One less lonely girl - chapter 97

Det gjorde ont i mina ben men jag fortsatte gå. Jag öppnade dörren till hennes rum och såg henne ligga där. Hon hade fått tillbaka sin färg i ansiktet igen men hon låg med resperator. Jag gick fram till henne och kände hur tårarna rann ner från min kind. Jag satte mig på stolen brevid henne och tog tag i hennes hand. Jag kysste den och smekte den lätt.

-Förlåt Mel, förlåt mig så mycket. Jag skulle lyssnat på dig, när du sa ifrån. Men jag tänkte på mig själv. jag är så ledsen. Allt är mitt fel. Jag älskar dig, jag älskar dig så otroligt mycket. Du är mitt allt. Viskade jag.

Just nu var det bara att vänta och vänta tills hon vaknar. Jag struntade i smärtan jag hade i kroppen, jag struntade i hur trött jag var, för jag ska vara hos henne tills hon vaknar. 

- När vaknar hon tror ni? frågade jag med gråten i halsen.
- Tyvärr vet vi inte det än, vi får helt enkelt bara vänta och se när hon vaknar.
- Så ni har alltså ingen aning?
- Nej tyvärr, men vi håller koll hela tiden. Du borde gå och vila lite, du har suttit här i dagar nu och jag ser att du knappt fått någon sömn.
- Ifall jag ska kunna sova måste jag veta att hon är vaken och mår bra. Det går inte annars, sa jag och höll ett hårt tag om hennes hand.

Doktorn sa ingenting utan bara gav en ledsen blick och gick sedan ut ur rummet. Sängen var så stor att den fick plats för två, jag la mig försiktigt på sidan av höften och trots smärtan låg jag fortfarande kvar. Jag lutade mig mot hennes axel och höll hårt om hennes hand. Jag försökte att inte komma åt slangarna som satt i hennes händer, det såg så hemskt ut och det såg ut att göra väldigt ont också. Strax kände jag hur mina ögon hade svårt att hålla sig öppna och jag somnade nu fort.

Jag vaknade av att Mel klämde mig hårt om handen. Jag reste mig hastigt upp och kollade på hennes vackra ansikte som nu försökte klämma fram ett leénde.

- Du är vaken! sa jag och kramade om henne.
- Jag orkar inte prata, men vad var det som hände? frågade hon svagt.

Jag berättade allt som hände, om att vi bråkat och att jag slirade av vägen.

- Ser du Justin, hon förstör allting, sa hon med väldigt hes röst.

- Skyll inte på henne nu Mel.. sa jag och försökte inte göra henne irriterad.

Hon svarade inte, utan hon vred huvudet mot mig och gav mig en riktigt ilsken blick. Då tog jag direkt tillbaka det jag sagt.

- Ser du inte hur hon gör dig Justin? Va? Du håller på att falla för henne, jag kan se det. Jag orkar fan inget mer. Jag vill inte hålla på att bli så jävla sårad varje gång hon är med i bilden, sa hon.

Jag fick direkt tårar i ögonen, hon hade så fel, den ända jag har känslor för är Melody, INGEN annan. Hon blev helt röd i ansiktet och tog ett djupt andetag för att forsätta.

- Jag orkar inte med det här Justin, FATTAR INTE DU HUR DET KÄNNS? SER DU VART VI ÄR ELLER? ALLT ÄR SELENAS FEL FYFAN. JAG V..

Maskinens höga pipande avbröt Melodys utbrott och det lät riktigt högt. Personalen kom inspringandes och jag fattade ingenting. Jag slängde en sista blick på Melody som nu hade svimmat, innan personalen släpade ut mig.

- Vad håller ni på med!? halvskrek jag helt förvirrat till dem två sjuksköterskor som satt bredvid mig utanför Melodys rum. VAD HÄNDER EGENTLIGEN? la jag till.

