill väl inte förstöra för Justin?

Jag blev in skickad i ett rum ,där fick jag sitta och prata med Kenny om allt. Han var verkligen som en extra pappa för mig.

Jag gick sedan ut ur rummet för att träffa Justin för att hans konsert var nu slut. När jag kommer ut ser jag Jasmine i hans famn och låtsas gråter och när jag kollar på henne ger hon mig största leéndet och jag märkte att hon inte ens var ledsen.. Jag vart rasande och särade på dem.

- Åh Justin, om du bara visste vad som hänt!!
- Sanna , vad fan håller du på med! Är du inte klok!
- Va?.. Jag blev helt stum, var det mitt fel nu?
- Gud vad du är respektlös mot Jasmine! Hur fan kan du göra något sånt?

Jag kände hur tårarna steg. Han anklagade mig, att det var mitt fel!

-Fyfan Justin.. Jag sprang ut ur rummet och ut från arenan. Jag sprang hem till Justin ( Har fått en nyckel nu till honom eftersom jag nästan alltid bor där)
Jag packade alla mina kläder och sprang hem till mig. Fyfan för Justin! Hur kan han göra såhär mot mig, det var ju inte mitt fel!
Jag sprang hem och la mig i sängen. Jag hörde hur min telefon ringde men jag svarade inte.
Jag vet inte hur länge jag sov, men när jag vaknade ringde det på dörren. Jag gick ner och öppnade.
Där stod Justin...

-Vad vill du? Sa jag.
-Sanna, vi måste prata, får jag komma in?

Jag svarade inte utan gick in i köket med Justin efter mig. Han satte sig på en stol vid köksbordet. Jag ställde mig vid köksbänken och gjorde te till oss båda. Sedan satte jag mig mittemot honom.

-Jo alltså, förlåt. Kenny berättade om vad som hänt. Jag visste ju inte. Jasmine sa att du bara hade slagit ner henne. Hennes tårar var så äkta.
-Men varför kunde du inte höra med mig först? Varför tog du hennes sida!
-Förlåt Sanna! Det var inte meningen! Och när jag såg att du tagit alla dina saker så .. mitt hjärta gick sönder.
Du är mitt liv, min luft, mitt allt. Det får inte ta slut!
- Nej, jag kommer inte låta det här ta slut för det vill jag inte, men du sätter alltid henne före mig när vi hamnar i sånna här situationer! Jag orkar inte med det längre.
- Förlåt älskling! Jag ska skärpa mig. jag lovar!

Han gick fram till mig och höll om mig runt midjan och försökte ge mig en puss som jag nekade så att han pussade mig på kinden istället. Då kollade han lesset på mig och jag gav honom en snabb puss och inget mer för han skulle få känna sitt straff.

-------------------------------------------------------
Dålig uppdatering, jag vet! Förlåt verkligen! :(