- Jag ska bara gå på toa, men vänta här på mig, sa jag och pussade Justin på kinden och försvann sedan fort iväg.

När jag kissat och fixat till mig lite på toan går jag ut och möter en syn jag ogillade stark. Det var som ett hårt slag i magen att se honom stå där och prata med henne. Jag frös till och stannade fort upp. Mina ögon kunde inte slitas ifrån dem. Jag stod där, helt tom och mållös och kollade på Selena som stod och klängde på Justin. Jag visste inte hur jag skulle reagera just nu.

Jag såg hur besvärad Justin såg ut. Min puls steg och adrenalinet pumpade, jag gick fram till Selena och Justin.

- Ursäkta mig? Sa jag.

Selena vände sig om och kollade på mig.

-Ja? Sa hon bitchigt.
- Ta bort dina smutsiga tassar från min kille, tack.

Hennes bitchiga leende försvann och hon såg mest chockad ut. Jag hörde Justin kväva sitt skratt och ställde sig brevid mig.

-Eh va? Sa hon osäkert.
-Du hörde vad jag sa, bort med tassarna.
-Tss och vad gör du annars? Sa hon och närmade sig.
-Jadu, jag kan börja med det här... Sa jag och gav henne en rejäl örfil. - Håll dig borta i framtiden, annars blir det andra kinden.

Hon kollade förvirrat på mig och jag såg att hon försökte få fram ord. Istället vände hon sig om och gick fort därifrån. Jag kände hur Justin kollade på mig och när jag vände mig mot honom var han alldeles chockad. Han tog tag runt min midja och tryckte mig nära hans kropp.

-That's my girl. Sa han och kysste mig mjukt.

Han tog sedan min hand och vi gick därifrån.

-Haha! Fan va grymt det där kändes! sa jag och hoppade upp i luften.
-Haha du är konstig du, därför älskar jag dig, sa han och kysste mig flera gånger.

Under kvällen var det många kändisar som gjorde massa uppträdanden. Justin sjöng *One less lonely girl* och *Baby*. Under *One less lonely girl* var det så bra att håret på armarna reste sig. När han sjöng *Baby* kom alla och dansade och sjöng högt med i refrängen. Det var verkligen en lyckad fest och jag fick träffa alla jag alltid velat träffa.

När klockan närmade sig halv två bestämde vi oss för att åka hem. Medans vi väntade på att limousinen skulle komma stod vi på trappan utanför ingången. Justin stod med sin jacka runt mina axlar och höll om mig.

- Du är verkligen vacker ikväll Mel. Din rosa klänning och allt, det ser så bra ut!
-Haha tack! Du är också riktigt stilig, sa jag och log mot honom.

När vi äntligen kommit hem gjorde vi oss i ordning gick sedan och la oss.

Mitt i natten vid tre vaknade jag av att någon bankade hårt på ytterdörren. Jag väckte Justin och vi gick sakta ner för trappan. Vi gick fram till dörren och öppnade sakta. Där stod pappa alldeles dyngrak sittandes på marken. 

- Vad fan gör du pappa?

Han svarade inte utan mumlade bara. Det här var bara för pinsamt men jag visste endå att Justin skulle förstå. Justin var snabb nog att innan pappa ramlade när han försökte resa sig upp tog han emot honom. Självklart sån gentleman som Justin är hjälper han pappa in till vardagsrummet. Där bäddade vi ner pappa med en filt och ställde en hink nedanför soffkanten.

- Pappa om du behöver spy, luta dig över, okej?

Han svarade inte och jag slog då till honom löst på kinden.

- Hörde du vad jag sa? Gör tummen upp då!

Jag såg hur pappa försökte att lyfta tummen upp och jag förstod att han då hörde vad jag sa. Jag sa godnatt och pussade honom på kinden godnatt och sprang sedan upp till Justin.

- Förlåt för det där..
- Förlåt för vad? frågade han.
- För vad som nyss hände, det var jätte pinsamt!
- Men nej, älskling! Du ska inte känna så.
- Men han har haft det problemet ett tag och jag vet inte vad jag ska ta mig till! Jag orkar inte mer.

Jag kände hur jag var nära på att bryta ihop och när Justin väl la armen om mig och kramade om mig hårt kunde jag inte hålla det inne längre. Jag grät och grät, tårarna bara forsade ut. När jag lugnat ner mig ett tag och lutade mig mot Justin alldeles utmattad greppade han ett löst tag om min haka och lyfte mitt ansikte upp. Han såg verkligen besvärad ut, man såg att han verkligen var ledsen. 

- Varför ser du ut sådär för? frågade jag
- För när du är ledsen, är jag ledsen. Står inte ut när du mår dåligt, speciellt inte när du gråter. Det är det värsta som finns.

Jag såg hur han klämde fram ett leénde för att han själv inte skulle börja gråta. 

- Nu tycker jag att vi sover så kan vi prata mer imorgon om det här, vi kan även prata med din pappa, okej?
- Mjo, okej. Jag älskar dig!
- Jag älskar dig också!