När jag kollar i handen kände jag hur klumpen i magen steg till halsen och tårarna började rinna. Där låg den, där låg ringen jag gav henne i New York, våran förlovningsring. Jag vred och kollade på ringen och grep hårdare tag om den när jag läste Love You.

Jag tappade kontrollen helt och reste mig hastigt upp och slog sönder bästa första föremål jag kom åt. Jag slog sönder en tavla och började blöda på knogen. Jag välte mitt nattduksbord och kastade min väckarklocka i väggen. När jag var helt slut på energi tog jag bort bokhyllan som låg över min säng och la mig sakta i sängen. Jag blödde något väldigt mycket på min hand, men brydde mig inte att det läckte över hela säng överkastet. Jag har förlorat henne, min bästavän, min flickvän, min blivande fru, jag har förlorat mitt liv och mitt allt. Fan.


SANNAS PERSPEKTIV:
Jag orkar inte göra någonting nu för tiden. Jag äter inte, jag pratar inte, jag går inte till skolan.. jag har inget ork för att anstränga mig att gå upp ur sängen. Clara och Olivia är hemma hos mig varje dag och berättar vilka läxor vi fått. Jag pluggar inte heller, jag struntar helt fullständigt i mina betyg just nu.

Jag får samtal och sms från Justin hela tiden, han har även kommit och plingat på men har ignorerat det helt. Har tagit ner alla bilder på oss och lagt alla grejer jag fått av honom och hans grejer i en låda som står i min garderob. Jag måste bli av med min bieberfever, vill inte ha den kvar. Jag är för kär för att kunna glömma honom men den här gången gick han för långt. Hur ska jag kunna lita på honom? Han sa att det var skådespel men varför spelade han inför kamerorna.. var han inte stolt över att ha mig som flickvän?

Jag fick gråten i halsen bara av att tänka på allt som hänt. När jag ska lägga mig ner för att ta en tupplur kommer Mamma upp och säger att jag har besök.

- Mamma! Clara och Olivia kan komma tillbaka senare, jag orkar inte träffa någon just nu. Sa jag med huvudet ner i kudden.
- Det är inte dem den här gången, förlåt. Sa mamma och släppte in.. honom.

Det kändes så overkligt att se honom efter en vecka, det kändes som år sen. Jag blev alldeles varm i kroppen av att se honom men fick återigen tillbaka klumpen i magen.

- Vad vill du?
- Jag.. jag vet inte hur jag ska börja! Det här har varit den värsta veckan någonsin och jag orkar inte mer, jag står inte ut utan din närhet. Jag vill vara med dig förstår du inte det? Det där med Jasmine.. det finns inga ord och jag känner mig så jävla dum!
- Det borde du verkligen göra..
- Jag kan lämna henne förgott! Jag lovar dig, jag ska aldrig mer träffa henne! Jag sparkar henne från turnén som börjar om två månader! Och det är ju alla hjärtans dag om bara 3 dagar. Jag vill inte spendera den utan dig, har ju även förberett överraskning och allt.

Jag sa ingenting utan bara kollade ner och kände hur Justin satte sig brevid mig på sängkanten. Han la handen på min midja och fick mig att vända sig om mot honom. Jag såg in i hans ögon och såg sorgen och hur mycket han led. Han tog handen på min kind och drog sakta sitt ansikte mot mitt. Innan våra läppar var nära på att snudda varandra kollade jag upp på honom i ögonen och frågade:

- Lovar du att lämna henne förgott? Du får inte träffa henne och om du sårar mig en gång till är det över förgott, fattar du? Sa jag med ett litet leénde på läpparna.
- Jag lovar! Sa han och la handen på hjärtat.
- Men bara för att vi blir tillsammans igen så betyder inte det att jag förlåtit dig, för det kommer ta tid! Och jag kommer inte vara så värst glad heller men .. jag älskar dig och vill inte lämna dig men du får verkligen skärpa dig för det du gjorde, du gick för långt. Men jag lämnar dig aldrig, eller bara om du sårar mig en gång till och då är det över föralltid som ja sa nyss.
- Jag vet, men det får ta den tid den tar. Bara jag får vara med dig så är allting bra. Sa han och log.

Jag reste mig upp så att jag satt upp i sängen och han försökte igen att kyssa mig. Han la handen som förut på min kind och drog mitt ansikte närmare hans. Vi kysstes ett långt tag och jag rös till, det var en hel vecka sen jag kände hans läppar mot mina. Han kröp sen ner brevid mig i sängen och la armen runt min famn. Jag la handen om hans mage och mitt huvud mot hans bröst.

Jag förstod att vi skulle bli tillsammans igen och att det tog en hel vecka är helt otroligt, det gick så långsamt! En vecka utan honom.. att jag ens överlevde.

Justin gick hem för att klockan närmade sig halv tolv så gick jag in i garderoben och tog fram lådan med hans grejer. Jag satte upp alla våra bilder igen på en tavla och sen satte jag upp en bild på oss i ram på mitt nattduksbord. Jag kollade på bilden ett tag och höll det sen i famnen och somnade.

-------------------------------------------
They're back again! Happyy ? :) I AM!