- Ta det lugnt nu Justin. Pattie, Kenny och några till kommer och hämtar dig i morgon. Vi tror inte att det är så bra för Melody att ha dig här.
- VADÅ INTE BRA FÖR MELODY? Skojar ni med mig? sa jag riktigt irriterat och ställde mig upp.

- Lugna ner dig nu! sa en av dem och tog tag i min arm.

Jag tog bort hennes hand från min arm och gav henne en ilsken blick, sedan vände jag mig om och kollade in i fönstret till rummet Melody låg i. Jag kunde inte se henne, jag såg bara stressade människor stå runt om sängen.

- Kan du snälla berätta vad som hände? sa jag sedan till en sjuksköterska som satt bakom mig i korridoren.

- Melody klarar inte av stress och hastliga hormonsförändringar. Däför är det inte bra för henne att du är här, ifall ni bråkar, så kan hennes kropp reagera på felaktiga sett, förklarade hon.

"Felaktiga sett" ? tänkte jag för mig själv, vad menade hon med det liksom? Jag var bara så himla irriterad på alla runt omkring mig. Kunde de inte förstå att jag INTE ville lämna Melody här ensam? Jag ville inte skapa panik genom att springa in där och ta tag i hennes hand. Så jag bestämde mig för att göra det senare ikväll, så jag kunde sova lite nu.

Jag gick tillbaka till mitt rum som låg tre rum ifrån Melodys, där jag inte hade varit på länge eftersom jag suttit med Melody. Jag stängde dörren, som inte gick att låsa och la mig sedan ner i sängen. Tråkigt nog hade jag inte uppdaterat på twitter på riktigt länge. Tänk om alla fans blivit galna på mig nu? Fast dom kanske redan vet om olyckan och stöttar mig.

Jag tog upp min iPhone och klickade sedan upp min Twitter-app och skrev en tweet på en gång. "I'm so sorry guys! I've been in an accident, i really hope u don't hate me know, love you all <3"

Sedan kollade jag på mina mentions för att sedan RT en belieber som hade skrivit för två sekunder sen "Take care and never say never right? @justinbieber". Efter det klickade jag upp 40 beliebers som jag tänkte följa. Sen satte jag alarm på klockan 3 mitt i natten (så jag kunde vara med Melody utan att någon märkte), la mobilen bredvid mig, och somnade.

MELODYS PERSPEKTIV:

- Jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig... hörde jag en bekant röst viska.

Jag öppnade ögonen och såg världens finaste människa, Justin. Han satt på en stol bredvid min säng med flätade händer och stängda ögon.

- Älskling? viskade jag i hopp om att han hörde.

Han öppnade ögonen och sken upp på direkten. Han visade sina vita tänder så mycket han bara kunde och lutade sig fram mot mg.

- Hur mår du? Jag älskar dig! Glöm det inte, fall du somnar! sa han och stängde munnen, fortfarande léendes.

- Jag mår bra Justin, förlåt för jag blev arg förut, jag litar ju på dig.. sa jag och la min hand på hans kind.

Han lutade sig mer frammåt och kysste mina läppar. Kyssen gjorde mig alldeles varm och jag önskar att den kunde vara förevigt. Men han slutade och la sig bredvid mig istället, med armen omkring mig. 

- Mamma och några till kommer och hämtar mig imorgon, sa han med ledsen min och kollade framåt.

- Va, varför det? frågade jag.

- De tycker att det är dåligt för dig att jag är här, jag menar, jag orsakade ju kaos när du skrek åt mig.

- Det är var inte ditt fel. De sa att jag kommer bli utskriven om max en vecka förresten! 

Justin tittade på mig och log och då såg jag att han hade tårar i hans röda ögon.

- Det är ju jätte bra älskling, då kan jag ta hand om dig tills du är helt frisk! sa han och kysste mig igen.

Han la handen på min mage och kysste mig ännu mer. Det var absolut inte vilt, utan det var väldigt stillsamt, men underbart.

