Hela skolan började applådera och skrika, och dem skrek allt högre när kameran filmade dem. Va? Vadå MADE? Skojar dem med mig eller?

Jag började skratta högt och kollade på Justin som inte ändrade en min utan bara höjde på ögonbrynet.

- Är det här ett skämt eller? Sa jag och insåg att Justin's blick fortfarande var lika allvarlig.
- Ett skämt? Varför skulle det vara det? Sa han och log lite smått.
- Jag vet inte, jag har inte bett om en förändring och behöver därför inte en!

Jag ser hur mina vänner kommer fram till mig och kollar lite halvt lesset på mig.

- Melody, följ med upp till biologisalen så har vi en sak att visa dig!

När vi kom in i biologisalen var fortfarande kameramännen efter och såg nu att på en av kamerorna stod det MTV, och då insåg jag att detta inte var ett skämt.

- Här, sätt dig ner! Sa Tiffany och pekade på en stol framför en TV.

När dem satte på videon blev jag alldeles fylld med tårar, det var ett klipp från en talangshow förrförra året. Jag sjöng min alldeles egna låt som jag hade skrivit med mamma. Efter det framträdandet kom det bara mer och mer framträdanden, inte bara framträdanden utan även videoklipp när jag skrattade och hade kul med mina vänner. Vart har all den glädjen tagit vägen?

Efter videons slut vänder jag mig om och sa:

- Jag är med på vilken förändring som helst! Never say never, eller hur var det man sa? Sa jag och log mot Justin.
- Never say never är rätta inställningen! Sa han och skrattade till.

Jag gick fram till Nicole, Tiffany och Alyssa.

- Förlåt, förlåt verkligen! har inte insett förens nu att det påverkat våran vänskap så mycket. Jag älskar er! Sa jag och blev lite smått generad.
- Det gör inget! Nu när du gått med på denna förändringen ska du bli densamme Melody som förr. Gruppkram! Sa Alyssa och vi alla kramades.

Justin avbröt oss i vårat samtal med en liten host.

- Melody, nu måste vi hem till dig och börja med en gång.

Vi åkte genast hem till mig och när vi kom in till mitt rum kunde jag inte se något annat än Justin med vidöppen mun.

- Hehe, det är inte så.. jätte städat! 
- Du, det märker jag! Vad är det här liksom? Sa han och höll upp en gammal pippi peruk.
- HAHHAHAHAAH! Det är en peruk, fy fan vad pinsamt! Sa jag och skrattade högt.
- Oj, ja du, här måste det städas! Vad finns då här inne? Sa Justin och gick mot en dörr.
- NEEEEEEJ! ÖPPNA INTE DÖ.....

Då var det redan försent. Alla mina gamla leksaker föll över Justin och det hade tagit evigheter att stänga den förbannade dörren, gud så pinsamt!

- Förlåt förlåt förlåt! Men jag bad dig att inte öppna dörren! Sa jag och sträckte ut min hand och försökte hålla in mitt skratt.
- Oh damn! inte lite leksaker hörru, hahahaha! Det gjorde fan ont! Sa han och skrattade och höll handen på huvudet.
- Vart är din garderob då? det var den jag letade efter. Sa han och kollade sig omkring.
- Ehm.. jag har ingen garderob, har bara den här lilla byrån. Sa jag och pekade på en liten byrå som stod i hörnet av rummet.
- OJ, är det därför resten av alla dina kläder ligger på golvet för att dem inte får plats i byrån? Här ska det köpas nya kläder måste jag säga! Vi ska även göra om dig, ge dig en helt ny makeover och ditt rum måste verkligen fixas till! 
- Gud så kul! Sa jag med ett stort leénde.
- Men det är inte bara det, vill du bli artist krävs det mer. Vi måste fixa som ett skivkontrakt, få folk att veta vem du är, ge dig mer självförtroende och även mycket mer scenspråk när det gäller när du är på scen. Dansa krävs också!

När han sa dansa fick jag en klump i magen, dansa? Jag dansa? Det var fan 2 år sedan jag dansade sist, dock var jag sjukt grym då men men.

- Så vad händer härnäst? Vad ska vi börja med? frågade jag nyfiket.
- Vi ska börja varje morgon med att värma upp din röst och försöka få in den på samma spår som du var för två år sen. Sen ska vi fyra gånger i veckan ha ett dans pass där jag ska lära dig några moves. Sen om 8 veckor är det dags för talangshowen på din skola och det sägs vara riktigt duktiga där i år så vi får satsa! Sa han och slog till mig löst på armen.
- Okej, ser fram emot dessa veckor! Men då antar jag att vi ses imorgon? När måste jag gå upp?
- Ja det gör vi! Runt halv sju tiden, för klockan halv åtta innan skolan ska vi ses och värma upp din röst för imorgon ska du få en utmaning. Se även till att städa ikväll och imorgon ska du klä dig fint och ta av dig dina trasor till byxor, förlåt men du måste hålla med mig! ingen trevlig syn på en blivande artist. Sa Justin och log mot mig lite smått.

Jag kollade ner på mina byxor och insåg att han hade rätt, ganska så pinsamt!

- Därför har jag förberett mig med en outfit som jag antar du skulle passa i! sa han och räckte mig en  stor påse med kläder.
- SKOJAR DU? Det här måste kostat skjortan? Sa jag och hällde ut alla kläder på sängen.
- Dock är det MADE och MTV som betalar men nu måste vi dra vidare. Du ser säkert jätte snygg ut imorgon, och du passar bättre i utsläppt än i den uppsatta toffsen du har nu, iallafall på dem bilderna jag har sett. Sa Justin och blinkade mot mig.

Jag kände hur jag blev ganska så generad och försökte ignorera det gulliga han sa för att inte bli ännu mer generad. Jag följde dem ner till dörren och vinkade alla hejdå, jag fick även extra lång ögonkontakt med Justin och kände hur jag blev generad än en gång.

Vid middagen berättade jag allt för Pappa och min lillebror Noah. Dem blev ganska så förvånande att Justin Bieber var min coach och jag kunde inte sluta prata om honom. Tillslut tröttnade dem och slutade lyssna. Efter att ha pluggat i två timmar var det dags för att sova kände jag.

Jag låg vaken ett tag och bara tänkte på honom. Jag har aldrig varit förtjust i honom eller hans musik, okej, Overboard var ett undantag. Men nu kan jag inte få ut honom ur mina tankar. Jag somnade fort med tanken på att ju fortare jag somnar desto snabbare får jag träffa honom, träffa Justin.