- Ja... men kan du sluta kolla. GODNATT nu, sa jag och pussade på honom och vände mig om för att sova.

Han la sin arm runt min mage och tryckte mig tätt intill honom.

-Godnatt min prinsessa, jag älskar dig. Sa han.

Men då hade jag redan somnat.
Dagen efter vaknade vi vid elva tiden och gick upp och käkade en stor frukost.

-Vad händer idag då? Frågade Justin mig.
-Pappa har satt in pengar på mitt kort så jag hade tänkt åka ut och handla lite, själv?
-Okej, nja hänger nog på dig. Det blir väl en ganska lugn dag idag. Men ska vi säga att vi åker runt ett? Måste duscha och så. Sa han.
-Vi kan åka halv ett, för duschar vi tillsammans sparar vi både tid och vatten. Sa jag och blinkade.
-Haha nazty girl! Sa Justin och kysste mig.

Efter vi ätit plockade vi undan all disk och tog sedan en lång varm dusch tillsammans. Jag satte sedan på mig en vit tröja som var lite genomskinlig med en svart kjol och Justin satte på sig jeans med en vit tröja med ett konstigt men snyggt tryck på. Vi tog Justins range rover in till stan. Vi gick på stan i nästan fyra timmar och köpte så mycket vi orkade bära, sedan tog vi en fika. Det var väldigt många paparazzis som följde efter oss därför kom Kenny och höll dom borta. När vi satt i bilen påväg hem var jag bara tvungen att dra upp det där med Selena.

-Justin.. Det som hände här om dagen med Selena..

Jag hörde hur han suckade men han sa ingenting. Jag kollade surt på honom och fortsatte.

-Iallfall, jag förstår inte varför hon alltid ska hålla på med dig. Jag vet inte hur många gånger jag har skrikit på henne och så, men hon har ändå inte lyssnat. Jag lovar att smällen inte heller kommer hålla henne borta. Alltså, du måste säga till henne själv att hon får sluta hålla på. Annars kommer det aldrig ta slut.
-Mel..Det är inte så det fungerar i den här världen. Om hon och jag skulle börja bråka, då skulle det bli ett jävla liv i pressen och det skulle stå massa falska saker i månader och det pallar jag inte med.
-Men tänk på mig då! Att få se er hela tiden snacka och hålla på. Även om du säger att du inte gilar henne, men hur tror du att det känns för mig eller tänker du ens på mig? Sa jag förkrossad.
-Skärp dig Melody! Du vet mycket väl att jag inte gillar henne, på det sättet! Vi är kompisar. Du kan inte förhindra mig att umgås med tjejkompisar. Jag stoppade aldrig dig och John även om det sved som fan varenda gång du var med honom. Jag stog ut!

Precis då, hände det oförklarliga. Justin var så arg att han tappade kontrollen över bilen. Bilen slirade påvägen och gjorde en volt i luften. Sen blev allt svart.

JUSTINS PERSPEKTIV

Jag försökte långsamt öppna ögonen, men det gjorde så ont. Jag testade en gång till, då fick jag upp mina ögonlock men allt var så suddigt. Jag kände hur hela min kropp värkte och jag ville bara skrika, men jag var helt torr i halsen. Jag började uppfatta folket runt om kring mig, dom pratade högt med varandra. Jag försökte förstå vad dom sa men min hjärna ville inte samarbeta. Efter ett tag började jag förstå vad som hände runt om kring mig och jag fick flashbacks från olyckan. Jag kommer ihåg att vi bråka, sen voltade bilen. Sen är det helt svart, kommer inte ihåg någonting. Sen kom jag på tanken, vart är Melody? Jag kände räddslan stiga och jag försökte skrika hennes namn men det gick inte. Jag vände sakta på huvudet och då såg jag henne. Hon låg några centimeter ifrån mig på en bår. Hon var helt blek, det blöde från hennes huvud och hennes ögon var stängda. Jag ville springa fram till henne men min kropp känndes bedövad. Jag såg hur ambulans personlen försökta väcka liv i henne, med hjälp av massa konstiga instrument. Tillslut fick jag min röst tillbaka.

-MELODY! MELODY! Skrek jag allt vad jag kunde.

Två män försökte lugna mig men jag fortsatte att skrika. Jag kände ett stick i min arm och såg hur en av männen stoppat in en spruta i min arm och snart blev jag sömning. Jag försökte hålla mig vaken, men snart tog alla mina krafter slut och det blev svart. Igen.

När jag vaknade igen visste jag inte vilken dag det var eller vilken tid det var. Det känndes som hela rummet snurrade men efter ett tags anstränging fick jag minnet tillbaka och uppfattade att jag låg i ett vitt rum. Jag hörde hur maskinerna pep om och om igen. Det var hemskt. Snart kom det in en sjuksköterska och en läkare.

-Godmorgon Justin, vet du vart du är någonstans? Frågade doktorn.
-På ett sjukhus.. Sa jag trött.
-Vad heter du i efternamn, kommer du ihåg det?
-Bieber, Justin Bieber och min flickvän heter Melody Knight.
-När är du född?
-1994, jag vill träffa henne.
-Vilken datum?
-Jag vill träffa henne nu!
-Det ska du få, om du säger vilket datum du är född. Sa läkaren envist.
-1 mars 1994. Ta mig till henne nu.

Dom skjusade mig i en rullstol till Melodys rum.

-Jag kan gå själv. Sa jag och ställde mig upp.

Det gjorde ont i mina ben men jag fortsatte gå. Jag öppnade dörren till hennes rum och såg henne ligga där. Hon hade fått tillbaka sin färg i ansiktet igen men hon låg med resperator. Jag gick fram till henne och kände hur tårarna rann ner från min kind. Jag satte mig på stolen brevid henne och tog tag i hennes hand. Jag kysste den och smekte den lätt.

-Förlåt Mel, förlåt mig så mycket. Jag skulle lyssnat på dig, när du sa ifrån. Men jag tänkte på mig själv. jag är så ledsen. Allt är mitt fel. Jag älskar dig, jag älskar dig så otroligt mycket. Du är mitt allt. Viskade jag.

-----------------------------------------------------------------------
OMB !!
KOMMENTERA!