- Släpp mig aldrig, sa jag och la huvudet på hans bröst och kramade om honom hårt.

- *And I never let you go* sjöng han och pussade mig på pannan.

-----------------------------------------------
KOMMENTERA! ;) Det här kapitlet har jag (ronya) och tessi skrivit!

meer ♥

vem va det som skrev? det va asbra!<3

aaaaw vad gulligt slut :D

åh så grymt bra!

Jätte bra!! Mmeerrr!!!! Jag älskar det verkligen!! <333

bbbbbbbbbbbbbbbbbbbr aaaaaaaaaaaaaaaa mmmmeeeeeeeeeeeeeeeeeerrrrrrrrrr

snälla läs min story!

Jätte bra kaoitel, Jag älskar er blogg!!! Snälla kapitel 98 ida!!! <3

mer :D

haha gud så bra mer mer mer mer nu n u nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu

e du snäll<333333

puss zelma<33

awwww <3 meeeeeeeeer <3<3

det va skitbra! ;)

-meer!<33

Shit bra! Skriv nästa kapitel, nu! Jag vill ha meeeeeeeeeeeeeer!

Ni skriver verkligen jättebra!!!

fick tårar i ögonen när ja läste <3

fyfan va bra . guud va gulligt . meeeer <3

awww gulligt! helt awesome!!:)<3

meer !!!! gullit slut awww !!!

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeera!

Aaw,vad sött slut! Skriv meer :D

Aw jätte bra<3

ååh. det är jätte bra. kan inte sluta läsa ;)

mera!



btw; har ni några personliga bloggar? :)

nnnnnnnnnnnnaaaaaaaaaw vad sött!!!! meeeeer<3

meeeeeeeeeeeeerrrrrrrrrr

ÅH såååå skönt att Melody vaknade, och såååå gulligt när justin satt och sa jag älskar dig jag älskar dig flera gånger, såååå gulligt! blev tårögd! :')



asså världens bästa novell EVER !! :D

Skit Bra MEER!!!<33333333333333333333333333333333

Snäll en till!!<3

Tja! Jag var inne på Google och letade efter noveller, och hittade eran, ni har verkligen hittat en bra handling. Jag själv är författare, på lite större saker, men ni skriver riktigt bra! Ni har fått mig att läsa den här "novellen/historian" hela natten, och jag kan verkligen inte släppa blicken ifrån den. Ni förklarar känslorna, ni förklarar ilskan, och det är det viktigaste när man skriver, att kunna tyda ut det i rätt ord och meningar, och det har ni gjort bra! Sen tänker jag ge er lite kritik, hoppas det är helt okej, för som sagt det måste man tåla ;)

Jag tycker att handlingen är super, det ni borde tänka på att inte förändra historien för mycket. Det händer lite väl mycket och man blir förvirrad. Ta ett steg i taget så ser ni! Men drama finns överallt, men det är bara ett tips! Annars tycker jag att ni låter super! Lägg upp ett till kapitel, jag får inte nog! Även om jag själv måste jobba på mina böcker, men jag känner att just nu, lägger jag dom ifrån mig och låter mig se eran fantasi som flöda ut i ord här.. i vissa meningar blir jag verkligen rörd. Bra jobbat! :D ( Jag är ingen JB-fans, men jag diggar hans musik, och bilden ni gjort av honom är riktigt nice! ) Ta hand om er! :)

förslag: Dom typ är hos han eller nåt och vet inte vad dom ska göra , men han säger förlåt typ skitmkt och ångrar att han sa detdär och det .. asså aah , jag tycker inte det är riktigt avklarat det där med att han har sagt förlåt tillräckligt

älskar eran novell :) <3

Fan !

Jag ville ju att dom skulle göra slut och typ bli ihop om ett år eller två

heej jag undra om du vill länka efter som jag läser denna novell??

ge ossssssssssss mer :D

ps., ni är sjukt duktiga på att skriva

Ni är så sjukt bra att skriva