Jag gick upp tidigare än vad jag någonsin gjort och hoppade fort in i duschen. Jag rakade benen och gjorde även hårinpackning, idag ska jag vara finare än någonsin. När jag sminkade mig kändes det konstigt, har inte använt smink på någon månad. När jag sminkat klart mig och borstat ut alla tover ur håret och plattat det såg det inte ut som jag i spegeln, fick en chock av att se mig, den gamla Melody.

Nu var det bara dags för klädvalet, sen frukost och sen redo för att värma upp rösten som Justin säger. Jag kollade igenom alla kläder och kunde inte välja, så otroligt fint alltihop! Men tillslut valde jag en söt yllig rosa/vit tröja till ett par tights och piffade upp det hela med ett guldigt armband jag hittade i min översta låda.

När jag kom ner för trappan ser jag hur pappa och Noah står och rå glor på mig som om att dem sett ett spöke.

- Vad glor ni på? har ni ätit glo soppa eller? Sa jag kaxigt.
- Vad har du gjort? Du ser inte ut som.. Melody? Sa Noah och fortsatte stirra på mig.
- Tack för den då! Jo, jag är fortfarande Melody söta du. Sa jag och ruffsade i hans hår.
- Rör inte min frisyr! tog ett tag och fixa faktiskt, men syrran, trodde jag aldrig skulle säga det men du ser bra ut nu, förut såg du ju ut som en KATT-astrof. Sa Noah och log mot mig.
- Tar det som en komplimang, förutom det sista du sa, haha! 

Jag vräkte i mig frukosten fort och så fort klockan närmade sig halv åtta fick jag ett sms:

*Hämtar upp dig utanför ditt hus om några minuter, be there! Justin*

Han är även lite små flörtig via sms, gulligt! Jag sprang upp till mitt rum för att hämta min väska.

*TUT TUT TUT*

Justin var utanför och innan jag sprang ner kollade jag mig i spegeln en sista gång.

- Du klarar det här! Va snygg nu! You can do it! Sa jag för mig själv och log mot min spegelbild.

När jag öppnade dörren sitter Justin i sin bil med sina svarta solglasögon och sin röda baseball jacka. Han tar sakta tar av sig glasögonen och jag såg hur hans ögon följde mina höfters takt och när jag väl stod brevid honom kollade han upp på mig.

- WOW, det där kan man kalla förändring! Sa Justin och granskade mig från topp till tå.
- Nja, det tog sin tid! Men tack antar jag?
- No problem, hoppa in! Sa han och öppnade bildörren brevid honom på andra sidan.

Jag hoppade in och så snart var vi iväg till en liten studio som låg nära skolan. När jag kom in i studion tappade jag hakan. Den var så otroligt fin och det såg verkligen ut som i en film. Innan jag fick ställa mig och lira bakom mikrofonen skulle jag och Justin värma upp.

Värma upp övningen gick ut på att jag skulle härma hans toner. T.ex när han sjöng: Lalalalalalalala så skulle jag upprepa. Jag kunde inte sluta skratta för det lät så kul och det kunde inte Justin heller men tillslut skärpte vi oss båda och så snart var vi redo för att börja sjunga lite.

Jag fick spela in en liten låt som på prov, och det kändes underligt att MTV var där hela tiden och filmade men man blev van vid kameran tillslut.

- Så, nu är det tillbaka till skolan för din del. Men det här är inte allt, idag ska du även få din utmaning!
- Va, vänta juste.. vad för utmaning? Sa jag förvånande.
- Aa, en utmaning! Som du ska göra i skolan. Idag i matsalen ska du ställa dig på ett bord och sjunga vad du vill, bara så att du kommer över din scenskräck. Sa han och log.
- På bordet? I matsalen? Är du helt från vettet? 
- Jag kan lika gärna isåfall skita i det hela om du inte ska lyda mig. Sa Justin och gick sakta därifrån med huvudet ner i marken.
- Okej, okej okej! Jag gör det. Never say never.

Jag ser hur Justin vänder sig om och ler stort.

- Never say never! Exakt, du börjar förstå mottot nu va?
- Haha, har alltid gjort det! Sa jag och blinkade mot honom.

När jag väl kom till skolan var jag som totalt utstirrad hela tiden. Fick även några busvisslingar. Höjdpunkten för idag var nog när jag träffade på Nicole, Alyssa och Tiffany. Har fortfarande ont i öronen efter deras höga skrik. Nu var det lunch och hade aldrig känt så här i magen. Jag gick och hämtade min mat och hade ännu inte sagt något till mina vänner vad jag skulle göra. Jag ställde ifrån mig brickan på min plats och satte upp foten på stolen för att ta ett steg upp mot bordet.

När jag väl stod upp hör jag hur folk börjar viska och så snart är alla blickar i matsalen riktade mot mig. Jag kände hur paniken kom och sen sa jag tyst för mig själv: 

- Never Say Never, du klarar det här Melody!